Ibland tänker jag (trots att jag är blond) ;-)

Då tänker jag på mycket, flummigt, allvarligt och oförstårligt för folk i min närhet. Jag håller det mesta inom mig, just för att pratar jag djur med vänner är jag rädd att låta mer som en föreläsare än en kompis. Jag har mer åsikter nu än någonsin, och jag tycker fruktansvärt mycket saker.

Jag har funderat på att jag kanske borde göra mer. Hela tiden handlar mitt liv om vad jag kan göra mer, och hur jag kan göra istället för att nå ut. Varför lever vi på ett 2010-tal och måste tex visa stil och status i djurpäls? Där går min första fundering. Hur kan djurpäls, flådd och stackars liten grå "råtta" vara något folk vill bära?

Det går förbi mitt förstånd som oftast. Sen är det väl tyvärr så, att folk inte bryr sig, man vet inte vad man köper, vilken industri man stödjer och i all hast så bryr man sig nog inte.  Det handlar nog mycket om förnekelse och okunskap i de flesta medmänniskors huvud.

Jag tänker jämt på att jag borde göra mer, och man kan alltid göra mer. Men att adoptera ett djur, eller inte bära päls, kan alltid vara ett steg i rätt riktning. Det är att göra någonting, som gör att man bidrar till förändring. Och eftersom jag förändrats otroligt mycket, utan att för den sakens skull känna mig annorlunda, kan jag försöka uppmana dom (få?) läsare jag har att göra mer, bry sig mer, bli mer insatt och på så vis kan vi kanske allihop, bidra till en förändring till världen.

Världen är trots allt en underbar plats, och man vet inte hur länge man är kvar här. Deppigt, men sant.

Hjärtskärande historia om hunden Oogy har kommit till mig vid flera tillfällen. Han var med i Tv, på många fan-sidor på facebook, och nu har han fått en bok också.

Herregud vilket ansikte, vilka ögon han har man blir ju illamående när man tänker på det. Han var som hunden Dale vi fick ut från Irving Texas Shelter för några månader sen, en "bithund" eller vad den svenska motsvarigheten var. Dvs en sån hund som tränas i hundkamper, men inte på den aggresiva sidan utan en sån hund som är snäll som den tränade "dumma" hunden får träna att bita på för att bli mer aggresiv. Sjukt? ehm...

Hur som helst fick han halva ansiktet bortslitet och ihoplappat. Pappan i familjen som betalade Oogys operation hade precis fått honom, under dom omständigheterna. Han hade bara en känsla att rädda denna hunden, som han inte visste alls hur det var eller "borde" se ut.

Oogy har haft det väldigt bra sen dess, och han är oerhört älskad och det värmer i hjärtat. Kanske är det så, att ju fulare hund ju mer älskad är den? Nu har jag haft världens fianste vovvar, och mer älskad än så kan man nog inte vara om man är hund, men kanske är Oogys kärlek likvärdig, isåfall har han det verkligen bra :-)



Kärlek ligger i betraktarens ögon!

Ibland här man sånna historier om hundvänner, eller vänner rent allmänt av konstiga slag.
Detta är inga konstiga vänner, det är inget "unikt" dom är bara familj sedan innan och finns på adoptionslistan på hundar utan hems sida, det står dock att dom gärna flyttar tillsammans.

Så jag ville göra lite skillnad och ge dom en extra knuff, det är två staffar, svenskfödda som placeras av den irländska/svenska organisationen hundar utan hem.

Vi har ju nu fått hem lille Vilde Viking om någon missat det ;-) Jag kan inte ta alla världens hundar, även om jag gärna har mig "ett par stycken..." Vi hade ju två, och planer på valpar från både Ninja och Chillan..

Ninja iaf, bullevalpar! Finns det något bättre?? Min ägarsida och mänskliga sida ville gääärna ha en Chillanvalp men tror det hade blivit orättvist mot valparna! Hur tänker jag nu? Jo, jag tänker att en blandrasvalp har svårare att hitta seriöst livslångt hem, och det vill jag gärna att "mina" valpar skulle ha fått! Sen att hon var en amstaff, och inte ens renrasig, hade gjort det riktigt svårt att lämna bort dom.

Däremot hade jag gärna skaffat mig en blandisvalp, eller vilken valp i hela världen för den delen, men klart jag helst av allt har en bullevalp, det är käääärlek! Nu tappade jag tråden men klockan är snart 1 på natten, förklarligt kanske.. Hur som helst, det blev ingen Ninjavalp.. Och ingen Ninjasläkting heller än :(

Men vi har en vild Viking, och snart en vuxen vovve som kommer till oss, hon e superfin!! Sen får man se vad framtiden för med sig. I December kommer hon iaf, och det längtar vi verkligen efter. Kanonmatchning med Viking med känner jag ;-)

Hur som helst, här är detta radarparet jag pratade om som gärna vill flytta tillsammans.
2 hundar därute, någon???

http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Staffblandningar/Bright-Svensk-hund/ 
http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Staffblandningar/Nova/

Bright, fy vilken snygging!! Man är klart sugen.. FY MIG! Hoppas dom hittar ett gemensamt hem!

Godnatt!

Idag spydde Viking andra gången på tre dagar.

I förrgår spydde han och då fick han rått kött färskfoder för valpar av Bravo. Kassörskan på Huveröds hävdade att det inte var upphättat och jag tror väl på dom. Men jag fattar inte, kanske är det så illa med kvalitén som jag länge befarat mig för?

Hur som helst, igår åt han kycklinghjärta, lite blodpudding och torrfoder för att lugna magen. Det funkade utmärkt. Kycklinghalsarna och kycklingen vi fick av våran uppfödare var inga som helst problem heller. Så idag hade Filip gett Bravoburgare igen när jag kom hem, en timma senare så spyr han igen!

Då har han ätit ett märgben rått såklart utan att spy, och kycklinghjärta och annat igår. Fransyska har också gått bra. Jag är så irriterad, jag gillar inte riktigt färskfoder för man inte vet vad dom lägger i, säkert värre saker än i människors korv, och jag gillar inte korv.

Nu byter vi färskfodermärke. Ninja käkade det, det var väl egentligen inget fel sådär men hon spydde nångång ibland. Chili spydde i början när hon fick det med. Jag tror inte det är så bra som dom hävdar. Jag tänker göra min egen hundmat snart om detta ska fortsätta. Det gör jag ju ändå på sätt och vis, man blandar lite torrfoder i grunden, det har vi alltid gjort. Men sen är det lever 1 gång i veckan, hjärtan ca 2 måltider per vecka, och rått allt annat vi köper tex extrapriser på billigt kött och köttfärs och i sista hand har vi alltid haft färskfoder i frysen. Ekonomiskt, och smidiga förpackningar.

