Det händer att man tar folk för givet. Men det är inte alltid så säkert av olika anledningar att dom alltid kommer finnas där.

Vi måste uppskatta varandra mer. Ibland får jag sådana stunder när jag vill grabba tag i en person och skrika hur jävla viktig den är för mig. Jo, jag stoppar mig 99% av gångerna och håller tyst. Dom 1% av gångerna jag ger mig in i en djup diskution och vill klargöra min kärlek blir det mest påhopp. Det känns tråkigt. Jag vill ju öppna mig, jag upplever mig som öppen men mot alla. Gillar att krama folk och sånt fysiskt.

Troligtvis är man i slutändan rädd att öppna sig, bli sentimental i onödan för att folk ska tro att fyllan pratar eller att det är för att jag är deppig. Nu är jag inte deppig, och jag är nykter. Och du är fortfarande lika viktig för mig. There.