Jag har fallit tillbaka på det där med att jag åter igen undrar över mitt eget syfte. Eftersom jag inte är troende tror jag inte att jag har kommit till världen för att göra några stordåd, jag är inte direkt en Ghandi.

Men samtidigt som min otro får mig att just inte tro så tror jag ändå på något på nått sätt. Jag tror på ett syfte och en mening med att finnas! Tyvärr har det gått 25 år för mig att inte göra något av något. Jag känner mig så ung, men jag känner mig samtidigt så gammal och oklar. Ålderskris? ;-)

Kanske är det bara det där med att man inte känner igen sig själv riktigt. Jag tycker att jag borde vara förändrad. Har man kanske höga krav på sig själv, eller är man kravlös? Jag önskar jag kunde sätta fingret på vad det är som är annorlunda, men det är svårt. Dels är det en glädje som har börjat komma, en längtan som har väckts, kort och gott ett framtidshopp!

Samtidigt är det en oro att saker inte blir som man tror, eller som man vill, att något ska ändras innan det ens har hänt eller att man ska stå inför nya prov i livet och inte klara dom. Tvivel. Jag har aldrig tvivlat. Det är det som stressar mig ibland, det är det som skapar oro och stress och som håller mig vaken på nätterna. Fasen vad jag sover dåligt ibland!

Sist men inte minst är det Tomhet. Saknad. Ensamhet. Känns som mitt liv står på paus. Kanske är det sömnen, eller mer än det men jag känner mig otroligt orkeslös, trött och ovanlig. Jag menar folk som känner mig vet väl att jag är udda ;-) men det är ändå en ovanlig trötthet. Hur som helst så vill jag mer än gärna hoppa över augusti. Jag vill ha september och resa iväg med mina goingar, och sen vill jag ha oktober! och sist men inte minst vill jag ha december och flytta in!

Fast jag hoppas ändå på att hitta ett "mellanboende" Det hade varit mer ultimat att bo vi två i lugn och ro på nått vis fram tills vi får vårat nya hem. Håller jag tummarna mer kanske jag bryter tummen men men det hör till. Spänning och förvätningar är underbara, men oron är jag lite smådålig på att hantera. Men sånt är livet , man kan inte styra allt hur mycket man än vill.

Sen är det en annan sak som har känt så bra som man hoppats. En till sak, som gör att man längtar frammåt. Hon är helt klart en underbar "liten" historia. Men det blir nog mer om det i framtiden vissa saker får man allt ha för sig själv, och det är också en ny sida hos mig, sån var jag inte heller förr, men det känns bra! När saker och ting är mer klart så får ni följa dom olika stegen efter hand. Och jag vet att det är dumt att bli kär vid första ögonkastet men det blev jag. Och att följa sitt hjärta har jag aldrig haft sådär vansinnigt svårt för.

Detta var ett högst luddigt inlägg. Jag måste iväg och jobba snart och få mer ordning och klarhet på mig själv.