Drömmar om dig
Datum: 2010-09-26 / Tid: 21:23:34Ibland får man lite konstiga övernaturliga tankar.
Ibland känns livet så enkelt.
Man föds, man lever och man dör. Helst vill man nog dö utan smärta och lidande. Men ändå säga hejdå. Man vill nog vara förberedd, men inte helt säker på att man ska dö, det kan försöra livslusten om man går runt och har dödsfruktan. För jag har aldrig haft någon dödslängtan, kanske snarare tvärtom. Jag gillar inte att tänka på döden för jag blir så rädd vid själva känslan att vara helt ensam och borta.
Men ibland undrar jag om livet är förutbestämt. Om det finns en tanke, och att någon gör valet åt än, som att om det inte sker såhär, så blir det på detta viset istället. Dagarna kan skilja lite, men slutet är ändå detsamma. Att det är över när det är över, liksom. Som att man inte kan lura ödet.
Jag tänker ibland på meningen med livet, och att vi prioriterar helt fel saker. Jobb, orka jobba hela sitt liv? Det är ju inte det som är livet. Ändå har det blivit så viktigt för folk. Jobb, och matriella saker. När det egentligen absolut inte handlar om det.
Mardrömmar är inte det jag mest drömmer även om det händer. Jag tycker mest att jag reflekterar över drömmarna på dagtid, och då kan jag få konstiga tankar i huvudet liksom när jag tänker. Vi åkte ju liksom taxi 20 minuter hem från stan efter det att larmcentralen ringde, och då sa jag i telefonen till dom om hundarna hemma. Dock var det ändå ingen som hade tatt ut dom, döda eller levande låg dom hela tiden kvar i lägenheten. Och då kan jag bli så arg, varför tog ingen ut kropparna och försökte? Vi har ju så jävla mycket utrustning, varför brydde sig ingen? Eller gjorde dom det? Borde jag tvingat dom att bära ut kropparna, så jag kunde sett dom och själv fattat att det var över? Eller hade det varit värre minne för mig än det trauma jag redan lever med?
Varför var det ingen djurvän som var ambulansförare? Eller var det de? Och isåfall, var ni i "värre skick" än vad jag vill tro? Spelar det någon roll? Vill jag ens veta? Man kan inte styra över livet, men ibland stör det mig bra mycket. Det är ju inga skuldkänslor så, för jag har alltid gjort allt för att räcka till. Dock kan jag ibland känna en känsla av otillräcklighet, och det skrämmer ihjäl mig.
Kanske hade något värre hänt, om inte detta hänt. Kanske var det förutbestämt. Men varför? Nåväl, mitt svammel kommer ingenstans. Det är bara rörigt i huvudet just nu.
Och hur mycket jag än tänker på Chillan, jämför katter med Aska eller Svinto och skrattar åt mig själv över vårat val av att skaffa Alwyn the iller. Så är det Ninjas ansikte som jagar mig. Hennes röda färg, hennes blick, hennes närhet och närvaro. Situationen i sig, och djuren i sig kommer jag aldrig glömma. Men det är något med Ninjas näravo, eller o-närvaro som jagar mig, i drömmar i sovande och vaket tillstånd. Varför just Ninja vet jag inte riktigt exakt, jag saknar dom allihop. Men det är något med hennes ansikte som jag inte kan släppa. Men jag förstår inte riktigt varför. Kanske är det bara kärlek.
Ibland känns livet så enkelt.
Man föds, man lever och man dör. Helst vill man nog dö utan smärta och lidande. Men ändå säga hejdå. Man vill nog vara förberedd, men inte helt säker på att man ska dö, det kan försöra livslusten om man går runt och har dödsfruktan. För jag har aldrig haft någon dödslängtan, kanske snarare tvärtom. Jag gillar inte att tänka på döden för jag blir så rädd vid själva känslan att vara helt ensam och borta.
Men ibland undrar jag om livet är förutbestämt. Om det finns en tanke, och att någon gör valet åt än, som att om det inte sker såhär, så blir det på detta viset istället. Dagarna kan skilja lite, men slutet är ändå detsamma. Att det är över när det är över, liksom. Som att man inte kan lura ödet.
Jag tänker ibland på meningen med livet, och att vi prioriterar helt fel saker. Jobb, orka jobba hela sitt liv? Det är ju inte det som är livet. Ändå har det blivit så viktigt för folk. Jobb, och matriella saker. När det egentligen absolut inte handlar om det.
Mardrömmar är inte det jag mest drömmer även om det händer. Jag tycker mest att jag reflekterar över drömmarna på dagtid, och då kan jag få konstiga tankar i huvudet liksom när jag tänker. Vi åkte ju liksom taxi 20 minuter hem från stan efter det att larmcentralen ringde, och då sa jag i telefonen till dom om hundarna hemma. Dock var det ändå ingen som hade tatt ut dom, döda eller levande låg dom hela tiden kvar i lägenheten. Och då kan jag bli så arg, varför tog ingen ut kropparna och försökte? Vi har ju så jävla mycket utrustning, varför brydde sig ingen? Eller gjorde dom det? Borde jag tvingat dom att bära ut kropparna, så jag kunde sett dom och själv fattat att det var över? Eller hade det varit värre minne för mig än det trauma jag redan lever med?
Varför var det ingen djurvän som var ambulansförare? Eller var det de? Och isåfall, var ni i "värre skick" än vad jag vill tro? Spelar det någon roll? Vill jag ens veta? Man kan inte styra över livet, men ibland stör det mig bra mycket. Det är ju inga skuldkänslor så, för jag har alltid gjort allt för att räcka till. Dock kan jag ibland känna en känsla av otillräcklighet, och det skrämmer ihjäl mig.
Kanske hade något värre hänt, om inte detta hänt. Kanske var det förutbestämt. Men varför? Nåväl, mitt svammel kommer ingenstans. Det är bara rörigt i huvudet just nu.
Och hur mycket jag än tänker på Chillan, jämför katter med Aska eller Svinto och skrattar åt mig själv över vårat val av att skaffa Alwyn the iller. Så är det Ninjas ansikte som jagar mig. Hennes röda färg, hennes blick, hennes närhet och närvaro. Situationen i sig, och djuren i sig kommer jag aldrig glömma. Men det är något med Ninjas näravo, eller o-närvaro som jagar mig, i drömmar i sovande och vaket tillstånd. Varför just Ninja vet jag inte riktigt exakt, jag saknar dom allihop. Men det är något med hennes ansikte som jag inte kan släppa. Men jag förstår inte riktigt varför. Kanske är det bara kärlek.
Ett doneringssamhälle
Datum: 2010-09-26 / Tid: 01:21:56Vi har fått en konstig regering.
I don´t like it.