Men som sagt, orkar inte ha en spyende valp som spyr på grund av dåligt foder, är det dåligt? Hittade dålig publicitet när jag sökte på det, det gör man väl iofs om allting, men ja, detta verkade värre. Det tänker jag inte rekommendera. Imorgon blir det rått, från grunden självstyckat hemma. Ska se vad jag hitta för roligt imon!

Godnatt

Ja, jag vet att min blogg inte är riktigt vad den brukar.

Det är bara det att man har mer än fullt upp med våran "lille" kille just nu.

Detta har fått tillbaka mig till livet utanför datorn, försökte hitta skrivinspiration igen och läser andras bloggar, men det gör inga större framsteg. Så jag låter det vara några dagar till och njuter av min "oskrivlust". Jag skriver oftast när jag känner mig deppig nämligen, så det kan vara ett väldigt bra tecken :-)

På återseende mina vänner! Lämna gärna ett spår! :-)

Här är Viking när han första gången var i stallet, han vågade sig rätt så nära den stora jätten. Sista biten fick vi lyfta honom och när Eldir snusade på honom var det en stel hund som efter 1 sekund satte igång med svansviftning, det var det vi ville se! Det kommer garanterat bli en jättebra stallhund av honom med :)

Han är så otroligt frammåt våran kille. Han behövde komma ut igår och göra nått för han är så vaken och livlig, då blev han lite tröttare och sov mer och var inte hyperaktiv här hemma sen ;-)

Jag tror en pigg och glad kompis kommer matcha honom bra i december. Fullt ös om man inte heter Viking! Mental träning funkar bra tack och lov, får huvudet tänka sover man bra sen! :)

Ibland känns det som man har kapplöpning med sitt eget liv. Ni vet ungefär som man väntar tills veckan, månaden, året är över när man har något riktigt jobbigt framför sig. Vad man inte tänker på då är att man faktiskt önskar bort tid av sitt liv. SITT LIV. Man lever en gång (troligen) och så sitter man här och bortönskar sitt liv, eller delar av det. Rätt sjukt faktiskt.

Det är så mycket tankar som cirkulerar i mitt huvud just nu att jag känner mig ihjälstressad när det i själva verket handlar om saker jag inte kan styra över nu, utan som man får ta stegvis. Tex är det 25 års fest för Älsklingen i November, det är också den ända lugna månaden. Vi kan inte åka till Växjö då vilket hade varit behövligt med tanke på våran lille kille. Vi tog beslutet att det är way to earlie. Men om man inte kommer ner då borde vi komma ner i December vilket är typ värsta månaden i året för mig vanligtvis med jobb, allt från butik, resturang och hotell har högsäsong under december, det är typ omöjligt vanligtvis att andas. Men då känner man att man borde dit under jul vilket om vi har otur kan vara den värsta månaden hittils med att värva skola, jobb från två håll, vovve, inflyttning, få iordning och att hinna leva. Så kommer det ju en till historia då som vi verkligen längtar efter, en tidig julklapp kan man säga. :-)

Vad är dealen då? Att jag genom min stressade nutid, tänker på en mer ordningsam framtid, vilket inte funkar då vi har saker, rutiner och grejer jag inte vet exakt hur det blir, och inte kan styra över. Hur som helst, sista tiden har verkligen rusat iväg. Det är så med valpar, man känner inte att dagarna går, och jag gillar det! Det är det som är livet. Jag antar det är det som föräldrar menar med barn också.

Hur som helst har vi möbler kvar att fixa och lite andra saker. Och det är roligt, det är bara det att man är så förväntansfull till allting, att jag som vanligtvis har rätt bra stressnivå utåt, äts upp inåt.

Vad är min slutpoäng då? Att man kan inte göra alla nöjda, inte ens sig själv, när man inte har någon ordning på tillvaron. Men vi är inne på upploppet, på utloppet för att prata språk som dom flesta förstår, och det är då saker händer man aldrig vet hur det slutar.

Därför känns det så skönt att vara med valp igen. För man kan inte springa ifrån nuet, det går liksom inte när dom är så närvarande där. Och det är kanske också därför som jag håller mig flytande, glad och vill härda ut hetsiga delar i livet. Däremot tror jag att vårat nya boende kommer avspelga mig och mitt liv så mycket bättre, att det kommer göra stor skillnad i hur jag är nu, hur jag har varit, och hur jag kommer bli. Jag tror jag kommer få någon typ av "aha" upplevelse, en vändpunkt och en lugnare framtidstro. Jag känner helt klart en rolig och lugnare framtid. Men vem vet?

Det tåls att ta reda på, i framtiden.

På grund av ändrad arbetssituation så söker vi nu akut ett nytt hem till våran älskade Rottis tik. Hon heter Sally och blev 1år 16/9-10.

Hon är jätte snäll, social, älskar att vara ute i skogen och springa och hon är van vid barn. Hon är inte skk registrerad.
Vi tänker oss ett pris på 4000:- för henne då vi vill att hon ska komma till ett seriöst hem.

Om det låter intressant så maila eller ring. Ringa kan du göra mellan 8-21.

Cecilia:  



Jag blir ledsen, ständigt dessa hundar på blocket. 1 år bara och tydligen inte ens en spekulant. En rottis som var i en av Göteborgs tidningar och som var akut fick över 100 (!!!!) inbjudningar till nytt hem/fosterhem. Varför får inte denna tjejen iaf någon respons? Så ung, och låter så go! Sprid henne! Hjälp henne :(

Hittade denna akut-akuta kille på blocket, tänkte ge en liiiiten större chans genom att sprida annonsen här. Here we go:



AKUT! AKUT! AKUT!

Jag hoppas verkligen med handen på mitt hjärta att det finns någon där ute som kan ta över min hund. Jag kan inte längre ha kvar honom pågrund av att min hyresvärd inte accepterar honom.

Han är världens underbaraste kille men tuvär litar han inte på andra männsikor som han inte känner. men så fort han har hälsat så blir han lugn och snäll direkt och han kan även gör utfall mot andra hundar när man är ute och går om det är mörkt.

Det du har läst nu är det negativa om honom.

