Har precis upplevt att mirakel sker när man pratar med folk :) Man lyckas i många fall få mer än det man ber om. Oerhört glädjande. :) Antar att eftersom man oftast tar upp något jobbigt är man inte inställd på någon mirakulös lösning.

Så när flera jobbiga problem får fantastiska lösningar då är det jag som börjar skratta. Tack för dom senaste 4 dagarna. Det gjorde jag bra!

Ibland känns det som att jag pratar med en vägg om jag pratar med någon. Man får inte vidare mycket utbyte av det. Antingen blir man ett "tycka synd om mig" projekt eller så belastar man folk.

Det är väl dock ofrånkomligt att man måste prata med någon ibland. Själv väljer jag oftast "väggen" dvs hålla det för mig själv. Inte bara för att det är lättast utan även för att inte belasta andra. Nåväl. Mina 24,5 första år i livet gick tämligen felfritt. Perfekt. Tryggt. Sen vet jag inte vad som hände men det känns rätt mycket som att man får sota för alla bra trygga år man tidigare haft.

Det är väl ingen hemlighet att jag mått skit direkt. Eller varit lägre än lägst. Eller att det är svårt att förstå mina val men mina val har varit viktiga och lite galna. Kanske vill passa på att tacka alla som funnits där under död och sorg men som valde att finnas kvar med lyckan och glädjen. Även om jag fått perspektiv på livet har jag ändå "småsaker" och "svek" att reda ut. Egentligen är det rätt stora saker som jag tar mig igenom nu med. Tiden läker kanske faktiskt alla sår, men det tar jäklar i mig just det, tid.

Man kan inte heller pressa fram lycka eller jaga den. Men det är alltid skönt när man oftare och oftare kommer på sig själv med att vara pigg, glad, och att man skrattar. Man tar sig nog igenom allt om man värdesätter livet lite mer istället för att slösa bort det på småsaker.

Men nu när man känner igen väggen så ser han mest gråvit, dyster och jävligt stel ut. Så kanske blir det en djupare blondin med mer egna tankar som snurrar eller så blir det mer på denna sidan. Inte för att jag tror att någon läser direkt, men för att det känns mänskligare att skriva till sig själv eller främlingar framför att hälsa på en betongvägg. Därför är det extra skönt just nu med ni som finns där i min nyvunna glädje. För då får man livslust!

Undrar om det är min nyvunna sena kaffevana som gör att man ligger sömnlös trots att från början gick och la sig i tid. Aaaaaaahhhhh!!!! Tokig!

Vet du känslan av att däcka av trötthet, och vakna och förbli pigg. Jättepigg? Jag menar det är ingen logik i att oroa sig för att andra kanske är oroliga för att dom kanske blir sämre för att dom är oroliga. Man kan inte omedvetet eller medvetet rädda någon med oro eller från oro hur gärna man än hade velat. Slutar bara med att man är sjukt orolig själv. Jag brukar bli lugn av vovvarnas snarkljud men idag hjälper inte det. Nu lyssnar jag istället på fågelkvitter och hur rogivande det än är så är det inte minsta sövande.