Men nog om politik, det har varit rätt tjatigt? Kanske inte tillräckligt eftersom dom blåa fick mer röster än dom röda?
Jag kanske bara är en av dom röda som är en dålig förlorare? Men det är ju inte så kul för dom 34.000 som inte kan jobba för att de är för sjuka som får sälja allt de har sen kan dom ju gå och leva på socialbidrag, det är ju en rolig situation som vissa verkar tycka är helt okej för våra medmänniskor. Dessvärre kan jag kan inte se någon mänsklig vinst i det.
Man ska vara försiktig med att hantera andra människor illa för rätt som det är hamnar man själv i deras situation.
Själv försöker jag se det för vad det är i grunden. Jag menar folk pratar om olika frågor som partierna är bättre eller sämre på, men man bör se till helheten! Och helheten och sanningen för mig är att borgarnas politik är att sälja ut allt statligt och dra in alla bidrag och på det sättet sänka skatterna så mycket det går. Visst, då får "ni" mer pengar i plånboken och det är inte den delen jag tycker är "dålig". Men sedan får man själv stå för alla kostnader som skola, vård och omsorg.
Detta medför ju att dom hundralappar du tjänar på skatteavdragen som vanlig medelkomstintagare äts upp av högre avgifter och privata sjukförsäkringar. Så i slutändan är alla utom dom "högsta hönsen" förlorare.
Sen att moderaterna försöker kalla sig för "nya" och lägger in det budskapet i nya typsnitt och kallar sig arbetarparti förändrar inget, iaf inte i mina ögon. Jag röstade dock för välfärden. Jag tycker att alla ska ha samma chans till utbildning, oavsett ålder eller bakgrund, kön osv.
Sen orkar jag verkligen inte med att prata om Sverige Demokraterna. Visst, Demokrati i alla ära, man får väl "ta" att dom kommer in i riksdagen om det är det svenska folket vill, dock tror jag dom flera är grundlurade och inte vet vad dom precis orsakat.
Så om man nu ska leva i ett doneringssamhälle kan man ju donera till djurambulansen, där står det dessutom mer om rottistjejen och hur det går för henne. Själv donerade jag inte, jag har inte förutsättningarna att jag tycker det är värt det just nu, jag är ju trots allt en stolt späckhuggarfadder, med i greenpeace (motvilligt uppraggande på stan) samt djurens rätt. Djurrättsalliansen har jag ett stort öga för, och nu djurambulansen, men man får ta det lite pö om pö. Kanske vill du donera? Varsågod! Och läs gärna om Rottistjejens fortsättning! :-)
http://www.djurhjalp.se/index.php?option=com_mmsblog&view=mmsblog&Itemid=175
I don´t like it.
Men nog om politik, det har varit rätt tjatigt? Kanske inte tillräckligt eftersom dom blåa fick mer röster än dom röda?
Jag kanske bara är en av dom röda som är en dålig förlorare? Men det är ju inte så kul för dom 34.000 som inte kan jobba för att de är för sjuka som får sälja allt de har sen kan dom ju gå och leva på socialbidrag, det är ju en rolig situation som vissa verkar tycka är helt okej för våra medmänniskor. Dessvärre kan jag kan inte se någon mänsklig vinst i det.
Man ska vara försiktig med att hantera andra människor illa för rätt som det är hamnar man själv i deras situation.
Själv försöker jag se det för vad det är i grunden. Jag menar folk pratar om olika frågor som partierna är bättre eller sämre på, men man bör se till helheten! Och helheten och sanningen för mig är att borgarnas politik är att sälja ut allt statligt och dra in alla bidrag och på det sättet sänka skatterna så mycket det går. Visst, då får "ni" mer pengar i plånboken och det är inte den delen jag tycker är "dålig". Men sedan får man själv stå för alla kostnader som skola, vård och omsorg.
Detta medför ju att dom hundralappar du tjänar på skatteavdragen som vanlig medelkomstintagare äts upp av högre avgifter och privata sjukförsäkringar. Så i slutändan är alla utom dom "högsta hönsen" förlorare.
Sen att moderaterna försöker kalla sig för "nya" och lägger in det budskapet i nya typsnitt och kallar sig arbetarparti förändrar inget, iaf inte i mina ögon. Jag röstade dock för välfärden. Jag tycker att alla ska ha samma chans till utbildning, oavsett ålder eller bakgrund, kön osv.
Sen orkar jag verkligen inte med att prata om Sverige Demokraterna. Visst, Demokrati i alla ära, man får väl "ta" att dom kommer in i riksdagen om det är det svenska folket vill, dock tror jag dom flera är grundlurade och inte vet vad dom precis orsakat.
Så om man nu ska leva i ett doneringssamhälle kan man ju donera till djurambulansen, där står det dessutom mer om rottistjejen och hur det går för henne. Själv donerade jag inte, jag har inte förutsättningarna att jag tycker det är värt det just nu, jag är ju trots allt en stolt späckhuggarfadder, med i greenpeace (motvilligt uppraggande på stan) samt djurens rätt. Djurrättsalliansen har jag ett stort öga för, och nu djurambulansen, men man får ta det lite pö om pö. Kanske vill du donera? Varsågod! Och läs gärna om Rottistjejens fortsättning! :-)
http://www.djurhjalp.se/index.php?option=com_mmsblog&view=mmsblog&Itemid=175
Fortsättningen på ett skitår?
Datum: 2010-09-21 / Tid: 11:21:47Jag har en sån dag. Ni vet när man blir väckt av någon man inte vill bli väckt av, och pratar på telefonen och får känslor i magen som stressar än. När man inte vet vem det är på dolt nummer kan man alltid bli lite nojjig, och oftast blir man också överumplad när personen presenterar sig. Hur som helst, en sån dag har jag!
Igår kom hästtandläkaren och fixade Eldirs tänder iaf. Han har lite foderfickor som behöver ses över lite oftare, men inget akut, och framtanden var bara att fila till och inte mycket att göra åt, så det kändes bra!! Riktigt bra för jag blev riktigt orolig.
Så det är som när man klarat av ett hinder kommer nästa, när man borde känna sig liiite postiv kommer ett nytt nedslag.
Jag brukade inte vara sånhär, eller ha sånhär "tur/otur". Jag brukade, se brukade, vara blondinen allting löste sig för. Med jobb, ekonomi, pengar, whatever. Säsongsjobbade jag på ett ställe och det skulle stänga hade jag dagarna efter nått nytt att roa mig med.
Det var inte stabilt, eller 100%igt, det var många sena långa nätter när Filip pluggade dagtid, men vi klarade det. Vi höll oss flytande, men det var kanske inte riktigt så man ville leva. SÅ när man försöker skapa mer stabilitet så slås det av med tex samtal, stress, ovisshet och allting i framtiden. Jag kanske inte borde noja mig, men jag har blivit lite sån. Min "lösa-sig" tröskel är bra mycket mindre än den varit.