Men nu till det POSITIVA :D

Han är en stor kille men vill järna försöka att sitta i knät om du sitter på en stol:)

Han älskar att få sitta med i soffan och glo på tv :)

Han går bra ihop med andra Tikar.

Han går bra ihop med nästan alla andra djur katter och hästar går han super bra ihop med :)

Barn är inget man behöver oroa sig för.
Han bor ihop med en pojke på 2år som klättrar dra honom i svansen så barn och deras bus är han van vid =)

Han är helt enkelt världens bästa hund med lite små problem men det har vi ju människor också :P =)
Han är chippad och vaccinerad

Om du känner att du är en räddare i nöden så ring eller mejla. vilken tid på dygnet spelar ingen roll.

Mvh Josefin

p,s känner ni att det är är långt att åka eller så kan vi säkert lösa det på något vänster.d,s

Josefin:

Jag är äntligen, ÄNTLIGEN hundägare igen! Efter våran fruktansvärda förlust och över 7 månaders väntan så är han här. Våran nya prins! Bedårande är bara förnamnet!

Har kommit på mig själv att tyvärr vara en rätt så förstörd person, man tänker hund, och man märker hur stora delar av vardagen endast cirkulerar i djurtankar. Visst fnyser på näsan och tror att min passion lägger sig när jag får barn, det tror inte jag, däremot har jag nog mer saker i tankarna den dagen. Hur som helst, att vara "hundmamma" är inte heller att underskatta. Jag är faktiskt vaken och med, men segare än jag brukar.

Imorgon har det gått en vecka sedan vi hämtade honom, och han är helt tokig när han väl vaknar, han sover förstås väldigt mycket, men utöver det så har han sån energi, så imorgon blir det miljöombyte, och stalldoft! :-) Saknar ju min stora prins med! Han gillade vovvarna väldigt mycket, t.o.m. Chillan när hon inte gnällde och gnydde efter honom :-)

Vi har sålt lägenheten! Tjoho! Det gick fort och smärtfritt och jag har endast pappa att tacka för hjälpen. Att jag inte gått in där kan kännas trångsynt men jag har inte varit redo, och nu vill jag inte falla tillbaka i någon svacka, Viking behöver mig glad och stark och inte som ett psykbryt. Därför är det aldrig någon idé att skaffa hund om man är knäckt, det ger den nya hunden dålig start, men nu kände jag mig mer än mogen, för har man haft hund så är det vääääldigt svårt och konstigt att leva utan.

Hur som helst, nytt hem leder till nya möbler. Soffor som är hundvänliga och göra hundprydnadssaker.. Allt tänks till i hundväg. Vi tar nog över mamma och pappas tjocka skinnsoffor som håller för hundklor, om vi inte hittar bättre alternativ. Vi har även inhandlat ett löpband för överskottsenergi på oss, och vovvarna. Cesar Millan använder det med mycket bra resultat, jag tror det kan vara ett super kompliment! Vi har även kvar Ninjas gamla klövjeväska och blev himla sugen på en skrinda när jag såg Ninjas bror dra runt på Vikings bror, vilka oerhört söta bilder! Hade man haft fler hundar kunde man ju börjat köra bullespann, undra hur det hade sett ut?

Ja jag säger då det, en hundägare är en förstörd person ;-)

Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket..

Så sägs det. Vad vill jag ha? Bort med lägenheten, få huset och flytta in. Vi kan bli av med lägenheten :) Kanske inte att vi går plus direkt, men bara det känns okej vill vi ju ändå ha den "ur världen". Och detta kan gå fort, då slipper man oroa sig för att det ska släpa efter med huset, så inte huslånet påverkas av en lägenhet vi inte vill ha.

Hur typiskt hade det inte varit då? Om man inte fick drömhuset för man har en lägenhet man inte vill ha? Inte så klockrent direkt. Hur som helst, det verkar lösa sig nu! Och man kan inte räkna med att gå plus, bli av med den i tid, och få allting man vill. Så vi tar det säkra före det osäkra i sådant fall och får acceptera budet. Får se om det blir en deal eller no deal.

Det har gått en vecka sedan vi hittade Messi och ingen har hört av sig. Delade tankar och känslor, men i grunden tror jag på en trevlig kisse till oss ;-) Syrran lappade verkligen hela Näset, ingen har ringt på en vecka, är hon saknad borde väl någon reagera, gå ut och leta och hitta henne/lapparna? Hur som helst. Jag la ut henne på facebook, har många gamla klasskompisar och barndomskompisar från samma område som kanske kunde känt igen henne om hon var tex någons föräldrars katt eller etc.. ingen respons där heller. Sist men inte minst finns hon i två annonser under upphittade djur. Inget mail, inget samtal.

Nåväl, deras förlust. Hon är ju supergo!! Palmen vår tillfälliga kattvakt har fullt upp med henne hör vi! Uppskattar hans hjälp oerhört för vi har själva händerna fulla här hemma. Med våran underbara nykomling Vilde Viking :-)

Jag har tagit en del höstbilder i trädgården, men inte lagt upp dom! Dom kommer med den "braiga" kameran, tänkte försöka göra det imorgon :-)

Här har ni en mobilbild från idag på våran lilla älskling! Man blir verkligen kär fort! Vill ha mer vovvar, finns inget bättre i hela världen asså!!! :-)

Våran underbara kille!! Titta på dom ögonen!! Dom påminner mig om någon...



Viking 8-9 veckor

Det är blanade känslor som är fyllda med lycka. Men det kommer alltid vara ett hål för er två. Det känns än idag som man sitter och väntar på att ni ska komma infarandes i full fart för att "godkänna" eran nya "lillebror".



Summeringen är ändå att ni har gett oss den mest kärleksfulla och underbara bakgrunden i hundvärlden man kan ha haft. Ni har gett oss olika erfarenheter, och olika synvinklar. Vi har pendlat tillsammans mellan hopp och förtvivlan men vi har aldrig tvivlat på våran kärlek till er. Detta medför idag att vi kan satsa på våran nya "lilla" förmåga och känna att han är våran framtid. Vi kommer alltid sakna er. Men vi kommer händanefter vara sysselsatta. Han är underbara. Våran Vilde Viking! :-)

Vi tar dom bra nyheterna först, Shar Pei / Mastiff mixen Mike är framme hos sin nya ägare och passar in perfekt i hennes miniflock!!! Han fick det bra :-)

"Mike the shar pei mix safe at home :) thanks for your effort!"



