Jag tycker man hör det hela tider, hur folk anklagar sina hundar. Hur folk ger sina hundar diagnoser och säger vad "problemet" är. Problemet är inte hunden, problemet är aldrig hunden. Är jag orättvis? Nej, för en hund är varken mer eller mindre än en hund. Det är vi människor som förmänskligar dom, tror att dom är på ett visst sätt av kärlek till oss, tex hundar som vaktar sina ägare i tid och otid vaktar i grunden inte sina ägar, dom försöker ta över ledarskapet över en osäker person och en ohållbar situation, för en hund kan aldrig leda en människa på sina villkor, det är säkert alla överrens om.

Det handlar mer om att man är där för hunden, att man leder hunden i den riktningen den behöver ledas. I ordningen motion, relger och sist kärlek. vi vill gärna också först säga till hunden vad den ska göra, sen visa vart den ska vara, och sist belöna den med tex godis. Bakvänt alltså. Då blir det öron (säger till den), ögon (visar tex plats den ska vara på) och sist nos (godis, eller leksak som belöning).

Öron-Ögon-Nos är inte hundens naturliga tillstånd, En hund vill först lukta, sen titta och till sist höra! Den luktar först, tar in tillståndet, tittar och kollar läget för att till sist ta in ljud och annat runt omkring,det är så hundar fungerar, men genom att alltid säga till den med röst och kommandon så gör man inget på hundens riktiga villkor.

The body, The mind, The heart sa Cesar Millan tex, i ordningen man ska se till hundens behov. Kroppen måste jobba för att komma i rätt sinnesstämning och till sist på bra i hjärtat. Ger man bara kärlek men inte tillräckligt med tankeövningar och daglig stimulans och träning är hundens behov inte förfyllda.

När man tex tar hem en hundvalp så är det viktigaste man kan göra, och den bästa grunden att lägga, det är just ro. sinnesfrid. Kalla det var ni vill egentligen, men att få hunden lugn och balanserad runt dig. Det gör så oerhört mycket för framtiden, om hunden kan slappna av hemma, och sedan på andra platser.

Om vi ska kunna nå ut till folk och få folk att förstå att stora starka raser inte är helvilda slagskämpar utan älskade stabila familjemedlemmar som kan och vill vara balanserade, så hade vi nått halvvägs. Vart ska man vända sig? Man ska nå ut i media och till politker med denna typer av raser, vi måste utbilda våra "jävla" land. Jag är så trött på förbud hit och skrämselpropaganda på kamphundsförbud, Samma problem kommer ända kvarstå.

Vi måste börja agera, frågan är bara vilka "vi" är, hur "vi" ska enas och hur man lättast når ut, innan det är för sent. För tyvärr är det ju så, att istället för att sätta sig in i ämnet eller själv ta på sig skulden om man haft hunden från början och inse, att man faktiskt gjort något galet och ta sitt ansvar och rätta till det, så är det mycket lättare att anklaga hunden. Hunden kan trots allt inte säga emot, men det gör jag. Det är aldrig hundens fel, och det handlar om ägaren, eller den personen som är i hundens liv från nu och frammåt. Det är där fokuset ska läggas. Det är den människan som skapar hunden från den dagen och resten av hundens liv. Ta ditt ansvar. Anklaga inte hunden. Lätt att säga? Svårt att lösa? Fine, HERE I AM! Hojta bara, så löser vi det.

Klurar på att göra en ny hemsida eller iaf fixa ordning min gamla och försöka lägga ut akuthundar där.
Nu ser jag annonser på akuthundar men vet inte alltid hur det slutar.

Har sett lite feedback på bloggen nu faktiskt men hade önskat jag visst mer om folk kände till någon som kanske var intresserad. Knepigt att det är så mycket lättare med amerikanska hundar, där är ett helt annat gensvar. Här vet man inte riktigt vad "akut" betyder, akut = avlivning eller akut = man försöker bli av med sin hund utan att bry sig? Hmmm.. får klura på detta. Alla tips är välkomna så vi kan hålla igång bloggen!

Hittat ett till par, som jag tidigare skrivit om men det hände liksom inget. Inget gensvar, det är akut.