Hur som helst har jag fått som jag ville på 1 sak, det är höst. HÖST! Äntligen, hösten då allt ska vara lätt, kul och klaffa. Det vi längtade efter, och here we are!
Nej, jag verkar inte så mycket mer lättad. Det är som man snubblar på mållinjen gång på gång, det känns som man kryper fram istället för att springa. Och inte nog med det, jag saknar nog träningen mer än jag var villig att erkänna. Få göra nått, känna nått, skapa något, form av kontroll över någonting. Det ända man kan ha 100% kontroll över är sig själv. Och knappt det, men ändå. Känslan är obeskrivlig att kunna "ge tillbaka" eller inte tänka utan bara reagera. I miss it. Damn it.
Sist men inte minst så är det nog bra med semester, se andra saker med lite underbara vänner. Spanien kunde INTE kommit lägligare! Nu längtar vi!
Igår kom hästtandläkaren och fixade Eldirs tänder iaf. Han har lite foderfickor som behöver ses över lite oftare, men inget akut, och framtanden var bara att fila till och inte mycket att göra åt, så det kändes bra!! Riktigt bra för jag blev riktigt orolig.
Så det är som när man klarat av ett hinder kommer nästa, när man borde känna sig liiite postiv kommer ett nytt nedslag.
Jag brukade inte vara sånhär, eller ha sånhär "tur/otur". Jag brukade, se brukade, vara blondinen allting löste sig för. Med jobb, ekonomi, pengar, whatever. Säsongsjobbade jag på ett ställe och det skulle stänga hade jag dagarna efter nått nytt att roa mig med.
Det var inte stabilt, eller 100%igt, det var många sena långa nätter när Filip pluggade dagtid, men vi klarade det. Vi höll oss flytande, men det var kanske inte riktigt så man ville leva. SÅ när man försöker skapa mer stabilitet så slås det av med tex samtal, stress, ovisshet och allting i framtiden. Jag kanske inte borde noja mig, men jag har blivit lite sån. Min "lösa-sig" tröskel är bra mycket mindre än den varit.
Hur som helst har jag fått som jag ville på 1 sak, det är höst. HÖST! Äntligen, hösten då allt ska vara lätt, kul och klaffa. Det vi längtade efter, och here we are!
Nej, jag verkar inte så mycket mer lättad. Det är som man snubblar på mållinjen gång på gång, det känns som man kryper fram istället för att springa. Och inte nog med det, jag saknar nog träningen mer än jag var villig att erkänna. Få göra nått, känna nått, skapa något, form av kontroll över någonting. Det ända man kan ha 100% kontroll över är sig själv. Och knappt det, men ändå. Känslan är obeskrivlig att kunna "ge tillbaka" eller inte tänka utan bara reagera. I miss it. Damn it.
Sist men inte minst så är det nog bra med semester, se andra saker med lite underbara vänner. Spanien kunde INTE kommit lägligare! Nu längtar vi!
Vad är väl en tand värd?
Datum: 2010-09-17 / Tid: 11:49:28Eldir berättar:
Matte är supernojig. Jätteknepig. Kramig och klappig och rätt tråkig, för att hon är orolig för min tand.
Jag försöker frusta och slänga med huvudet och visa mina bästa sidor för att få godis, men istället vill hon titta i munnen, undersöka och ha sig. Det är inte lätt att vara häst ibland!
Ja, så har då min Prinshäst någon gång mellan förra söndagen och idag slått ut en del av sin tand. Ser jätteknepigt ut men det blöder inte, så ingen pulpa har gått, än så länge. Fick tack och lov tag i hästtandläkaren och han hade en tajt kalender men lyckades klämma in oss på måndag! Hurra! Hoppas det inte är så illa då utan mest blir ett bestående skönhetsfel.
Han menade att hästar i 15-års åldern liksom kan få lite småvajsing på tänderna, så om det går att äta och rida som vanligt verkar det inte vara något problem.
Skulle det vara något underliggande hål kommer summan dra iväg ännu mer, just nu stannar vi på billiga 3000 för vaccination och tandtittning. Well, det är ju inte den viktiga biten, det viktiga är att han blir bra såklart! Men skulle det var något annat så det behövs rotfyllas så är det inte "lika" roligt längre. Nåväl, är iaf glad att helgen och veckan är räddad med att han kommer så fort!
Detta får mig också att tänka på att jag själv borde gå till tandläkaren. Inte lika roligt dock. Jag har inte mycke fobier, förrutom små insekter och spindlar (och skaldjur). Har inga större problem att sätta mig under nålen hos tatueraren men när det gäller min mun så är jag lite mesig faktiskt, det är ingen trevlig känsla och det gör så gott som alltid ont. Usch.
Får boka in en tid snart! För övrigt så rullar väl vardagen frammåt. Blir lite fixarfredag idag iaf.
Matte är supernojig. Jätteknepig. Kramig och klappig och rätt tråkig, för att hon är orolig för min tand.
Jag försöker frusta och slänga med huvudet och visa mina bästa sidor för att få godis, men istället vill hon titta i munnen, undersöka och ha sig. Det är inte lätt att vara häst ibland!
Ja, så har då min Prinshäst någon gång mellan förra söndagen och idag slått ut en del av sin tand. Ser jätteknepigt ut men det blöder inte, så ingen pulpa har gått, än så länge. Fick tack och lov tag i hästtandläkaren och han hade en tajt kalender men lyckades klämma in oss på måndag! Hurra! Hoppas det inte är så illa då utan mest blir ett bestående skönhetsfel.
Han menade att hästar i 15-års åldern liksom kan få lite småvajsing på tänderna, så om det går att äta och rida som vanligt verkar det inte vara något problem.
Skulle det vara något underliggande hål kommer summan dra iväg ännu mer, just nu stannar vi på billiga 3000 för vaccination och tandtittning. Well, det är ju inte den viktiga biten, det viktiga är att han blir bra såklart! Men skulle det var något annat så det behövs rotfyllas så är det inte "lika" roligt längre. Nåväl, är iaf glad att helgen och veckan är räddad med att han kommer så fort!
Detta får mig också att tänka på att jag själv borde gå till tandläkaren. Inte lika roligt dock. Jag har inte mycke fobier, förrutom små insekter och spindlar (och skaldjur). Har inga större problem att sätta mig under nålen hos tatueraren men när det gäller min mun så är jag lite mesig faktiskt, det är ingen trevlig känsla och det gör så gott som alltid ont. Usch.
Får boka in en tid snart! För övrigt så rullar väl vardagen frammåt. Blir lite fixarfredag idag iaf.
Ett hem för en rottis?