Jag var naiv och kortsynt men min tid räckte inte till. Att Mike var ett svårare fall p.g.a. sin storlek var något jag visste och jag lade ner hjärta och själ i att hitta någon, och jag gjorde det! Jag, Pam och givetvis hon som tog honom, Hollie, räddade hans liv.

Hur som helst trodde jag att dom andra två hade unika utseenden, och personligheter som skulle rädda livet på dom. Tobys tvåfärgade ögon och Rustys öron. Tyvärr hade jag väldigt fel. Och båda är borta. Hundar jag aldrig träffat i andra sidan världen men som rörde mitt hjärta med sina ansikten. Två av 3 miljoner i USAs statistik. Jag önskar ändå att utgången blivit en annan. Man vill ge upp, man blir för djupsint och deppig, men man kan inte, det finns alltid mera. Fokusera frammåt, och kanske rädda 1 till och en till.. tills dom inte är fler.

Sov gott killar.
Hoppas inte världen glömmer era ansikten.

Vi har inte alla fötter i marken och huvudet är lite smått trött efter nattpromenader och våra örnögon, man försöker ha stelkoll hela tiden och är lite nojjig, och då har man inte ens fått barn än.

Jag har aldrig försökt vara överbeskyddande, jag har aldrig trott att det liksom gynnar djuret i sig. Ett sunt förhållningssätt och att givetvis undvika onödiga risker så kommer man rätt så långt. Jag tycker iaf att vi lyckades bra med det, sen när något ofattbart händer så är det dessvärre inte mycket man kan göra för att undvika det. Sjuka sammanträffande och någon hemsk gubbe där uppe bland molnen kan räcka..

Hur som helst sedan avslutet som kom chockande, kallt och plötsligt så har vårat liv inte var rätt annorlunda, vårat liv har varit på paus, och ju mer jag mår bra nu desto mer förstår jag hur konstigt det känts. Jag pratar inte längre rutiner, livsval eller uppoffringar man gör i samband med att man skaffar hund, jag pratar om kärlek. Att inte ha något att älska, eller ännu värre, att ha något att älska och bli ifrån taget det.

Nu känns vårat beslut och val så rätt. Ska man ha en hane eller tik igen? Ska man ha hund igen? Ska man ha samma ras? Man kanske borde byta, det kanske bli för likt?

Frågorna var många. Men där föll bitarna på plats en efter en. Det blev en kille. Och det är skönt, för han liknar Ninja på många sätt, det bullmastiffiga, redan alla busryck ute känns bekanta, sättet han försöker få mat utan att få ett varsågod som vi just nu övar på, det där ivriga. Man känner igen det och älskar det. Me samtidigt är det annorlunda. Det är en annan färg, det är inte den vackra röda färgen. Fuxfärgen som Ninja hade. Det är en riktigt blondin vi har fått. Han är så söt, helt blond och ljus med stora öron och enorma tassar. Det blir nog en stor kille det här ;-)

Han sover som Chillan, med bakbenen rätt bak som ett långt sträck. Så han är lik, men samtidigt helt annorlunda. Och det är det som känns skönt, man ersätter ingenting, däremot har man hittat mer plats i hjärtat för kärlek.

Viking är likanda, och totalt annorlunda. Man ser redan en liten personlighet växa fram. Det kommer bli en tuffing. Han har fullt ös i ca 1 timma. Sen sover han två. Sen öser han på en halvtimma, och sen sover han igen. Mer frammåt än Ninja för hon var mer eftertänksam, men med mer go. En livlig kille kort sagt och med lite upprepning. Han kommer sätta tålamodet på prov, han kommer vara envis och helt underbar. Han är redan det. Han är allting vi ville ha, och även allt vi inte visste att vi ville ha. Han är vårat allt på ett helt nytt välbekant sätt :-)Vi har inte alla fötter i marken och huvudet är lite smått trött efter nattpromenader och våra örnögon, man försöker ha stelkoll hela tiden och är lite nojjig, och då har man inte ens fått barn än.

Jag har aldrig försökt vara överbeskyddande, jag har aldrig trott att det liksom gynnar djuret i sig. Ett sunt förhållningssätt och att givetvis undvika onödiga risker så kommer man rätt så långt. Jag tycker iaf att vi lyckades bra med det, sen när något ofattbart händer så är det dessvärre inte mycket man kan göra för att undvika det. Sjuka sammanträffande och någon hemsk gubbe där uppe bland molnen kan räcka..

Hur som helst sedan avslutet som kom chockande, kallt och plötsligt så har vårat liv inte var rätt annorlunda, vårat liv har varit på paus, och ju mer jag mår bra nu desto mer förstår jag hur konstigt det känts. Jag pratar inte längre rutiner, livsval eller uppoffringar man gör i samband med att man skaffar hund, jag pratar om kärlek. Att inte ha något att älska, eller ännu värre, att ha något att älska och bli ifrån taget det.

Nu känns vårat beslut och val så rätt. Ska man ha en hane eller tik igen? Ska man ha hund igen? Ska man ha samma ras? Man kanske borde byta, det kanske bli för likt?

Frågorna var många. Men där föll bitarna på plats en efter en. Det blev en kille. Och det är skönt, för han liknar Ninja på många sätt, det bullmastiffiga, redan alla busryck ute känns bekanta, sättet han försöker få mat utan att få ett varsågod som vi just nu övar på, det där ivriga. Man känner igen det och älskar det. Me samtidigt är det annorlunda. Det är en annan färg, det är inte den vackra röda färgen. Fuxfärgen som Ninja hade. Det är en riktigt blondin vi har fått. Han är så söt, helt blond och ljus med stora öron och enorma tassar. Det blir nog en stor kille det här ;-)

Han sover som Chillan, med bakbenen rätt bak som ett långt sträck. Så han är lik, men samtidigt helt annorlunda. Och det är det som känns skönt, man ersätter ingenting, däremot har man hittat mer plats i hjärtat för kärlek.

Viking är likanda, och totalt annorlunda. Man ser redan en liten personlighet växa fram. Det kommer bli en tuffing. Han har fullt ös i ca 1 timma. Sen sover han två. Sen öser han på en halvtimma, och sen sover han igen. Mer frammåt än Ninja för hon var mer eftertänksam, men med mer go. En livlig kille kort sagt och med lite upprepning. Han kommer sätta tålamodet på prov, han kommer vara envis och helt underbar. Han är redan det. Han är allting vi ville ha, och även allt vi inte visste att vi ville ha.