Två staffar, vill gärna flytta tillsammans!!

http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Staffblandningar/Bright-Svensk-hund/
http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Staffblandningar/Nova2-Svensk-hund/

Kika in och sprid

Jag har kollat på denna annonsen tidigare, det är två hundar i åldern 8 år samt 2 år som söker ett hem.
Helt gemensamt.

En rottismix på tiken 2 år, en labbekorsning på den "äldre".

Det är få förunnat att kunna hjälpa äldre vovvar, och det är få förunnat att ta sig an även dom trevligaste rottistikar. Varför? Jag vet inte! Jag förstår det inte, kanske för att vi har detta överflöd av hundar med vissa raser och liten efterfrågan?




Här är annonsen, sprid gärna!

Pris: 2 500:- REA TIDIGARE (som om det spelar någon roll?) 4 000:-

Typ: Hund

Plats: Lidingö

Hej!

Har nu efter mycket om och men bestämt mig för att mina två älsklingar ska få flytta. Detta pga tids- och ekonomisk brist framöver.

Tiken är en blandning 87.5% rottweiler och resterande schäfer. Hon har fått Rottisens utseende och Schäferns kropp med sina lätta ca 25kg. Hon blir två år nu den 15 dec och är precis såsom hundar är i den åldern - underbara :). Hon är en glad och livlig tik sim älskar allt och alla, perfekt familjehund. Hon gillar sök, agillity, bada och jag tror att hon skulle kunna bli bra i lydnad om man engagerade sig i detta. Hon är utställd ett par gånger med främst 1:a placeringar på blandisutställningar.

Sen har vi hanen på 8 år. Han är en korsning Labrador och Border Collie. Ser mest ut som en Labrador men väger lite mindre samt är mer smäcker iom Border Collien i honom. Han beter sig fortfarande som 5 och det är massa tåga i honom när han väl sätter den sidan till. Han är en riktigt härlig både lekkamrat och myspelle. Lugn och fin i temperamentet, lydig och pålitlig. Han gillar att strosa runt i skog och mark, bada o simma är nog det absolut bästa, men även agillity går hem hos denna man.

För mer info, och intresse maila gärna så ringer jag upp/mailar så snart jag kan pga oregelbundna arbetstider.

Berätta gärna om er och er livssituation så hörs vi av!

OBS! Hemmet är viktigare än priset!

Jag besvarar ALLA mail!

Nås på telefon tidigast 16.00 om dagarna.

http://www.blocket.se/stockholm/AKUT__2_hundar_soker_nytt_hem_ihop_el_separat_30866645.htm?ca=15&w=3


telefon:

Hittade en av mina svagheter, en mastiffherre blandning som söker akut nytt hem. En ståtlig kille på 65 kg.

Ibland funderar jag på vad dom menar med akut i ämnesraden, som i avlivning om inte annat eller bara "akut" som i skynda på?

Nåväl, här är annonsen!

pga sjukdom och graviditet så måste vi omplacera vår älskade familjemedlem som är en nyss fyllda 4 år Canecorso/boerboel blandning. Han är världens snällaste hund men kan med sina 65kg se lite tuff ut. Han går bra ihop med alla tikar och visa hanar då han ej är kastrerad. Älskar att få springa lös och kan alla vardags kommandon och drar ej i koppel. Vill helst att han kommer ut till landet då han är en gårdshund. Är lite klumpig så småbarns familj kommer ej på fråga då han inte riktigt har full kontroll på sin svans och tyngd. Kan vara ensam hemma och sover mest då han är det. Maila gärna för mer info. det viktigaste är hemmet och ej priset

http://www.youtube.com/watch?v=HJQnJE2v3nE&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=1rbGsPQiMQM

http://www.youtube.com/watch?v=tG6E91qjnHo

http://www.youtube.com/watch?v=PM4-rSYS5_Y



Pris: 3500 kr
Var?: Göteborg

Se hela annonsen på blocket, där kan man även kontakta säljaren!

http://www.blocket.se/goteborg/Akut_Omplacering_av_Mastiff_31585211.htm?ca=15&w=3 

Hej!