Datum: 2010-09-17 / Tid: 00:11:21HJÄRTSKÄRANDE! Misshandlad, vanvårdad och 1 timma ifrån döden när djurambulansen betalade 25.000 för Rottweilerns operation för att den skulle dö p.g.a. höga vetrinärkostnader. Nu behöver den 5-åriga rottweilertjejen en ny chans i en ny familj. Finns ni där ute?
Om jag var sugen? Skojar du? Såklart jag var, är... djur i nöd, vackra rottisar.. Hon hade varit en given kandidat! Men..
Vi har en annan rottis i åtanke ;-)
Så sprid informationen nu!
Kopierade in annonsen och bilden från GT´s hemsida.
Om jag var sugen? Skojar du? Såklart jag var, är... djur i nöd, vackra rottisar.. Hon hade varit en given kandidat! Men..
Vi har en annan rottis i åtanke ;-)
Så sprid informationen nu!
Kopierade in annonsen och bilden från GT´s hemsida.
Rottweiler räddades i sista stund
GÖTEBORG. Misshandlad, vanvårdad och prickig efter att ha blivit beskjuten med ett paintballgevär. Rottweilertiken, 4,5 år gammal, hittades i ett uruselt skick och polisen beslutade att avliva hunden. - Men den förtjänar en andra chans så vi bekostar operationen på 25 000 kronor, säger William Wright, grundare av Djurambulansen i Göteborg.
Ingen känd ägare
Och det var i sista stund. Om inte den ideella föreningen Djurambulansen hade ryckt in skulle hunden varit död nu.
- Den var en timme från avlivning, så den lever på lånad tid nu, säger William Wright.
För tre år sedan startade han Djurambulansen som nu kör på kontrakt för polisen och räddningstjänsten.
För tio dagar sedan hämtade ambulansen den misshandlade rottweilern hos polisen. Hunden hade hittats skadad och övergiven på ett industriområde.
Ingen känd ägare
Förutom en historik på öronmärkningen som visar när hunden är född, har man inget namn på någon ägare.
- Veterinären har gjort en bedömning att det krävs en korsbandsoperation och polisen har tagit ett avlivningsbeslut på hunden för att det kommer att kosta 25 000 kronor att få den opererad, säger William Wright.
- Vi tycker inte det är rätt väg att gå. Det här är mentalt sett en väldigt trevlig hund så vi har sagt att vi kostar på oss operationen och ger hunden en andra chans.
Var får ni pengar ifrån?
- Våra medlemmar och stödpersoner som är med och stöttar oss. I dag ska hunden opereras och därefter väntar två-tre månaders rehabilitering.
Och sen?
- Är det nån som läser artikeln och känner sig manad att ge hunden ett hem, så skulle vi bli glada, säger William Wright som har telefonnummer 0706 98 25 75.
Lasseman
Datum: 2010-09-15 / Tid: 21:25:20Vänsterpartiets Lasseman hade igår en artikel i tidningen här i Göteborg där han skrev om kamphundars förmåga att anpassa sig i samhället.
Han fick in några saker jag tycker är så klockrent, när man säger att en kamphund har svårt att anpassa sig till "vårt samhälle" och är "aggresiva"...
Hur normalt är det för en jakthund att anpassas till vårt samhälle?
Varför anses inte en jakthund som aggresiv, den är ju "skapad" för att jaga? Jakt är väl aggresivt i sig?
Jag tror alla hundar kan bo i vårat samhälle med rätt ägare. Dock är det också motsägelsefullt att jakthundar som gillar att jaga ska bo med barn och katter och inte kunna få utlopp för sin instikter med. Det är ägarens ansvar att veta vad man har för hund, och tillgodose deras instinkter på bästa sätt med motion och regler.
Vill inte flytta hundrasismen från kamphund till jakthund, men ärligt talat, som Lasseboy sa, hets mot folkgrupp är förbjudet i Sverige, och rasism är osmakligt! Varför får vi hålla på så i hundvärlden??? Tänk på det ni!
Han fick in några saker jag tycker är så klockrent, när man säger att en kamphund har svårt att anpassa sig till "vårt samhälle" och är "aggresiva"...
Hur normalt är det för en jakthund att anpassas till vårt samhälle?
Varför anses inte en jakthund som aggresiv, den är ju "skapad" för att jaga? Jakt är väl aggresivt i sig?
Jag tror alla hundar kan bo i vårat samhälle med rätt ägare. Dock är det också motsägelsefullt att jakthundar som gillar att jaga ska bo med barn och katter och inte kunna få utlopp för sin instikter med. Det är ägarens ansvar att veta vad man har för hund, och tillgodose deras instinkter på bästa sätt med motion och regler.
Vill inte flytta hundrasismen från kamphund till jakthund, men ärligt talat, som Lasseboy sa, hets mot folkgrupp är förbjudet i Sverige, och rasism är osmakligt! Varför får vi hålla på så i hundvärlden??? Tänk på det ni!
Hilja och Doffe fortfarande borta
Datum: 2010-09-13 / Tid: 00:30:18Jag hoppas ingen i hundvärlden missat pitbull/amstaffhundarna Hilja och Doffe som blev stulna i Västerås utanför affären, i augusti.
Hur som helst har jag följt utvecklingen och trodde det var hittade, då hussen tagit bort bloggen men tydligen inte hittade än! Suck, jag får ont i magen, stackars ägarana, och dom som stjäl hundarna känns väl som en viss "sort", dels att dom stjäl, och sen den typen av ras.. Hoppas dom har det bra eller på något sätt ok iaf!
Fyfan, vill inte ens tänka tanken. Det är dock därför man ALDRIG SKA LÄMNA SINA HUNDAR UTAN UPPSIKT! Bind dom aldrig ensamma utanför affären, fyllegubbar, hundhatare, andra hundar och barn, mycket kan hända och hundarna får betala ett högt pris för ägarens "slapphet"! Jag vet att man gjorde så "förr" men världen är lite mer kall idag.
Hur som helst, här är nya bloggen:
http://hijaochdoffe.blogg.se/
Den tigrerade hunden, Hilja, är mamma till 7 veckor gamla valpar, som dock är äldre nu, usch va hemskt och bli av med mamman så snabbt och absurt! Dom är polisanmälda försvunna! Inslaget är spritt i tidningar i Göteborg och inslag i TV. Hoppas dom får komma hem till en mer "vaken" ägare iaf!
http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/vasteras?videoIdhttp%3A%2F%2Fvlt.se%2Fnyheter%2Fvasteras%2F1.921120-vem-stal-hija-och-doffe
Ett hem för en husky?
Datum: 2010-09-13 / Tid: 00:12:52Renrasig söt Hane, från Hundar Utan Hem, dock är han svenskfödd och registrerad i SKK!
Verkar supertrevlig, men kräver ett aktivt "husky" hem! Finns du Huskyglada, eller någon du känner?
