Ibland tänker jag på det här med kärlek. Kärlek kommer i olika former, vid olika tidpunkter och i alla tänkbara former. Kärlek för skor. Kärlek för killar. Kärlek för syskon. Och kärlek för skor. Det finns Kärlek för allt, och alla! Sålänge man inte letar efter det, så brukar det dyka upp.

När sånna här tankar kommer brukar jag känna mig sådär äckligt djupsint. Jag tänker på att man på något vis brukar "få vad man förtjänar" Eller som kära mr Timberlake sjunger "What goes around, comes around."

Med tanke på att "ödet" tog ifrån mig allt som var viktigt för mig, i princip, iaf tog det mitt hjärta, så borde det väl ersättas på något litet vis, i någon form, för jag tycker aldrig att jag gjort mig förtjänat av vad som hände oss. Därför är jag ego, jag vet, men lite glad. Lite lite glad för att Messis ägare ännu inte hört av sig. Och jag sa det till mig själv att det känns som ett litet test.

Vi visste väl inte vad vi skulle med henne till. Egentligen. Men som jag sagt innan har jag saknat känslan att något är mitt, och att jag kan få ha kontrollerad känsla. Antingen är det någon där uppe som vill se om jag har "Lärt mig" något av vad som hände, kanske genom att "ge" mig något och sen ta ifrån mig det? Kanske blir det så om ägaren ringer? Att man vet att man måste göra vad som är "rätt" och inte sätta sig själv först.

Hur som helst så väckte den lilla kissen något inom mig. Något nytt, men samtidigt oerhört välbekant. Hon har Svintos skygghet och avvaktsamhet, Askas sociala sida, och Zluggos buffande och hoppande genom att stryka huvudet mot hakan på oss. Dessutom svarar hon när man säger hennes namn, det gör inte Zluggo och det gjorde inte Aska. Däremot gjorde Svinto det. Jämt när man sa "Svinto" så sa hon "Aaaaooo" och kom springande med svansen upp.

Vi pratade om att inte skaffa katt. Men man skaffar hund, man skaffar inte katt. En katt bara är det. Och ett hem utan en kisse kan jag inte tänka mig. Givetvis är hund det mest speciella jag haft hittils, även om alla djur e personliga på sina olika sätt är hundar min "grej". Dock innebär det inte att en katt kan väcka en sida som bara kattpersoner har. Och det var först när min ena syrra sa hur mycket Messi verkade gilla Filip som jag förstod att han verkligen också saknade katterna, speciellt Svinto som älskade Filip över allt annat.

Det brukar vara så, jag hittar katterna, övertalar Filip att skaffa dom, håller på med dom, borstar dom och matar dom, men ända har Filip alltid varit deras stora idol och den självklara favoriten. Man kan ju alltid välja att vara sin hunds ledare, men man kan endast förtjäna sin katts respekt, för en katt väljer sin egen husse. Zluggo valde mamma, Svinto valde Filip. Jag har aldrig haft en "egen" katt ;-) Och oavsett hur många jag skaffar så äslakr alla katter Filip, så jag lär aldrig få det heller ;-)

Men jag kan alltid dela deras vardag, haha. Hur som helst, det hade varit skönt om något liknande det som togs ifrån oss kunde återvända, och i detta fallet var det också oplanerat, och "slumpen". Så får vi behålla denna lilla "röran" (Mess +i i ) så var det nog menat.



Hur som helst, Skulle ingen ägare höra av sig tror jag hon blir perfekt. Vi var och vaccinerade henne innan Palmen hämtade henne, och då var det två lugna hundar där, visst, hon blåste upp sig och var på sin vakt, men det var ingen panik och inget väsande, kanske är hon hundvan med? Vetrinären sa att hon troligne var 1- 1,5 år, absolut max 2, och det är en bra ålder att lära dom i annars, så det känns bra, som en anpassningsbar dam. Jag vill inte ta ut "segern" i förskott, men jag kan inte hjälpa att jag hoppas i smyg.

Dessutom imorgon kommer en sak vi kan styra som är väldigt efterlängtat.. Om ni kikar in här då lär ni förstå :-) Om jag hinner uppdatera, men bilder kommer när jag får tid ;-)