Det är svårt att hålla ut för någon annan när man knappt orkar hålla sig själv flytande. Tänk dig att du simmar och får panik för du är trött och ser inte land och plötsligt kommer en person och klamrar sig fast vid dig. Fullständig panik först och troligtvis drunknar båda två i slutändan.

Det är lättare att vända om och gå när hela ens perfekta värld brinner upp.

Lustigt att just jag använder dom orden för tillfället men jag vill trycka in det, att man tar sig igenom så sjukt mycket skit. Man tar sig till och med igenom det så mycket att man inte ältar det varje dag och faktiskt blir lycklig och får ett normalt liv igen.

Alla gör vi misstag och det händer saker man inte kan rå för. Men man kan välja hur man hanterar det. Vända ryggen till funkar i många fall men inte om man lämnar kvar hjärtat när man går. Tänk på alla misstag du gjort i livet, dom gångerna du behandlat folk illa. Skäms en gång till. Sen släpp det och bli bättre i framtiden det är typ det bästa du kan få ut av dom jobbiga stunderna. Efterklok kallas det visst.

Jag vet att jag ofta säger att jag är ledsen till personer när man helst av allt vill ta tag i deras axlar, ruska dom hysteriskt fram och tillbaka och skrika. Typ något i stil med VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? Jag tycker att folk är bättre eller borde vara bättre än dom kanske är. Inklusive mig själv. Men vi är inte bäst, bara mänskliga. Men man ska alltid vara snäll, och ödmjuk.