Han är vårat allt på ett helt nytt välbekant sätt :-)

Hej, vi har en amstaff tik som är 5 månader gammal. Hon är i akut behov av ett nytt hem där hon får mycket kärlek.
Hon går bra i koppel och älskar att ligga och mysa.. Dock är hon fortfarande valp vilket kräver en del tid..

Det är hunden till höger på bilden ! :)

låter detta intressand så hör av er !
0701493169

MVH Erik & Elin Hej, vi har en amstaff tik som är 5 månader gammal. Hon är i akut behov av ett nytt hem där hon får mycket kärlek.
Hon går bra i koppel och älskar att ligga och mysa.. Dock är hon fortfarande valp vilket kräver en del tid..

Det är hunden till höger på bilden ! :)

låter detta intressand så hör av er !
0701493169

MVH Erik & Elin

Pris: 1000 kr.
Plats: Trelleborg

Pris: 5 000:-

Typ: Hund

Österåker

Hej, nu måste vi tyvärr sälja våran valp på 7månader. Han heter Zorro och är en blandning mellan amstaff, rottis och labrador.
vi säljer honom pga av att vår ettåriga son har blivit allergisk.

han är en mycket trevlig och framåt hund som tycker om att träffa nya människor.

vi vill att han kommer till en person/familj som vill och har tid att lägga ner mycket träning och kärlek på Zorro (gärna med hundvana av liknande raser), han har mycket energi och behöver aktiveras mycket dagligen för att må som bäst. Han tycker om att springa lös i naturen och leka med andra hundar.
Han älskar barn och har tidigare även bott tillsammans med katter.
Han är chippad och vaccinerad, återstår en vaccinations spruta vid ett års ålder.
I priset ingår två koppel, matskålar, godis, tuggben och den hundmat som finns kvar.

Ring gärna för mer info.
Mvh Jossan

Josefine:



OBS!! Jag kopierar annonserna från blocket i hopp om att någon kan agera akuthem eller kanske behöver en ny kompis när dom är i sin mest kritiska ålder och inte bör dö för att dom inte längre "passar in" inget ont om någon speciell ägare om problem verkligen finns, men att avliva är ingen lösning! Låt oss hjälpa varandra att hjälpa för hundarnas skull!!!

Viking har sovpaus hos Husse :-)

Fick bra nyheter om Mike, sharpei blandningen i USA. Han är ute, levande och lycklig! :-)
Även "fuxhunden" Red har räddats. 3 av 6 ute med andra ord, varav jag hjälpt till jättemycket med 1.
Fick en bild på honom och han ser så mycket bättre ut 2 dagar senare! Lite extra värme och lycka i hjärtat på höstkanten.



Mike med gräs under tassarna! Och inte instängd i en bur med avlivningshot längre!! Hurra!!



Red är också säker!

Ett nytt ansikte som är akut, jag jobbar lite halvhjärtat på dom 3 sista jag lovande att försöka rädda, och så en sväng på Jester. Maxi är också otroligt söt tjej, men dom andra satsar mer på henne. Att ha valp begränsar min tid just nu!



Jester, En akuthund i Texas, USA



Ledsna övergivna Maxi drygt 1 år i Texas, USA som resten av USAborna kämpar med. Det lilla jag gör, gör jag för Jester. Han har sånna ögon som den hunden i den hemska filmen jag en gång såg...

Igår hämtade vi våran valp Viking. Av rasen bullmastiff från samma uppfödare som Ninja. Han är ljuvlig och lite mer frammåt än Ninja var men man känner ändå igen hans rasegenskaper. Nu är en enformig tid med anpassning men det är nästan den mysigaste perioden. Äter, leker lite, sover. Sover rätt mycke gör dom och han verkar redan efter 1 dygn känna sig som hemma. Härlig känsla!

Ingen kisspöl inne än sålänge. Kullbrorsan har efter några dagar inte gjort nått inne, det lät som en bra trend :-)

Han älskar rått försökte med lite torrfoder som utblandning men det verkar inte vara någon mening, han rörde det inte ens. Kycklinghalsar var verkligen en stor succé, och ikväll blir det lite nötblandning. Kul att vara "back on dog track" igen. Man har känt sig rikitigt ensam..

Messi "våran" hittekatt har installerat sig bra hos våran kompis Palmen. Hon är tydligen precis så social och mysig som hon började visa sig vara! Ingen ägare so far så om allt går som det bör så åker hon med i flytten till vårat nya hem sen! ;-) Sen kommer även våran äldre vovve efter det med. :-) Mer om henne längre fram, ni får nöja er med detta skrynkliga ansikte sålänge :-)

Lägenheten är ute för försäljning och visningarna börjar om någon vecka, hoppas på många spekulanter! :-)

Ja jag vet inte vad menar man hinner skriva innan han vaknar men ni får kika in här för en fortsättning ;-)

Det är ju ändå något riktigt speciellt med valplukt!

En väldigt söt amstaff/rottistjej på endast 6 månader ligger utlagd på blocket akut! Hur kan en sån sötnos vara akut??

http://www.blocket.se/goteborg/Amstaff_Rottweiler_tik_snart_6_man_AKUT_29828946.htm?ca=15&w=1

Kanske finns det någon som kan hjälpa henne!

Och en till amstaff:

http://www.blocket.se/stockholm/Amstaff_tik_8man_behover_hem_akut_30134142.htm?ca=15&w=3

Kanske någon som vill ha en hund som är sugen? Fina vovvar helt klart :-)

Ibland tänker jag på det här med kärlek. Kärlek kommer i olika former, vid olika tidpunkter och i alla tänkbara former. Kärlek för skor. Kärlek för killar. Kärlek för syskon. Och kärlek för skor. Det finns Kärlek för allt, och alla! Sålänge man inte letar efter det, så brukar det dyka upp.

När sånna här tankar kommer brukar jag känna mig sådär äckligt djupsint. Jag tänker på att man på något vis brukar "få vad man förtjänar" Eller som kära mr Timberlake sjunger "What goes around, comes around."

Med tanke på att "ödet" tog ifrån mig allt som var viktigt för mig, i princip, iaf tog det mitt hjärta, så borde det väl ersättas på något litet vis, i någon form, för jag tycker aldrig att jag gjort mig förtjänat av vad som hände oss. Därför är jag ego, jag vet, men lite glad. Lite lite glad för att Messis ägare ännu inte hört av sig. Och jag sa det till mig själv att det känns som ett litet test.

