Ibland tror jag att om man inget har, så är det svårare att sticka. Har man något är man inte lika rädd att släppa taget och våga åka. Jag råkade komma i kontakt med en rumänsk sida med hundar. Var rätt längesen jag kände att jag ville åka så mycket som då.

På Irland var jag hos min svenska kompis irländska kompis. Det låg en jättefin labbe utanför hennes fönster den hade vandrar runt där en vecka med halsband. Stackars krake, troligtvis övergiven. Irland överger fruktansvärt mycket hundar faktiskt. Men dom rumänska är svårt att inte känna ännu mer för.

Hoppas att när jag har stabilare ekonomi och gubben är färdigpluggad att man kan åka ner om så bara 1-2 veckor och volentära. Jag hade velat göra skillnad någon gång "på riktigt".

Men först får man ta hand om det man har helt enkelt.

Läste om en bok nyss med, måste hitta något nytt att läsa. Men här har ni ett väl valt citat från boken. Ciao.