Jag är den mest djurglada människan i världen. Och jag älskar ögon. Men samtidigt hatar jag ögon. Dom kollar så intensivt på mig, som om dom ser igenom mig. Jag tänkte en period göra allt som stod i min makt och helt omutbilda mig till djursjukvårdare, dock var jag inte så sugen på Matte C igen och det gick därför heller inte världen, det var ett dåligt halvhjärtat försök.

Hur som helst så såg jag några ögon på en youtube film. Det var en film med låten "Behind Blue Eyes" av Limp Bizkit. Jag älskade den låten förr förövrigt. Filmen visade lite hur situationen på USA´s shelter är. Sen blev det värre och dom filmade levande hundar i sina burar, 100 tals. Man fick en äcklig känsla i magen, att det var förbrukningsvaror som folk slängde bort när dom flyttade osv. En av dom mest klassiska sakerna jag läst är faktiskt "Too big". Oftast om dom fina Grand Danoisen eller mastiffer. Too big? Vad tror man om man skaffar en mastiff? Är folk helt hjärtlösa där borta?

Iaf så tittade jag mer på den filmen. Det slutade med att dom zoomade ut på hundar i soptunnor som blivit avlivade. Sen såg jag hund efter hund gå mot ett rum, men speciellt en hund vars ögon jagar mig i mina mardrömmar. En "helt vanlig" pitbullkille, han var stor, muskulös, och glad när personalen kom och hämtade honom. Sen blev han motstretig när dom gick iväg, som om han fattade, och sen filmade idioterna när dom avlivade honom. Och hur han tittade rakt in i kameran.

När filmen kommit igång soppas borde jag fattat vad som kunde hända, men bakgrundslåten och hans ögon fick mig att sitta som fastgjuten, jag kunde inte stänga av filmen. Hans ögon jagar mig än idag. Hur som helst försökte jag sedan den dagen göra något åt situationen där, men vad kan jag göra? Egentligen? Jag mailar runt och försöker rädda hundar även i USA via mail, hemsidor och t.o.m. facebook är ett effektivt redskap.

Just nu jobbar vi med några olika hundar vars ansikten ni ser här nedan. Xolomixen Rusty med dom söta öronen, Mastiff och Shar Pei blandningen Mike och några andra få utvalda som ligger på topplistan över att avlivas om 2 dagar. Hoppas någon kan hjälpa dom.

Varför skriver jag detta då? Ja kanske för att upplysa folk om att man kan göra annat, både för katter och hundar i Sverige. Hjälpa dom som haft det svårt. Bara för att dom är äldre, blandraser eller med någon annan defekt betyder det inte att dom inte är värda en chans av någon som verkligen fattar deras situation och kan jobba för att ge dom det liv dom länge förtjänat. Dessutom ändrade jag mig totalt, jag kan inte vara djursjukvårdare. Jag kommer bli en samlare av alla kattungar och hundar som är friska som folk inte vill ha. Jag hade inte kunnat stå och se på när dom i min vetskap avlivas, friska, unga, osv.. Det stör mig artt det händer ändå "bakom min rygg". Men nu kan jag trots vetskapen, sova om natten.

Jag hoppas folk någon gång vaknar upp lite. Och min personliga dröm är att adoptera hem just en egen amerikanare, och då en helt "obetydelselös" shelterdog. Någongång kommer det nog hända. Just nu väntar jag tills på söndag :-)