Jag har kommit på att jag kanske är en dålig människa :(
Inte direkt för att jag är bitter, utan mer för att jag utnyttjar min situation. Nu var det min situation som bloggare jag tänkte på, för här har jag skrivit till er (eko, någon kvar som läser?) i min misär. Jag har gett er djupa inlägg, förtvivelse och sorg. Men nu när jag har kommit till guld och gröna skogar, eller iaf så nära det som jag kan, då, då tappar jag mitt skrivande.

På något vis skriver jag alltid när jag mår dåligt, eller har något djupt undantryckt jag behöver få ur mig. Idag var det inte så mycket negativt, huset är super och vovvarna puttenuttigast! Mycket påhälsningar från Växjö, kompisar osv, nu senast idag har det varit min svenska tjejkompis/barndomskompis med hennes tvillingar och irländska gubbe Johnny, Mycket mysigt så dom kommer imon igen! Super ju, blir inte bättre! :-)

Här lite folk kvar att avverka men en i taget får det bli, hundarna ska visa alla sina konster varje gång någon kommer innanför dörren, en mindre orkan får man på sig när man kommer hem. Snart blir det nog 100 kg hund (fördelat på 2). Det där med att inte hoppa har alltid varit min svaghet, jag kan inte komma hem och skälla på dom. Så dom studsar lite (jag vänder mig om och säger sitt) Men dom ger sig fort, men det är väl det ända jag är dålig på i hundägarskapet, det ända jag vet rätt ut, och det är ju skönt att man inte har fler brister, hahaha!!

Godnatt!

Rätt logisk mening va? Egentligen? Men samtidigt så tycker jag ibland att vissa folk är så förbannat smarta. Enkla. Logiska. Okej, ingen människa är gud, ingen människa är mer än vad den är, men vissa växe i mina ögon ständigt. Cesar är en sån person =)

Cesar Millan  var på MyDog 2011 mässan i Göteborg. Jag var där. Vi kom inte in till läkaren först, men så hade dom EN plats. Malin och Maria orkade inte trängas, och när dom sa EN plats så smet jag in med samtycke från Älsklingen, bästa beslutet! Där satt han och pratade, logiska människa.

Han berättade om att man i USA har haft motgång mot dobberman, rottweiler osv, nu är det pitbulls a.k.a. "Kamphundar". Vi fördelar rasismen på hundarna. Vi skyller dåliga ägare, och dålig uppfostran på raserna. Och den ända kamp som kamphundar för är ju som tidigare sagt, kampen mot folks fördommar.

Om fler gjorde som Cesar, och inte försöker träna hund, utan låta hund var hund, med en enkel vägvisare i människovärlden så hade vi sluppit allt detta. Slit i kopplet, hundar som "gör upp" och folk som inte kan eller ens vill kontrollera sina hundar. "IT IS EASY TO BLAME THE DOG" Tro fan det, en hund kan inte förklara varför den blir som den blir, den kan inte säga sin åsikt, den kan inte göra mer, eller mindre än att vara hund. Oftast missuppfattar den. Hundkurser i all ära, tricks och skoj absolut, men förstå din hund, från grunden! Som han också sa, arbeta inte emot moder natur, och visst är det så. Han har också sagt att vi människor är dom ända som följer instabila ledare. Hundar gör det inte, dom genomskådar din stress, din oro, ditt temprament.

För att slippa hundförbud, vad sa han om det? Börja påverka politkerna. Man måste börja undervisa, för att slippa fördommar. Med mer undervisning kan folk få mer förståelse, och börja undervisa dom som fattar besluten. Så det är nu det vi ska göra, vi ska undervisa om våra raser, vi ska prata och diskutera, vi ska ta fajten! Vi måste ta fajten, vi måste "ge tillbaka" och visa, hur verkligheten bör ser ut, och hur den egentligen är, om man gör rätt dvs.

Tack för mig! Ps, jag petade på Cesar på utvägen. Lycka! Känns som fjorton igen, jag har alltid saknat riktiga idoler, men jag har nog en nu ;-) JAG HAR NOG BLIVIT FRÄLST :-D



Cesar Millan, 1-2 meter framför mig! Innan jag nästan fick skaka hand på håll :-D Hand/armpetning blev det iaf :-D

Ibland sitter man och tänker på om man verkligen har ändrats som person, kanske gör man det ibland, och kanske vägrar man på andra plan. Det viktigaste är ju att man utvecklas i rätt riktning.