Feel free to spread the word!
http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Stora-hundar/Tsuki/
Heja Tsuki!
Verkar supertrevlig, men kräver ett aktivt "husky" hem! Finns du Huskyglada, eller någon du känner?
Feel free to spread the word!
http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Stora-hundar/Tsuki/
Heja Tsuki!
Akut-Vovve 2!
Datum: 2010-09-10 / Tid: 21:50:17http://www.blocket.se/orebro/Harlig_glad_familjehund_till_nytt_hem_AKUT_28913434.htm?ca=15&w=3
Familjehund, Mastiff/Boxer mix.
Lite hanhundsilsken på håll.
Glad och trevlig!
Mer står i annonsen, det är akut!
Familjehund, Mastiff/Boxer mix.
Lite hanhundsilsken på håll.
Glad och trevlig!
Mer står i annonsen, det är akut!
Belle.
Datum: 2010-09-10 / Tid: 21:40:58Någon som söker en vovve? En go tik kanske, bullmastiff-blandis?
Hon bor på Irland men finns med på hundar utan hem´s hemsida. Dom har flyg hit med vovvar, och hon vill verkligen ha ett hem.
Me? Ja, jo men nej.. I can´t. Jag har nått annat på gång snart ;-) Det drar ihop sig! Längtan är stor!
Dock gör det inte att man känner mindre för en underbart go Bullmastiffmix på Irland som haft det tufft och nära på att dö. Kanske finns det ett hem för Belle?
Kanske har du en kompis, som har en kompis, som vet någon trevlig familj,som vill ha en Belle Bullmastiffmix? Titta på henne iaf.. :-)
http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Stora-hundar/Belle/
Hon bor på Irland men finns med på hundar utan hem´s hemsida. Dom har flyg hit med vovvar, och hon vill verkligen ha ett hem.
Me? Ja, jo men nej.. I can´t. Jag har nått annat på gång snart ;-) Det drar ihop sig! Längtan är stor!
Dock gör det inte att man känner mindre för en underbart go Bullmastiffmix på Irland som haft det tufft och nära på att dö. Kanske finns det ett hem för Belle?
Kanske har du en kompis, som har en kompis, som vet någon trevlig familj,som vill ha en Belle Bullmastiffmix? Titta på henne iaf.. :-)
http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Stora-hundar/Belle/
Min Tatuering! <3
Datum: 2010-09-10 / Tid: 19:52:04Andra sittningen av smärta är genomförd, den börjar ta form! Jag älskar den! :-)
Vovvarna, i synnerhet Ninja ska ha lite färg, vi ska lägga till lite vågor och "binda ihop" den.
Me so happy! Sen att det kliar och har sig, det får man ta!
Vovvarna, i synnerhet Ninja ska ha lite färg, vi ska lägga till lite vågor och "binda ihop" den.
Me so happy! Sen att det kliar och har sig, det får man ta!
Facebookfjolla!
Datum: 2010-09-04 / Tid: 22:11:10Jag är liiite facebookfjolla, förlåt! ;-)
Gjorde ett hundtest, tyckte resultatet var så roligt och klockrent att jag rent ut sagt bjuder på det :-)
Du är lite tjock. Men det klär dig. Du är väldigt alert och hjälper gärna till så fort nån ber dig om något. Du är väldigt tillgiven de personer du har nära. Du har en vilja av stål och ett stabilt psyke, dessutom är du väldigt påhittig!
Gjorde ett hundtest, tyckte resultatet var så roligt och klockrent att jag rent ut sagt bjuder på det :-)
Resultat: Engelsk bulldog
Du är lite tjock. Men det klär dig. Du är väldigt alert och hjälper gärna till så fort nån ber dig om något. Du är väldigt tillgiven de personer du har nära. Du har en vilja av stål och ett stabilt psyke, dessutom är du väldigt påhittig!
Hundfördomar
Datum: 2010-09-04 / Tid: 20:55:29Det finns ett par "hundfördomar" jag skulle vilja reda ut! :)
Begreppet "kamp"hund innebär att hunden har större kamplust än andra raser. Det är inget monster för det, den är bara mer envis och målmedveten än sina hundvänner. Den är sällskaplig och glad, precis som alla raser! Alla hundar är däremot rovdjur, så därför har alla hundar en kamplust! Som man lätt kan kontrollera såvida man ger den uppgifter, motion och regler!
Begreppet "sällskaps"hund är som Fredrik Steen skriver i sin bok serie (jodå, vissa rätt har han absolut!) ett ord som är missledande begrepp. Ingen hund, oavsett storlek, behöver besegra. Det kan låta som om dom är nöjda med att ligga på soffan och inte behöver någon vidare motion, fel! Alla småhundar, s.k. sällskapshundar, behöver komma ut och gå, även längre rundor för att få stimulans! Och att dom skulle vara "sällskapligare" än tex "kamp"hundar är alltså fel. Alla hundar är flockdjur och mår bra av en egen flock, och att vara med den så mycket som möjligt!
Begreppet "bruks"hund tyder på en hund som behöver "bruka" = "jobba". Det är lite luddigt då man menar att den idealiska brukshunden är en gammal bruks/gårdshund i vissa fall även drag och vallhundar, som är lättlärd, uthållig och med stor arbetslust. Mest känd för detta är Rottweiler och Schäfer. Jag hade gärna sett att kamphundar fick brukshundsrykte. För idag så kan man faktiskt skaffa en brukshund och se att det går snett, men ofta inser folk då att dom inte gett hunden det den behöver. Lite så är det ju med kamphundar, många ägare är jättebra med ett stort ansvar. Många är kassa då den drar till sig en viss "typ" av människor som ser hundar som statussymbol. En "kamp"hund kräver alltså lika mycket som en brukshund!
Begreppet "familje"hund tyder oftast på en familjevänlig hund. En hund som barnen kan dra i svansen, peta i munnen och som tål att ungarna klättrar på den utan att vara arg. Jaaaa... Den stackars ras som får dras med detta problemet är det som folk tex vill kalla för "mjuka" eller "förarveka" hundar. Missledande, och fel. Tycker jag. En fågelhund är av naturen försiktigare, och det är just vad dessa raser är. Dom är eleganta, smidiga, och biter inte ihjäl bytet då dom är avlvade för att apportera och lämna tillbaka fågeln, viltet oskadat till jägaren. Därav är dom mer lätthanteriga än bruks/kamphundar i viss mån. Dock tillhör "sällskapshundar" och "familje"hundar dom som biter mest... Inte så konstigt kanske. Man kan inte ha sånna förväntningar på en hund. Frågan är sällan om hunden är barnvänlig, alla hundar som viker sig för ledaren, ägaren, och accepterar sin plats i flocken är givetvis barnvänliga, OM barnen är hundvänliga. Okej, jag har inte barn, men jag vet att jag kan lyckas att få mina ungar att förstå att det är fel att dra hunden i svansen och öronen, och inte skratta och ta söta kort när ungen klättrar på hunden. I alla fall enligt väldigt rimliga gränser. Och att man lär barn respektera när hunden tex sover etc..!