Vi visste väl inte vad vi skulle med henne till. Egentligen. Men som jag sagt innan har jag saknat känslan att något är mitt, och att jag kan få ha kontrollerad känsla. Antingen är det någon där uppe som vill se om jag har "Lärt mig" något av vad som hände, kanske genom att "ge" mig något och sen ta ifrån mig det? Kanske blir det så om ägaren ringer? Att man vet att man måste göra vad som är "rätt" och inte sätta sig själv först.

Hur som helst så väckte den lilla kissen något inom mig. Något nytt, men samtidigt oerhört välbekant. Hon har Svintos skygghet och avvaktsamhet, Askas sociala sida, och Zluggos buffande och hoppande genom att stryka huvudet mot hakan på oss. Dessutom svarar hon när man säger hennes namn, det gör inte Zluggo och det gjorde inte Aska. Däremot gjorde Svinto det. Jämt när man sa "Svinto" så sa hon "Aaaaooo" och kom springande med svansen upp.

Vi pratade om att inte skaffa katt. Men man skaffar hund, man skaffar inte katt. En katt bara är det. Och ett hem utan en kisse kan jag inte tänka mig. Givetvis är hund det mest speciella jag haft hittils, även om alla djur e personliga på sina olika sätt är hundar min "grej". Dock innebär det inte att en katt kan väcka en sida som bara kattpersoner har. Och det var först när min ena syrra sa hur mycket Messi verkade gilla Filip som jag förstod att han verkligen också saknade katterna, speciellt Svinto som älskade Filip över allt annat.

Det brukar vara så, jag hittar katterna, övertalar Filip att skaffa dom, håller på med dom, borstar dom och matar dom, men ända har Filip alltid varit deras stora idol och den självklara favoriten. Man kan ju alltid välja att vara sin hunds ledare, men man kan endast förtjäna sin katts respekt, för en katt väljer sin egen husse. Zluggo valde mamma, Svinto valde Filip. Jag har aldrig haft en "egen" katt ;-) Och oavsett hur många jag skaffar så äslakr alla katter Filip, så jag lär aldrig få det heller ;-)

Men jag kan alltid dela deras vardag, haha. Hur som helst, det hade varit skönt om något liknande det som togs ifrån oss kunde återvända, och i detta fallet var det också oplanerat, och "slumpen". Så får vi behålla denna lilla "röran" (Mess +i i ) så var det nog menat.



Hur som helst, Skulle ingen ägare höra av sig tror jag hon blir perfekt. Vi var och vaccinerade henne innan Palmen hämtade henne, och då var det två lugna hundar där, visst, hon blåste upp sig och var på sin vakt, men det var ingen panik och inget väsande, kanske är hon hundvan med? Vetrinären sa att hon troligne var 1- 1,5 år, absolut max 2, och det är en bra ålder att lära dom i annars, så det känns bra, som en anpassningsbar dam. Jag vill inte ta ut "segern" i förskott, men jag kan inte hjälpa att jag hoppas i smyg.

Dessutom imorgon kommer en sak vi kan styra som är väldigt efterlängtat.. Om ni kikar in här då lär ni förstå :-) Om jag hinner uppdatera, men bilder kommer när jag får tid ;-)

Jag har räddat ett liv! En texaskille som heter Mike!

Okej, jag kan inte adoptera varenda hund eller katt världen över, det är inte hållbart. Jag hittade en tjej som heter Hollie på en shar pei rescue sida, och visst Mike var en blandning, en STOR blandning,mellan shar pei och mastiff (engelsk). Men denna tjejen fick jag reda på hade redan en Grand Danios.

Så vi fick maila runt för mer info om hur han var i tempramentet om det kunde funka, och det verkade väldigt bra. Så vi fick involverat en tjej som heter Pam för hjälp att hämta honom och ha honom tills han kunde transporteras (USA är ändå väldigt stort!) Hur som helst, hon skrev sen att om jag inte hade kontaktat henne hade hon inte haft en aning om Mike och antagligen hade han varit borta idag.

Så även om man man inte tar varje hund själv, så har jag för en av dom första gångerna känt att JAG bidragit med något på andra sidan världen. Häftigt känsla!!!

Jenkins är också räddad! Håll tummarna för dom 4 andra vi jobbar på!

HÄRLIG DAG IDAG! Och Älskling tog tag i körkortsdelen igen och han har körkort nu med :-)

Jag är en liten idolnörd. Jag tror aldrig man riktigt växer ifrån det, jag gillar konceptet. Bra musik måste givetvis vara just bra. Det är mycket smårockiga artister med som är kul att se, en av deltagarna kör min absoluta favoritlåt (Goo goo dolls - Iris). Deppig höstlåt, men det är konstigt nog nu jag börjar bli glad!

Spanien var verkligen ett upplyft i all grå verklighet. Man blir gladare, piggare och fylld av energi, och den energin behövde jag! Jag visste inte att jag saknade den förräns jag återfick den!

Vi har dessutom räddat en katt. Ja, jag säger ju det, mina djur kommer alltid till mig. Svinto hittade vi på  ICA lagret 2 veckor innan jag slutade, jag hade redan sagt upp mig. Ödet? Att vi fick Chillan av Elin och Icha efter tveksamheter från båda håll p.g.a. hennes katthat var en annan historia, och att hon blev så bra måste varit ödet. Våran lilla kattälskare! Hur som helst, ödet tror jag inte på längre! Inte sen allt hände..

Däremot så fanns denna lilla kattjejen på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jossan min yngsta syster såg henne först. Och när jag gick ut den kvällen var det nästan kört, men hon sprang iväg. Dagen efter gick vi ut igen och hon hetsåt då med, och kom ut exakt när vi ropade inne på dagiset, under en trappa. Vrålhungrig. Vad gjorde hon där? Och katter som alltid var rena, det var hon inte heller, vi fick bada henne.

Vi åkte faktiskt direkt till Blå Stjärnan även om klockan var 10 på kvällen för att kolla Chipmärkning. Som vi misstänkte fanns det inget. Inget halsband, och ingen öronmärkning. Svullen mage och lite skygg först, men ändå rumsren och social när hon väl kom in. Så hon kan ju absolut ha varit någons, sen om hon rymt eller blivit utslängd är oviktigt. Vi vill ha henne när vi flyttar. Om inte ägaren hör av sig.