När jag var liten drömde jag alltid om en collie, en Lassie såklart, som säkert många av mina likasinnade hundvänner. Inte för att man förstod innebörden av en vallhund utan såklart på utseendet. Åren gick och jag har bara fastnat på senare år för Bullmastiff, Rottis och Amstaff. Jag har inte tänkt i banorna kring en Collie, för det är fel gren för mig, fel instinkter, fel temprament, fel ras att stimulera. Fast är det verkligen så djupt präglat det där?

Det är ju ändå bara i grund och botten just en vovve. Hur kan en ras spela så stor roll? Jag tycker jag hittar bra temprament i alla mina hundar. Vissa egenskaper behärskar man ju dock bättre än andra. Vissa egenskaper är för lika, medan vissa är mer olika.

Vi glömmer oftast djuret: hund. Hunden är en hund, ett flockdjur, ett rovdjur, en ras och en individ. Men i en vargflock osv så pratar dom inte med varandra, dom luktar och känner av varandra, samt väljer sina stider. Vi förstör med koppel, inte hälsa VS hälsa på allt. Vi är inga bra förebilder, egentligen. För förmänskligar våra hundar.

En hund ska kunna leka med alla hundar, tycker jag. Men den ska inte "göra upp" rangordning! NEVER. En hund ska inte göra upp rangordning, en hund ska inte heller "sätta en annan hund på plats" Jag blir så upprörd när jag hör det. Jag är flockledare. Jag behandlar alla lika. Jag sätter reglerna. Punkt. Enkelt.

Det är min teori, och den har hittils alltid fungerat. Visst är det underbart när man tror på sig själv? Även om drömmen ibland verkar "gammal" eller "konstig"

Tik född 30/07 2010
Efter sunda & friska föräldrar.

Reg,Vet bes,chippad & vaccin.
Så klart avmaskad.
Rumsren om man sköter tiderna!

Medföljer bur om så önskas.
Älskar barn & van vid andra hundar.

Endast hundvana personer hör av sig!
Ej någon under 20 år.

Bor med modern,var meningen att vi skulle behålla henne men nu fungerar de inte ihop längre.
Hem är nu akut.

Kontakt sker via mail.Berätta om er själva, hur ni bor & jobbar.

Finns möjlighet att avbetala på två månader.

Så länge annonsen finns kvar, finns hon kvar.

Mycket finare i verklighet än på bild.

Blocketannons, kontakta här:
http://www.blocket.se/eslov/Amstaff_31323192.htm?ca=15&w=3

Gurkan, en engelsk bulldog valp måste få ett hem inom 1 vecka eller kommer annars avlivas!!

KAN DU HJÄLPA?

Vem kan ta hand om valpen Gurkan?

Problem med magen

Gurkan lider av ett problem med magen och behöver lite extra omvårdnad. En del av tarmen är smalare än normalt, vilket gör att han kan drabbas av förstoppning om han inte får ett bra foder och ett tillskott av laktosol.

– Det kan bli aktuellt i framtiden med en operation där man tar bort en bit av tarmen, men det borde gå att undvika med rätt kost, säger Carina Olsson.

I övrigt är Gurkan pigg och glad. Han verkar inte ha blivit illa behandlad utan träffar både andra hundar och människor med stor entusiasm.

Eftersom Gurkan är ganska brysk när han leker ska han helst komma till ett hem utan andra hundar.

Tid och tålamod krävs

Den som tar hand om honom ska veta vad det innebär att skaffa ett djur – och ha gott om tid och tålamod.

En hund behöver gå ut fyra gånger om dagen och ska inte lämnas ensam mer än fyra timmar åt gången.

Vill du bli Gurkans nya matte eller husse? Kontakta Hundar utan hem på [email protected] eller läs mer på

Tyvärr verkar det som att Hundar utan hems sida ligger nere, vilket troligen beror på det höga trycket från alla läsare. För er som är intresserade av att ta hand om Gurkan går det att mejla era upgifter till [email protected].

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8358376.ab

hemsidan.