Begreppet "Paris-Hilton"hunden är motsvarigheten till kamphundar, fast omvänt. En kamphund används ofta som "penisförlängare" För rädda och osäkra ungdomar för att höja sin självkänsla. Samma är det med en Paris Hilton hund. Nästan uteslutande chihuahua. Dessa stackars hundar har det värre än "sällskapshundar". Detta är hundar som inte får gå själva utan ska prackas på en massa konstiga kläder, och tryckas ner i en väska. Ofta skakar dom och är rädda vilket gör att ägarna tycker synd om dom och klappar dom och därmed säger till sin hund att "det är rätt att du är rädd" eftersom det får beröm får det. Dessa stackars hundar saknar oftast regler och hänger med i en väska ut och in, och får knappt gå själva så dom gör sällan slut på energi. Det slutar med att man bortförklarar att dom är aggresiva eftersom det på något sätt godkänns för att dom är små. Sen att en aggresiv hund mår dåligt skiter man i. I denna gruppen svävar det mellan lite olika typer men det är oftast som tidigare nämnt chihuahua, kinesisk nakenhund, och diverse långhåriga olika småspetsar.
Begreppet "Rasutseende" är ett mänskligt hemskt påfund. Jag tycker det är bra att SKK finns, så man vet hur en hund inom de olika raserna "bör" se ut. Så man inte avviker helt och hållet, det är det som gör dom så roliga, att det finns så mycket att välja på! Däremot så är jag absolut inte emot blandraser! Så länge man kan veta ungefär vad det finns i sin hund så man kan tillgodose dess behov är det ett härligt kompliment med ett unikt utseende. Och vill man ha en viss typ av hund är det ju alltid "skönt" att veta ungefär storlek på den, vilka som är särpräglade rasegenskaper och få tips från uppfödaren hur denna rasen brukar passa i olika sammanhang, detta kan man inte få med en blandras och blandras är det som är lättast att få tag på, vilket kan bli fel. Att äga en blandras kräver nästan lite mer av ägaren, för att förstå dess olika instinkter och drifter. Men det var inte riktigt detta jag tänkt på. Det var de förmänskliga rasutseenderna som får mig att må illa. Djurplågeri enligt mig. Man skär upp öronen på "kamp"hundar och kuperar också svansen.
Tack och lov att det är förbjudet i Sverige. Visst, i viss mån med bedövning så "får inte hunden ont" och den glömmer fort, men jag skulle ALDRIG utsätta min hund för ett onödigt ingrepp. Jag är egentligen emot det helt på människor med om man inte råkat ut för något hemskt och behöver "återställa" sig. Men som sagt, det är mer upp till var och en, men en hund vet inte hur den ser ut. Den är bara en hund! Så tack och lov för kuperingsförbudet. Nu får man inte heller ställa ut en kuperad hund i Sverige. Helt rätt tycker jag! Då importerar man bara dessa "ideal" hundar från tex Tyskland! Så mina vänner, en dobberman ska ha svans och hängande öron! lika så en "kamp"hund! och chihuahua ska inte ha örhängen! Suck, man slutar aldirg att förvånas :(
Begreppet "kamp"hund innebär att hunden har större kamplust än andra raser. Det är inget monster för det, den är bara mer envis och målmedveten än sina hundvänner. Den är sällskaplig och glad, precis som alla raser! Alla hundar är däremot rovdjur, så därför har alla hundar en kamplust! Som man lätt kan kontrollera såvida man ger den uppgifter, motion och regler!
Begreppet "sällskaps"hund är som Fredrik Steen skriver i sin bok serie (jodå, vissa rätt har han absolut!) ett ord som är missledande begrepp. Ingen hund, oavsett storlek, behöver besegra. Det kan låta som om dom är nöjda med att ligga på soffan och inte behöver någon vidare motion, fel! Alla småhundar, s.k. sällskapshundar, behöver komma ut och gå, även längre rundor för att få stimulans! Och att dom skulle vara "sällskapligare" än tex "kamp"hundar är alltså fel. Alla hundar är flockdjur och mår bra av en egen flock, och att vara med den så mycket som möjligt!
Begreppet "bruks"hund tyder på en hund som behöver "bruka" = "jobba". Det är lite luddigt då man menar att den idealiska brukshunden är en gammal bruks/gårdshund i vissa fall även drag och vallhundar, som är lättlärd, uthållig och med stor arbetslust. Mest känd för detta är Rottweiler och Schäfer. Jag hade gärna sett att kamphundar fick brukshundsrykte. För idag så kan man faktiskt skaffa en brukshund och se att det går snett, men ofta inser folk då att dom inte gett hunden det den behöver. Lite så är det ju med kamphundar, många ägare är jättebra med ett stort ansvar. Många är kassa då den drar till sig en viss "typ" av människor som ser hundar som statussymbol. En "kamp"hund kräver alltså lika mycket som en brukshund!
Begreppet "familje"hund tyder oftast på en familjevänlig hund. En hund som barnen kan dra i svansen, peta i munnen och som tål att ungarna klättrar på den utan att vara arg. Jaaaa... Den stackars ras som får dras med detta problemet är det som folk tex vill kalla för "mjuka" eller "förarveka" hundar. Missledande, och fel. Tycker jag. En fågelhund är av naturen försiktigare, och det är just vad dessa raser är. Dom är eleganta, smidiga, och biter inte ihjäl bytet då dom är avlvade för att apportera och lämna tillbaka fågeln, viltet oskadat till jägaren. Därav är dom mer lätthanteriga än bruks/kamphundar i viss mån. Dock tillhör "sällskapshundar" och "familje"hundar dom som biter mest... Inte så konstigt kanske. Man kan inte ha sånna förväntningar på en hund. Frågan är sällan om hunden är barnvänlig, alla hundar som viker sig för ledaren, ägaren, och accepterar sin plats i flocken är givetvis barnvänliga, OM barnen är hundvänliga. Okej, jag har inte barn, men jag vet att jag kan lyckas att få mina ungar att förstå att det är fel att dra hunden i svansen och öronen, och inte skratta och ta söta kort när ungen klättrar på hunden. I alla fall enligt väldigt rimliga gränser. Och att man lär barn respektera när hunden tex sover etc..!