Hela området är lappat och bilder finns på facebook, med en stor bekantskapskrets i samma område borde någon om hon saknas känna igen henne. Jag om någon vet hur det är att förlora ett djur och finns ett hem ger vi ju givetvis tillbaka henne utan diskution, men finns det ingen är jag ego och blir nog inte jätteledsen heller...

Hur som helst, här hos föräldrana kunde hon ju inte stanna. Zluggo har svårt nog som det är att accpetera andra katter och hundar. Ninja gick faktiskt eftersom hon var hundvan sen liten och kom med och hälsade på som valp. Chillan har vi inte ens försökt ;-) hur som helst, Jag tror en valp kommer gå bra i 5 veckor :-)

Så Messi som vi kallar henne (ett killnamn jag vet!) men fotbollstönt som man är var det ett bra namn, dessutom är hon en liten röra (mess=röra) Messi! Tada! Så då ställde våran goa kompis Palmen upp. Så nu bor Messi i Partille i väntan på eventuell ägare som hör av sig, och om inte det, våran flytt. Utöver det väntar en annan vovve och ev kisse på flytt med, så innan vi ens har flyttat in så har man lösa trådar av djur som vi hoppas passar in i vårat nya hem sen. Ser ljust ut!

För tidigt och fästa sig vid henne egentligen, en dag i taget, men hon är ju så söt! En bild på "våran" nya sötnos!

Jag är den mest djurglada människan i världen. Och jag älskar ögon. Men samtidigt hatar jag ögon. Dom kollar så intensivt på mig, som om dom ser igenom mig. Jag tänkte en period göra allt som stod i min makt och helt omutbilda mig till djursjukvårdare, dock var jag inte så sugen på Matte C igen och det gick därför heller inte världen, det var ett dåligt halvhjärtat försök.

Hur som helst så såg jag några ögon på en youtube film. Det var en film med låten "Behind Blue Eyes" av Limp Bizkit. Jag älskade den låten förr förövrigt. Filmen visade lite hur situationen på USA´s shelter är. Sen blev det värre och dom filmade levande hundar i sina burar, 100 tals. Man fick en äcklig känsla i magen, att det var förbrukningsvaror som folk slängde bort när dom flyttade osv. En av dom mest klassiska sakerna jag läst är faktiskt "Too big". Oftast om dom fina Grand Danoisen eller mastiffer. Too big? Vad tror man om man skaffar en mastiff? Är folk helt hjärtlösa där borta?

Iaf så tittade jag mer på den filmen. Det slutade med att dom zoomade ut på hundar i soptunnor som blivit avlivade. Sen såg jag hund efter hund gå mot ett rum, men speciellt en hund vars ögon jagar mig i mina mardrömmar. En "helt vanlig" pitbullkille, han var stor, muskulös, och glad när personalen kom och hämtade honom. Sen blev han motstretig när dom gick iväg, som om han fattade, och sen filmade idioterna när dom avlivade honom. Och hur han tittade rakt in i kameran.

När filmen kommit igång soppas borde jag fattat vad som kunde hända, men bakgrundslåten och hans ögon fick mig att sitta som fastgjuten, jag kunde inte stänga av filmen. Hans ögon jagar mig än idag. Hur som helst försökte jag sedan den dagen göra något åt situationen där, men vad kan jag göra? Egentligen? Jag mailar runt och försöker rädda hundar även i USA via mail, hemsidor och t.o.m. facebook är ett effektivt redskap.

Just nu jobbar vi med några olika hundar vars ansikten ni ser här nedan. Xolomixen Rusty med dom söta öronen, Mastiff och Shar Pei blandningen Mike och några andra få utvalda som ligger på topplistan över att avlivas om 2 dagar. Hoppas någon kan hjälpa dom.

Varför skriver jag detta då? Ja kanske för att upplysa folk om att man kan göra annat, både för katter och hundar i Sverige. Hjälpa dom som haft det svårt. Bara för att dom är äldre, blandraser eller med någon annan defekt betyder det inte att dom inte är värda en chans av någon som verkligen fattar deras situation och kan jobba för att ge dom det liv dom länge förtjänat. Dessutom ändrade jag mig totalt, jag kan inte vara djursjukvårdare. Jag kommer bli en samlare av alla kattungar och hundar som är friska som folk inte vill ha. Jag hade inte kunnat stå och se på när dom i min vetskap avlivas, friska, unga, osv.. Det stör mig artt det händer ändå "bakom min rygg". Men nu kan jag trots vetskapen, sova om natten.

Jag hoppas folk någon gång vaknar upp lite. Och min personliga dröm är att adoptera hem just en egen amerikanare, och då en helt "obetydelselös" shelterdog. Någongång kommer det nog hända. Just nu väntar jag tills på söndag :-)

Jag var inne på hundar utan hem, en sida som oftast listar akuta irländska hundar.
Ska man adoptera en hund rekommenderar jag ändå det, finns alltid fullt av hundar som behöver hem med transporthjälp till Sverige enligt alla regler som krävs. ( www.hundarutanhem.se )

Min tanke är dock inte att lista alla deras hundar här, det hade blivit för meckigt och onödigt. Dock kan jag flagga för en kille, en amstaffvalp jag såg som låg på deras akut-lista. En tigrerad hane som heter Chico. Ta gärna en kik på honom!

http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Valpar/Chico/

För övrigt verkar det rätt lugnt på hundfronten, so far.
Hade egentligen velat följa upp alla hundar mer, men det är svårt när tipsen kommer från så många olika håll :-(

Jag har tänkt ibland på det här med hundmode, och "modehund".

Vi fick tillbaka Ninjas/Chillans tröja från USA av Pelle. Vi köpte den i första hand till Ninja i USA när vi var där, köpte lite fräck kläder från tex Victorias secret. Jag tror inte att jag har en hund i behov av kläder, egentligen, men hon hade alltid täcke på vintern och hon gillade det hon skakade ibland när hon frös i stallet utan det, så hon gillade sitt täcke. Dock är jag väldigt emot hundluvor osv, till vilken nytta? Bökigt och synd om vovven, tycker jag!

Chillan ska vi inte prata om, med hennes antagliga Whippet inslag, och garanterade Amstaffgener var hon en väldigt frusen hund. Våran kompis som har en renrasig amstaff (Liza) hon fryser också mycket sa Malin, så därför hade vi iaf alltid täcken till båda hundarna, Ninja blev så slö när hon var "sjuk" typ. Sov mycket osv. Hur som helst, ibland hade jag en t-shirt på dom för jag tyckte dom var så söta. Inte till vardags utan mer om det var nått speciellt.