Jag tror hon har återuppstått. Chillan alltså. I en helt annan skepnad då. En liten katt som kallas Messi. Med hemlig förflutet och en envis jävlig sida. Jag ger mig nästan fasen på att hon har blivit en katt. Tuff, men osäker är kissen och med en jäkla envishet tuffar den till sig tio gånger mer än den behöver.

Vem låter det som? Kanske har hundar också 9 liv?  Kanske blev Chillan en katt? Who knows?
Fortfarande ingen som hört av sig om henne iaf, så vi börjar ge upp nu, nu får hon stanna! ;-)

Jag är smått schitzo, utöver det snurr vi haft det senaste har jag glömt berätta att kissen vi hittade nu bor hos oss, Messi! Wilma våran Rottweilertjej har varit här i snart två veckor och Viking växer så det knakar! Vi "passade på" att vara med på valpträffen när vi hämtade Wilma också. Lite bilder från senaste tiden! :-)



Viking ca 13 veckor hos fotografen!




Lite valpträffsbilder tagna av Vikings brors matte Pernilla:




Och så bilder på Viking och Wilma till sist!! Våra vovvar!! =)



Tyvärr var flera av bilderna i konstigt format och gick inte att lägga upp här på bloggen, ni som känner mig får kolla fejjan istället. Och resten får be väldigt snällt så kanske det kommer... ;-)

Är det en bra fråga?

Ibland undrar jag över vilka som har det bäst eller värst, dom bekymmerslösa som förr eller senare stöter på problem och med en duns hamnar i vår dystra verklighet. Eller dom deppiga som alltid är lite nere, och därför inte tar allting så illa när det väl kommer, för dom är förberedda på det?

Det händer att jag tänker, att när saker och ting händer i mitt liv framöver, så vet jag ungefär hur ont det kommer göra. Ibland ondare, ibland mindre ont. En sorg kan dessvärre inte mätas, den bara är där.

Varför era ansikten dyker upp när jag mår dåligt är konstigt, kanske för att en viss tomhet finns kvar där inne någonstans, och när man mår dåligt är ni nära i tankarna. Ni finns där i glada stunder dagligen med, men ibland så gråter jag värre än jag gjorde då allt hänt, det var som om dom tårar som tog slut efter allting nu har kommit tillbaka och är färdiga att användas igen.

Men det är konstigt det där, man skriver inte över det vardagliga i livet, och om man gör det, gör man det alldeles för sällan. Man pratar inte om en ledig sommardag på samma sätt som man pratar om en utomlandssemester. Man uppskattar inte det man har utan söker annat. Man ser inte skönheten i dom gamla plaggen i garderåben utan bara i senaste trenden i affären. Man känner inte kärleken på samma sätt efter flera år som när man är nykär och man börjar efter ett tag ta allting man har för givet. Jag skulle nästan vilja påstå att det är "kickarna" i livet som hindrar oss från att ha en fantastisk vardag! Därför är det så otroligt att ha häst och hund.

Att komma ut i naturen och se hur den ändrar årstid. Att njuta av ljuset dom få timmar det finns. Att uppskatta det man har och inte sukta efter mer hela tiden. För när man sedan sitter här utan det man tog för givet, så känns ingenting lika självklart längre.

Frågar ni mig imorgon, eller om en vecka, så kommer detta vara en avskrivningsperiod. För ingen vill till hundra procent erkänna, att man sitter och har djupa tankar utan att framstå som deppig. Jag är ju inte deppig, bara väldigt förundrad över hur allting alltid ska drabba alla samtidigt. Jag trodde inte på ödet efter allt som hänt. Men man undrar ju ständigt varför.

Jag ser sorg. Jag känner sorg. Jag är sorgsen.

Dock är det inte sorgen i sig som får mig att gå frammåt, det är glädjen. För det är fullt möjligt att känna blandat, blandat av glädje och sorg. Mitt hemska att relatera till kan för många var hela livet, och för vissa vara "bara".

Själv har jag märkt att det är den värsta sorgen för mig, än så länge. Och kanske på sätt och vis den mest oförstårliga. Folk och djur blir gamla och dör, man avslutar sitt liv, på ett eller annat sätt. Jag vet, jag hatar döden, men den finns där. Oftast dessvärre rätt oväntat.