Begreppet "Paris-Hilton"hunden är motsvarigheten till kamphundar, fast omvänt. En kamphund används ofta som "penisförlängare" För rädda och osäkra ungdomar för att höja sin självkänsla. Samma är det med en Paris Hilton hund. Nästan uteslutande chihuahua. Dessa stackars hundar har det värre än "sällskapshundar". Detta är hundar som inte får gå själva utan ska prackas på en massa konstiga kläder, och tryckas ner i en väska. Ofta skakar dom och är rädda vilket gör att ägarna tycker synd om dom och klappar dom och därmed säger till sin hund att "det är rätt att du är rädd" eftersom det får beröm får det. Dessa stackars hundar saknar oftast regler och hänger med i en väska ut och in, och får knappt gå själva så dom gör sällan slut på energi. Det slutar med att man bortförklarar att dom är aggresiva eftersom det på något sätt godkänns för att dom är små. Sen att en aggresiv hund mår dåligt skiter man i. I denna gruppen svävar det mellan lite olika typer men det är oftast som tidigare nämnt chihuahua, kinesisk nakenhund, och diverse långhåriga olika småspetsar.
Begreppet "Rasutseende" är ett mänskligt hemskt påfund. Jag tycker det är bra att SKK finns, så man vet hur en hund inom de olika raserna "bör" se ut. Så man inte avviker helt och hållet, det är det som gör dom så roliga, att det finns så mycket att välja på! Däremot så är jag absolut inte emot blandraser! Så länge man kan veta ungefär vad det finns i sin hund så man kan tillgodose dess behov är det ett härligt kompliment med ett unikt utseende. Och vill man ha en viss typ av hund är det ju alltid "skönt" att veta ungefär storlek på den, vilka som är särpräglade rasegenskaper och få tips från uppfödaren hur denna rasen brukar passa i olika sammanhang, detta kan man inte få med en blandras och blandras är det som är lättast att få tag på, vilket kan bli fel. Att äga en blandras kräver nästan lite mer av ägaren, för att förstå dess olika instinkter och drifter. Men det var inte riktigt detta jag tänkt på. Det var de förmänskliga rasutseenderna som får mig att må illa. Djurplågeri enligt mig. Man skär upp öronen på "kamp"hundar och kuperar också svansen.
Tack och lov att det är förbjudet i Sverige. Visst, i viss mån med bedövning så "får inte hunden ont" och den glömmer fort, men jag skulle ALDRIG utsätta min hund för ett onödigt ingrepp. Jag är egentligen emot det helt på människor med om man inte råkat ut för något hemskt och behöver "återställa" sig. Men som sagt, det är mer upp till var och en, men en hund vet inte hur den ser ut. Den är bara en hund! Så tack och lov för kuperingsförbudet. Nu får man inte heller ställa ut en kuperad hund i Sverige. Helt rätt tycker jag! Då importerar man bara dessa "ideal" hundar från tex Tyskland! Så mina vänner, en dobberman ska ha svans och hängande öron! lika så en "kamp"hund! och chihuahua ska inte ha örhängen! Suck, man slutar aldirg att förvånas :(
Vad menar jag?
Datum: 2010-09-04 / Tid: 17:53:39Folk har frågat mig lite sådär vad jag menar med mitt sätt att tänka. Jag menar att folk i hundvärlden gör så gott dom kan, men det saknas kunskap. Jag säger inte nödvändigtvis att jag har alla svar, men jag säger att jag tror mer på djur än annat folk.
Folk ger upp för lätt. Folk avlivas hundar och kallar dom aggresiva utan anledning. Understimulerade hundar utan gränser kan inte bli annat än fel. Jag pratar om två folk inom hundvärlden som folk hyser stor respekt till. Det talas om Cesar Millan. Hundens hopp. Han är fantastisk! Sen kan ingen vara 100 procentig, jag köper inte alls el / stackel! Men jag förstår det, i vissa fall dessvärre. En hund som är hur aggresiv som helst kan vara väldigt farlig, så då leker man med tanken om el eller för att hindra den att springa iväg för att då bromsa den.
Jag blir faktiskt vansinnig. Det värsta jag vet är elhalsband, det kan nog knäcka en hund totalt. Men han är som en hund i psyket. Och vad mycket bra han gör ändå. Mirakelgubben! Han inspirerade mig att klura ut Chilis lösningar själv ibland. Hon var ju lite tossig när hon kom, fragman som flög och det var värre än vi trott. Givetvis att flytta in med katter om man är katthatare och har kattfobi är ju inte det ultimata, men vilken kattälskare hon var innerst inne. Jag saknar dom hela tiden. Oförstårligt att dom försvann ifrån oss alldeles för fort :-(
Iaf, Det Cesar har som alla andra instruktörer och bortförklringsexperter har, är tillit till djuret. Ett djur kan förändra sig så otroligt mycket, om dom bara får det dom behöver. Den andra "idolen" I Sverige är Fredrik Steen som nu även kommit ut med böcker.
Bra serie, på vissa sätt! En eloge till hans sätt att skriva och förklara, dock är han otillräcklig. Jag kan inte släppa att han avlivade Harley, tyvärr. Harley behövde mer förståelse, en mer konkret ledare, och det som herr Steen inte kunde ge, TID! Chilis rehablitering tog totalt 4 månader. Men det var värt det. så lång tid sen av harmoni. Men man måste hjälpa hunden genom kaoset. Mirakel sker inte över natten!!
Vi människor har så bråttom idag. Man kan göra radikala förändringar, och hunden kan anpassa sig till mycket på kort tid, men den behöver få ut sina instinkter och tydliga nya regler, och bättre lösningar för att lita på dig. Och först då kan man göra sin hundrelation hel.
Det var ett av kraven vi hade för Dale, numera känd som Boo, en hund i USA som jag fixade en film av. Filmen var inspirerad av en hund som hette Stanley, ni kan se hans film här.
http://www.youtube.com/watch?v=NC-iYKKe_pM
Så söt. Han fick det bra sen! ;-) Iaf, jag tror en grupp som heter Friendly Giants kommer ta Boo, dom såg min film och har pratar med Christy som har Boo på ett hundpensionat för att undvika hetsavlivningen i Texas. Jag ska uppdatera er när jag vet mer.
Måste bara klura på att "hålla mig till ämnet" i mina inlägg :-) Jag har så mycket att säga så jag tappar tråden ibland har jag märkt :-D
Folk ger upp för lätt. Folk avlivas hundar och kallar dom aggresiva utan anledning. Understimulerade hundar utan gränser kan inte bli annat än fel. Jag pratar om två folk inom hundvärlden som folk hyser stor respekt till. Det talas om Cesar Millan. Hundens hopp. Han är fantastisk! Sen kan ingen vara 100 procentig, jag köper inte alls el / stackel! Men jag förstår det, i vissa fall dessvärre. En hund som är hur aggresiv som helst kan vara väldigt farlig, så då leker man med tanken om el eller för att hindra den att springa iväg för att då bromsa den.
