Jag tror inte det är bra att vara en gränslös hundälskare, hunden får bära hundhuvudet.
Förstår absolut att man måste älska sin hund annars hade man inte haft det, men ibland blir det "a bit för mycket" på svengelska ;-)

Tex hade jag en dam i delikatessen på jobbet som köpte rostbiff till sin hund för att lägga i vattnet annars drack den inte (???) frågorna hopar sig i huvudet, varför skulle inte en hund dricka? jag menar, jag VET att hon vill väl, men antagligen har hon börjat "tvinga" den och sitta med den när den dricker och då har det blivit en "big deal" för hunden vilket i mina öron låter helt sjukt. Om hon sitter och tittar på den när den dricker känner den sig iaktagen och "hotad", speciellt om hon står och stirrar på den! Eller om hon sitter och "matar" den med vattnet så lägger hon beslag på skålen och då är inte hunden speciellt angelägen att dricka. Så ja vad ska man säga sådär i förbifarten till en gammal dam som vill så väl att hon handlar rostbiff för att få sin hund och dricka?

Man vill säga sanningen, för om hon gör så med vattnet gud vet vad vilka problem hunden har annars? Hunden lider i hennes ovishet. En hund dricker när den är törstig! Punkt. Det ligger i varje djurs natur om det inte är något väldigt fel att hunden dricker!

Det här med vad folk ger sina hundar har fascinerat mig med, vi har alltid gett torrfoder som en "del" av basen, mest för att när vi är hos mamma och pappa eller åker till Växjö vill vi att magen är van vid torrfoder som en del, just för att vi måste kunna ha något med oss på vissa resor, eller om vi är i stallet och åker runt en hel dag så har jag hö till Eldir med mig, och torrfoder till hundarna (eller hade, jag lär mig visst aldrig...) Nåväl.

Men den riktiga basen för oss var alltid rått kött. Två- tre måltider bestod av lever/hjärta i veckan, resten av ben, och kött. Råa märgben, kycklingklubbor, grytbitar, grisfötter you name it. Jag kanske var lite "galen" som matade våra hundar med tex grytbitar och fransyska, men vi åt det så det blev alltid mycket över och dom älskade verkligen det! Sen rå fisk eftersom vi hade en iller som levde mycket på fisk/kycklingdelar samt inälvsmat. Vi hade ju ödlorna, tex våran bandvaran som åt hela råttor, men när man fick distans ifrån det kändes det lite väl barbariskt. Man är konstig ändå.

Min iller fick möss ibland, äckligt men han mådde bra. Det tror jag hundar gör med, så naturligt som möjligt. Sen får man tycka vad man vill men 20% torrfoder funkade jättebra för oss grundmässigt också. Men ja, väljer jag att ge mina hundar ekologiskt kött är väl det upp till mig? ;-) Hellre bortskämda så än med rostbiff i vattnet, men det är MIN känsla. Alla tycker olika och gör olika, kanske är man gränslös löjlig hundägare på olika sätt allihop? Jag blandade, och använde alltid sunt förnuft! Men våran ena katt åt mycket hellre kycklinghjärta än burkmat, så 4 av 5 djur levde på rått, och mådde bra och var aldrig matpetiga. Däremot kunde vi inte få våran smått efterblivna katt att äta rått, hon råstrejkade och jag mådde dåligt när alla åt och var glada och hon skrek för hon var så hungrig, så ja, jag förstår.. jag vek mig. Rått till 2 hundar, 1 katt och speciell rått till en iller, samt burkmat till Aska...

Vad säger ni egentligen? Är jag lika löjlig som rostbiffstanten? Är vi alla hundälskare "gränslösa"? Mår hundarna dåligt av det? eller skiter dom i vilket? Jag vet inte jag, men mina hade regler, matlust och kärlek! Det tyckte jag var en bra kombination så man måste göra det som känns bäst i hjärtat!!