Men att vakna en morgon, ha en vanlig förmiddag, en vanlig eftermiddag, gå ut för att äta middag och aldrig mer komma tillbaka, var inte riktigt vad jag räknat med. Jag lämnade min lägenhet, och våra djur, en vanlig lördagskväll. Jag gick aldrig mer in genom dörren, jag pussade aldrig mer på mina djur, jag kände aldrig mera deras lukt och jag såg dom aldrig igen.

Jag såg inte deras kroppar, och jag såg inte deras sista andetag. Jag gick ut, åt middag, hade -trevligt - ser Filip få ett telefonsamtal, får panik när jag märker på honom att något är riktigt fel, åker iväg med Alexandra i en taxi utan killarna. Ser brandbilar och ambulanser, vaknar upp i en säng hos mamma och pappa, och begraver 5 urnor.

Rätt konstigt händelseförlopp, inte konstigt att tankarna galopperar. Men ända sedan detta har jag noterat sorg. Jag har sett allt från arbetskollegor till nära vänner gå igenom död av närstående. Jag ser sjuka dö, unga dö, ofödda dö. Jag ser sorg från alla håll och kanter och kan för första gången i livet notera och känna den sorgen. Jag har aldrig tidigare förlorat något. Själva sorgen finns där, om det så är ett missfall, en död farfar, en förlorad förälder eller vän. Även ett förlorat djur eller ett förlorat förhållande. Allt gör ont, på olika sätt. Ingenting kanske någonsin läker eller går över, men det betyder inte att man inte kan hitta glädjen igen. Alla förenas vi under sorgens slagord - VARFÖR?

Varför är ett meningslöst och högst betydelsefullt ord. Det är poängen och funderingarna i livet. Rätt upp och ner, varför? Låt nu inte sorgen förena er, lev för det fina som finns. Jag är glad att jag kunnat se frammåt. Jag är glad, att jag har hittat en anedning. Jag är glad för mitt nya hus, mina "nya" djur, och mitt gamla förhållande som pallade prövningen. Jag är glad i mig själv, att jag inte har försvunnit och gått ner mig, jag är glad att jag lever, men jag är glad att jag har sorgen. Sorgen är trots allt en del av kärleken.

Det blev ett djursint inlägg idag. Jag hade lite bakomliggande känslor som behövde komma fram. Snart är det julafton. Sen kommer nyår. Jag längtar efter att stå på nyår, med mina vänner och välkomna ett nytt år. Förhoppningsvis ett bättre år.



Bilden föreställer våran första hund Ninja, och Diiva, som kom att bli våran nya valp Vikings mamma.

Ibland känns det som om du visste. Ibland tror jag, att du inte var av denna värld, att du var en gåva som ingen kan förstå, mer värd för mig än vad något annat tidigare varit. När jag ser bilden är du lycklig. Du leker med Vikings mamma. Det måste betyda någonting, eftersom vi aldrig kan få en valp från dig, så känns detta oerhört nära.

Jag klurar på om du förstod, bara någon vecka innan branden höftröntagde vi dig. Dom sövde dig och jag såg hur du sov, djupt, helt stilla. Sen började vetrinären klappa i händerna för att du skulle vakna, fort, jag blev så arg. Du låg på ett kallt golv och hon stod och skrek. Du hade min jacka på dig och hon ville att vi skylla skynda oss, jag ville inte att du skulle vakna så. Jag klappade dig på huuvdet, mellan ögonen och kliade dig i nacken, så som du älskade. Det var första gången tanken slog mig, hur det skulle kännas den gången man skulle tvingas gå in där med dig, när du var sjuk, eller gammal och säga hejdå. Jag var så otroligt lättad, att du gick med mig ut därifrån den dagen. Några dagar senare, var du borta.

Men kanske kan jag känna lite tröst i bilden. Livet du hade var oerhört bra, du var älskad varje minut. Kanske visste du? Kanske inte, kanske finns det en anledning jag sernare ska förstå, till varför du försvann. Kanske finns det en mening, med att Viking föddes när han gjorde, av just Diiva, och att vi fick just honom? Och att Wilma fanns där, och kunde "följa med"? Varför skulle det annars kommit en valp just då, av just Diiva? Och varför skulle Wilma finnas, på dom villkoren som fanns, just då och var just en rottweiler som vi tidigare planerat? Var det förutbestämt? eller är jag vidskeplig? Och varför hittade vi Messi utanför mina föräldrar och ingen ägare hörde av sig? Fanns det en mening? Jag ser den inte än, kanske gör jag det, kanske söker jag bara efter tröst, men kanske kanske fanns det en poäng, med att du försvann med Chillan den där kvällen.