Jag blir faktiskt vansinnig. Det värsta jag vet är elhalsband, det kan nog knäcka en hund totalt. Men han är som en hund i psyket. Och vad mycket bra han gör ändå. Mirakelgubben! Han inspirerade mig att klura ut Chilis lösningar själv ibland. Hon var ju lite tossig när hon kom, fragman som flög och det var värre än vi trott. Givetvis att flytta in med katter om man är katthatare och har kattfobi är ju inte det ultimata, men vilken kattälskare hon var innerst inne. Jag saknar dom hela tiden. Oförstårligt att dom försvann ifrån oss alldeles för fort :-(
Iaf, Det Cesar har som alla andra instruktörer och bortförklringsexperter har, är tillit till djuret. Ett djur kan förändra sig så otroligt mycket, om dom bara får det dom behöver. Den andra "idolen" I Sverige är Fredrik Steen som nu även kommit ut med böcker.
Bra serie, på vissa sätt! En eloge till hans sätt att skriva och förklara, dock är han otillräcklig. Jag kan inte släppa att han avlivade Harley, tyvärr. Harley behövde mer förståelse, en mer konkret ledare, och det som herr Steen inte kunde ge, TID! Chilis rehablitering tog totalt 4 månader. Men det var värt det. så lång tid sen av harmoni. Men man måste hjälpa hunden genom kaoset. Mirakel sker inte över natten!!
Vi människor har så bråttom idag. Man kan göra radikala förändringar, och hunden kan anpassa sig till mycket på kort tid, men den behöver få ut sina instinkter och tydliga nya regler, och bättre lösningar för att lita på dig. Och först då kan man göra sin hundrelation hel.
Det var ett av kraven vi hade för Dale, numera känd som Boo, en hund i USA som jag fixade en film av. Filmen var inspirerad av en hund som hette Stanley, ni kan se hans film här.
http://www.youtube.com/watch?v=NC-iYKKe_pM
Så söt. Han fick det bra sen! ;-) Iaf, jag tror en grupp som heter Friendly Giants kommer ta Boo, dom såg min film och har pratar med Christy som har Boo på ett hundpensionat för att undvika hetsavlivningen i Texas. Jag ska uppdatera er när jag vet mer.
Måste bara klura på att "hålla mig till ämnet" i mina inlägg :-) Jag har så mycket att säga så jag tappar tråden ibland har jag märkt :-D
Kommer ni ihåg?
Datum: 2010-09-01 / Tid: 12:59:23Kommer ni ihåg Hager? Det gör jag ;-)
Han fick ett fosterhem 1, 15 timmar innan han skulle dö, han blev kastrerad, id-märkt och vaccinerad, redo för avresa til sitt nya fosterhem så ringer dom och har av "personliga själ" avsa sig sitt fosterskap. Jahapp. Det var det. Han åkte in på hundpensionat och har suttit där i ca 5-6 veckor tror jag. Hur som helst, inte bra att komma från ett hem, blivit utslängd i Texas, vandra runt där, in på ett shelter och var 1 timma och 15 minuter ifrån att dö, för att hämtas, åka till vetrinären och sen rehaba sig på ett hundpensionat..
Men han är tuff killen, det har vi fattat so far :-) Men igår åkte han iaf äntligen till ett nytt fosterhem. Jag älskar hans ögon, hoppas man kan följa framstegen bara men vet inte ritkigt hur man får kontakt med nya fosterföräldrarna. Hur som helst, man får leva på hoppet att han äntligen fick en ny ärlig chans!
För övrigt hade hon sett några av mina filmer som jag hade på facebook, det var snällt sagt att dom var bra, hur som helst kom hon på att jag kunde göra filmer om vissa av hundarna som hon hade, då kunde jag få mer bilder och mer information om framstegen, för jag vill gärna göra mer än att försöka maila runt till folk som jag inte vet vart eller hur det är beläget, jag har lyckats med mopsen dock!! Troligtvis en mopsblandning till, men inte fått svar än tyvärr. Sharpeierna vet jag inte hur det går för, dom var inte tillräckligt akuta än, men dom tackade för infon och skulle hålla ögonen öppna ifall dom inte kom ut. Håller tummarna för att dom får det bra, ska försöka hitta mer information om dom.
Hur som helst, så tänkte jag göra en video om Hager, men eftersom han är ute får det nog bli om "Dale" som var träningshund för hundkamper. Han hade stora sår på sidan och är också på ett hundpensionat i väntan på att komma till ett hem/fosterhem. Får väl hjälpa den killen på traven då, trodde Hager var svårare för han är inte lika trygg och stabi som Dale (numera Boo) är. Knepiga namn btw men okej, får klura lite på videon om Boo tills vidare!
Han fick ett fosterhem 1, 15 timmar innan han skulle dö, han blev kastrerad, id-märkt och vaccinerad, redo för avresa til sitt nya fosterhem så ringer dom och har av "personliga själ" avsa sig sitt fosterskap. Jahapp. Det var det. Han åkte in på hundpensionat och har suttit där i ca 5-6 veckor tror jag. Hur som helst, inte bra att komma från ett hem, blivit utslängd i Texas, vandra runt där, in på ett shelter och var 1 timma och 15 minuter ifrån att dö, för att hämtas, åka till vetrinären och sen rehaba sig på ett hundpensionat..
Men han är tuff killen, det har vi fattat so far :-) Men igår åkte han iaf äntligen till ett nytt fosterhem. Jag älskar hans ögon, hoppas man kan följa framstegen bara men vet inte ritkigt hur man får kontakt med nya fosterföräldrarna. Hur som helst, man får leva på hoppet att han äntligen fick en ny ärlig chans!
För övrigt hade hon sett några av mina filmer som jag hade på facebook, det var snällt sagt att dom var bra, hur som helst kom hon på att jag kunde göra filmer om vissa av hundarna som hon hade, då kunde jag få mer bilder och mer information om framstegen, för jag vill gärna göra mer än att försöka maila runt till folk som jag inte vet vart eller hur det är beläget, jag har lyckats med mopsen dock!! Troligtvis en mopsblandning till, men inte fått svar än tyvärr. Sharpeierna vet jag inte hur det går för, dom var inte tillräckligt akuta än, men dom tackade för infon och skulle hålla ögonen öppna ifall dom inte kom ut. Håller tummarna för att dom får det bra, ska försöka hitta mer information om dom.
Hur som helst, så tänkte jag göra en video om Hager, men eftersom han är ute får det nog bli om "Dale" som var träningshund för hundkamper. Han hade stora sår på sidan och är också på ett hundpensionat i väntan på att komma till ett hem/fosterhem. Får väl hjälpa den killen på traven då, trodde Hager var svårare för han är inte lika trygg och stabi som Dale (numera Boo) är. Knepiga namn btw men okej, får klura lite på videon om Boo tills vidare!
