Idag kom återstående saker från lägenheten. 8 halvfulla lådor, vi omstuvade allt till 4 fulla lådor.

3 åkte ut i garaget och 1 står där med sönderbrända pärmar på fotoramanrna, och smälta kort i sotiga ramar.

Mitt liv i en låda.

På något sätt hade jag hoppats att jag skulle få tillbaka nått. Nått mer än bilder. Nått... annat. Jag vet inte ritkigt vad jag hade för förhoppningar, men det var rätt exakt just nu som man såg att man faktiskt inte har någoting annat kvar. Jag har nu fått allting som återstår av mitt gamla liv.

Och det är en besvikelse, och det är meningslöst. Men det ändras nog snart, jag får låta resten vara orört, och låta minnerna vara trasiga, lycklig och sorgliga. För minnen, är gratis, och det blir man aldrig av med.