En kompis sa en gång till en annan kompis till mig, att "Mikaela är nog den snällaste personen jag träffat, ja hon är den snällaste som finns" Efter att jag hjälpt dom med massa saker, bara sådär inte för att denna var i "skuld" till mig med en miljon kronor eller så, jag hade bara hjälpt till genom att vara jag.

Så är jag oftast, snäll på gränsen till för snäll. Och jag är precis samma med djur, man ska vara snäll mot djur. Däremot ska man inte vara snäll mot djur (häst, hund) på det sättet att den kommer undan med felaktigt beteende, då gör man djuret en otjänst. Så jag är alltid snäll, alltid, men jag är hård när det krävs, hård psykiskt. Jag är den sista i världen som skulle kunna göra ett djur illa.

Tydligen är mina tankar om att vara så tydlig att det låter värre än det är för att få ordning på hunden,hästen värre, än avlivning. Jag tycker att kan man få "ordning" på en häst,hund som kommit snett ska man alltid ge den chansen. Dock är okunskap våran största bov och hundar i synnerhet blir förbrukningsvaror.

Tänk dig själv, att dö, du kommer inte finnas mer, du får ett liv och plötsligt lämnar du denna världen. Du vet inte vart du tar vägen eller vad som händer, du kommer aldrig mer göra någonting. Du kommer vara borta. Döden skrämmer mig, och jag vill inte därför att friska djur SKA DÖ. Det djuret kommer inte tillbaka, någonsin. Det djuret som kan vara eller bli någons allt ska dö, för att den inte passar längre.

Det gör ont i mig. Därför tycker jag det är extremt viktigt att vi människor med starka hundraser har extra koll på dom. För annars blir dom statistik. Jag har alltid trott på djuren i sig, vad dom kommer ifrån oc hur dom lever naturligt. Flockdjur. En hund behöver en annan hund. En hund ska ha flock, med sin egen art, anser jag, för att må som bäst.

Det är det jag eftersträvar och tror,men samtidgt behöva ärliga chanser att förstå människans språk. Utan att öva på människans signaler kan det inte förstå det, kan du vakna upp imorgon och prata flytande japanska? Kanske inte? Dåså, förå då att hunden pratar japanska och försöker kommunicera med dig så gott den kan! Ge den chansen att lära sig människorspråk. Jag är upprörd, jag tappar tråden. Jag vill så väl, och jag kan väldigt mycke, ändå väljer folk att missförstå mig.

Jag får leva på tanken om världens snällaste person tills det ändras. godnatt!

En av alla mina drömraser, det är få i den mindre skalan men det är en liten "meningslös" nakenfis, eller en fralla som är dom självklara "småhundsvalen" om jag någon gång kommer skaffa liten hund, annars gäller "the bigger the better" för både min och Filips del =)

Hur som helst, hon behöver akut nytt hem!

Jag hade tänkt skriva ett fint inlägg om hennes för korta liv, kantat med vackra minnen och glada stunder. Jag tänkte lägga upp massa bilder och ha glada tankar trots sorgen och saknaden efter henne.

Men jag jobbade 12 timmar, hade ledsna tankar och var mer bräcklig än jag trott. Kanske var det känslan som kom tillbaka av saknad, kanske det att man fokuserade mer på henne igår än på allihop. Kanske allt och kanske bara kärlek och saknar. Hur som helst ville jag skriva världen finaste inlägg kombinerat med sorg och saknad me fyllt med kärlek.

Tyvärr så blir det inte så, jag kan inte tjata och förklara mer än jag gjort. 
Vi hade en jobbig dag igår, för vi saknar Ninja så mycket.

Grattis på födelsedagen Ninja. Vi har alltid och kommer alltid att både älska och sakna dig.
Våran Prinsessa.