Halsband är en annan svaghet. Ninja hade många rosa, och på senare tid älgskinnsläder halsband till båda vovvarna, det var super! Vi har redan börjat köpa halsband till våran valp som kommer på söndag :-)

Utöver modehundar så gillar jag hundmode själv, hittade en tröja på Gina Tricot med hundmotiv, assöt. Varför gör inte folk mer hundkläder till människor? Kan inte tänka mig ett bättre motiv!

Pris: 4 000:-

Typ: Hund

Plats: Kungsör: Visa var

Jag har skrivit och klagat till Göteborgskex för deras nya reklamfilm där en hund äter chockladkex som är giftigt för hundar!

Hur kan detta få gå igenom utan att någon reagerat? Det är väl känt att hundar och chocklad är en dålig kombination! Skriv till dom och kräv en ändring så inte folk fortsätter tro att det är okej och uppmuntrar detta!!!

http://www.goteborgskex.se/halsa/faq_form

Jaq har inte fått en ända kommentar om Cosmos (Se inlägget nedan!)
Så vad är då poängen att skriva om dessa härliga hundar när ingen tycks uppmärksamma deras desperata rop på hjälp! Klockan tickar och sprutor finns det gott om..

Fått nys om en ny kille! Lånade bilden som skickades med för att ge er mer information. SNÄLLA notera att detta läget är AKUT precis som Cosmos nedan. Båda hundarna (olika historier, olika familjer) kräver erfarna aktiva hem, eller kanske jourhem? Snälla, sprid detta budskapet.



Renrasig SKK-registrerad American Staffordshire terrier hane. 3½ år gammal och röntgad Hd: B/B, Ad: 0/1, Ataxia testad carrier (kan ej bli sjuk i sjukdomen). Han behöver omplaceras då nya ägaren är rädd för honom eftersom han är stor, stark och kan göra utfall mot andra hanhundar under promenad. Annars är han snäll och go, ej lättmotiverad till träning men en god kompis.

Han avlivas inom kort om ingen vill förbarma sig om honom, han kan köras en bit Jönköping med omnejd.

Bild: http://i74.photobucket.com/albums/i262/_ag86_/Demon028536x800-11.jpg

Kontakta: [email protected]
för mer info.

Jag har varit på semester med min Älskling och 4 härliga vänner. Min barndomsvän Alexandra, hennes sambo Micke. Samt Karlsson och Johanna som stod för boendet, underbart! Stort tack mina vänner! Jag behövde verkligen komma bort lite. Bruna blev vi faktiskt en del iaf ;-) Shopping och ja en "del" party var det med. Bäst utöver sällskapet var nog ändå maten. Sjukt bra mat och många resturnager. Me likey big time! Hur som helst är jag mycket mer laddad och utvilad än på hela året. Trots lite kattmardrömmar i huvudet om Aska så gick det rätt smartfritt att släppa livet här hemma. Men redan imorgon är jag tillbaka på jobbet, det är skönt det faktiskt!

Det var inte överflöd av "vild"hundar heller, så det kändes ju med bra att man slapp skuldkänslor. Dessvärre blev jag reseledare in i en stor djuraffär och möttes av hundvalpar i "akvarium" en svart mops som slickade frenetiskt på rutan och mitt hjärta hoppade över några slag. Synd om valparna som sitter där och blir stressade, asociala och i helt fel miljö för en valp rent allmänt. Värre för hundmammorna säkerligen som är instängda på hemska villkor. Hur som helst, köper man hund från djuraffär för att rädda en valp ersätts den snart med en ny och man gynnar istället den hemska processen. Tack och lov är det förbjudet i Sverige.

För övrigt möttes jag av en ny vädjan här på bloggen, kul med lite respons från svenska hundar. Kanske läser någon av mina (få?) läsare detta och kan göra skillnad! Här är han, en chockladbrun historia..

http://www.youtube.com/watch?v=MiTicuhnrag&feature=player_embedded

KAN DU GÖRA SKILLNAD? HAR DU KUNSKAP OCH PLATS FÖR EN KASTRERAD HANE AV AMSTAFF TYP?
VILL DU RÄDDA ETT LIV? Att prata med sina vänner och sprida denna killens öde kan rädda hans liv. Men han behöve en bestämd och trygg ägare. En tanke från mig är dock att varje hund man vill hjälpa behöver tid och regler för att utvecklas. Jag har själv gjort och sett ett mirakel med en hund som hette Chili. Känner ni igen henne?

I bet you do. Hur som helst kan jag alltid försöka distanshjälpa denna hunden i den mån det går med vägledning och tips men det kommer senare, det viktigaste är att han får en andra chans igen! I rätt hem eller akuthem! Kopierade hans historia här:

Obs, jag känner inte hunden eller ägaren personligen! Cosmos är den vackra chockladbruna hunden på bilden!

För kontakt med hans ägare maila till: [email protected]





Cosmos fyller sex år i slutet av november och han är kastrerad.
Idag bor Cosmos med en äldre tik, det fungerar jättebra men han fungerar inte med alla tikar och inga hanar alls. Men vissa tikar fungerar toppen.

Cosmos kan vara osäker på nya människor, ej aggressiv, kan då morra och ibland skälla. Men när han känner folket blir han världens goaste kille, älskar att pussas och gosa. mysa och sova i sängen. Han skall ej flytta till barnfamilj eftersom han inte träffat så mycket barn men dom han har träffat har han aldrig varit elak emot. Bestämd, vänlig, tydlig och erfaren ny ägare.

Cosmos har allergier, men äter Standardt foder och är helt bra på det. Han är inte van med katter och han kan göra utfall mot andra hundar under promenaderna. Annars kan han vara hemma själv ett tag utan problem och är en hund som gott och väl är värd en ny chans. Han har ej gått hundkurser eller fått jobba, så med rätt träning så kan han nog förbättras i det mesta. (hans syster är sjukt lättlärd och stabil, men även hon morrig utan att mena något illa) Cosmos älskar skogspromenader, att bada i sjön och skulle nog älska att få träna lite allt möjligt. Lugn och fin inne, mer action ute.

Han har bott hos en och samma ägare sedan 12 veckors ålder, då han blev omplacerad dit.
Hittas inte ett bra hem så kommer Cosmos att avlivas inom relativt snar framtid då situation med jobb och två hundar inte fungerar i hans nuvarande familj.