RÄDDA PUTTE

                                                                 Datum: 2011-04-22 / Tid: 00:48:43
 


RÄDDA SNÄLLA PUTTE! ♥
Putte är 2 år, han är frisk och kastrerad.
Putte är en mycket snäll och mjuk hund. Putte tycker om alla, men för Puttes egen skull ska han inte bo i familj med barn under ca 12 år.
Putte är omhändertagen pga av mycket o...lämplig ägare. Putte fungerar mycket bra med tikar, men inte med (alla) hanhundar.
Polisen avlivar Putte om vi inte kan ordna ett hem till Putte - snarast!
HJÄLP PUTTE!
SPRID DETTA TILL ALLA NI KÄNNER OCH TILL OLIKA HUND/DJURGRUPPER OSV.
TACK PÅ FÖRHAND! ♥

Till dig Git

                                                                 Datum: 2011-04-22 / Tid: 00:40:40
Jag läste för ett tag sedan en artikel som Git Jering skrivit i SKK. Det handla om kamphundar. Och dess sämre sidor, eller det hon anser är deras sämre sidor. Nu har hon tagit dit en polis/hundförare som på hennes hundcenter i Göteborg (Alfa hundcenter) ska ha föredrag om kamphundar.

Leif, Polisen/ mannen som ska hålla i föredraget, svarade på en av frågorna ur intervjun såhär:

"12 Vad kan den utlösande faktorn vara?

Som jag svarade på förra frågan, men förutom det finns det också en del individer som redan som valpar och unghundar har en benägenheten att vilja starta slagsmål"

För det första, mops, bullmastiff, tax, golden, pitbull... ALLA HUNDAR ÄR FLOCKDJUR! Ingen hund ska behöva leva själv, eller "vill vara" själv!! En hund behöver artfränder och att en valp SKULLE VILJA STARTA SLAGSMÅL får mig att se rött! Och dessa människor ska ha FÖREDRAG i vårt land? Var är kunskapen?

Jag är rosenrasande


Konstig känsla

                                                                 Datum: 2011-04-18 / Tid: 01:34:47
Jag fick en såndär känsla när jag tittade på honom. En blandad skräckförtjusning av "måste-ha"-begär blandat med lyckorus. Tyvärr, var det precis som kärlek är, ologiskt. Så vi tackade för oss, tackade nej.

Better safe then sorry?

Visst gjorde man väl kanske rätt då. Frågan kvarstår alltid varför mitt "rätt" alltid känns fel :(
Jag försöker alltid övertyga mig med "ångra hellre det du gjort, än det du aldrig gjorde". När jag föreslog det, för jag gjorde det faktiskt, så var det logiskt, vi borde säga nej eller hur? Och då sa jag det, tänk, om vi ångrar oss?

Sen fick jag flera gråtanfall, barnsligt? Hur som helst, jag blev ledsen för att mina nej befarades. Nej var nej, nej var nej "på riktigt". men drömmen om honom var precis framför mig, och jag tackade nej. P.g.a. logiken. Är det logiskt? Är kärlek någonsin logikst? Eller vafan var du till salu för från början?!!?

Man ska ju leva i den "riktiga" världen. Men min värld har blivit mer drömlik stundvis. Du fick mig att känna mig rolig. Glad, ologisk, sådan som jag brukade vara. Men nu är du nog borta, och återigen tycker jag mig känna i hela kroppen att jag valde FEL. Jag valde fel, men jag valde logiskt. Frågan är, vad är bäst?