Mitt liv i en låda
Datum: 2010-08-31 / Tid: 17:28:11Idag kom återstående saker från lägenheten. 8 halvfulla lådor, vi omstuvade allt till 4 fulla lådor.
3 åkte ut i garaget och 1 står där med sönderbrända pärmar på fotoramanrna, och smälta kort i sotiga ramar.
Mitt liv i en låda.
På något sätt hade jag hoppats att jag skulle få tillbaka nått. Nått mer än bilder. Nått... annat. Jag vet inte ritkigt vad jag hade för förhoppningar, men det var rätt exakt just nu som man såg att man faktiskt inte har någoting annat kvar. Jag har nu fått allting som återstår av mitt gamla liv.
Och det är en besvikelse, och det är meningslöst. Men det ändras nog snart, jag får låta resten vara orört, och låta minnerna vara trasiga, lycklig och sorgliga. För minnen, är gratis, och det blir man aldrig av med.
3 åkte ut i garaget och 1 står där med sönderbrända pärmar på fotoramanrna, och smälta kort i sotiga ramar.
Mitt liv i en låda.
På något sätt hade jag hoppats att jag skulle få tillbaka nått. Nått mer än bilder. Nått... annat. Jag vet inte ritkigt vad jag hade för förhoppningar, men det var rätt exakt just nu som man såg att man faktiskt inte har någoting annat kvar. Jag har nu fått allting som återstår av mitt gamla liv.
Och det är en besvikelse, och det är meningslöst. Men det ändras nog snart, jag får låta resten vara orört, och låta minnerna vara trasiga, lycklig och sorgliga. För minnen, är gratis, och det blir man aldrig av med.
Tatueringen
Datum: 2010-08-30 / Tid: 21:07:11Svårt att se vinkeln är orättvis men den är jättefin! :)
Ska färgläggas, få med en regnbåge, text och vågor nertill. Dom älskade havet och att bada, och bodde på västkusten..
Dessutom har vi många bilder o minnen från havet.
Regnbågen symbolserar dikten och historien om regnbågsbron, och texten blir super. 1 vecka kvar till några timmar av tortyr, jag längtar och är supertaggad.
Ursäkta bildkvaliten! ;-)
Ska färgläggas, få med en regnbåge, text och vågor nertill. Dom älskade havet och att bada, och bodde på västkusten..
Dessutom har vi många bilder o minnen från havet.
Regnbågen symbolserar dikten och historien om regnbågsbron, och texten blir super. 1 vecka kvar till några timmar av tortyr, jag längtar och är supertaggad.
Ursäkta bildkvaliten! ;-)
Passa på!
Datum: 2010-08-30 / Tid: 13:42:35Jag ska passa på att göra pass.
När man väl är ledig är det en fördel om man tar och går tillpasscentralen, måste dock medge att jag är lite osäker på öppettiderna. Älsklingen slutar vid 3 snåret, så det borde ju klaffa.
Hans är trasigt men inte utgånget, och mitt är ju borta sen branden. Funderar på om man måste förlustanmäla men det borde ju vara noterat tack vare branden om man säger vad som hänt? Det är det som är så snurrigt, men det löser sig väl!
Hur som havet ska man försöka se lite normal ut på detta, jag hade zombieeyes på det förra, och Filip så riktigt kriminell ut! Well! Skönt om man kan bocka av en sak på "att göra" listan!
Rastlös
Datum: 2010-08-28 / Tid: 21:06:08Nu har jag börjat känna mig rastlös. Kanske är det för att så mycket är på gång på kort tid, som man försöker att skynda på tiden genom att man vill hitta på saker.
Små dagsresor vill jag göra, vill tex till Stockholm och Oslo och hälsa på goda vänner som var för längesen man såg. Kinga kommer förvisso ner snart hoppas jag :-) Man borde åkt till Irland med, men vi får lägga det i framtiden :D
Vi ska ju iaf till Spanien om ca 1 månad, jag tror det blir grymmt skönt med semester och goda vänner iaf :)
Jag saknar träningen fruktansvärt mycket, men jag tror det är rätt med lite uppehåll för att hinna med Eldir, nya "projekt" ;-), husinflyttning, lägenhetssäljning, jobb och privatliv. Dessutom, som sagt var, är det snart semester, jag har haft min berömda höstsjuka och sen drar det igång, känns som livet går lite på tomgång, ungefär som att någon vill kolla läget, om jag verkligen är "med" typ.
Har nog verkligen blivit expert på att svammla. Jag återkommer ;-)
Små dagsresor vill jag göra, vill tex till Stockholm och Oslo och hälsa på goda vänner som var för längesen man såg. Kinga kommer förvisso ner snart hoppas jag :-) Man borde åkt till Irland med, men vi får lägga det i framtiden :D
Vi ska ju iaf till Spanien om ca 1 månad, jag tror det blir grymmt skönt med semester och goda vänner iaf :)
Jag saknar träningen fruktansvärt mycket, men jag tror det är rätt med lite uppehåll för att hinna med Eldir, nya "projekt" ;-), husinflyttning, lägenhetssäljning, jobb och privatliv. Dessutom, som sagt var, är det snart semester, jag har haft min berömda höstsjuka och sen drar det igång, känns som livet går lite på tomgång, ungefär som att någon vill kolla läget, om jag verkligen är "med" typ.
Har nog verkligen blivit expert på att svammla. Jag återkommer ;-)
Början på något vackert..
Datum: 2010-08-25 / Tid: 20:01:06Tar form på min rygg ;-)
Det var inte så farligt som jag stressat upp mig att tro heller, kändes så efterlängtat och hittils jättenöjd såklart.
Vi ska bygga på den mer nästnästa vecka.
:-)
Det var inte så farligt som jag stressat upp mig att tro heller, kändes så efterlängtat och hittils jättenöjd såklart.
Vi ska bygga på den mer nästnästa vecka.
:-)
Människor är själviska
Datum: 2010-08-25 / Tid: 01:28:46Människor är själviska, har tittat på det här med "världens farligaste husdjur" Schimpanser, Tigrar och en svart panter. USA är gaaalet! Jag tror det var 22 delstater där man kan "köpa en Tiger lättare än att ta körkort".
Jag menar, vi lever på adrenalin. I alla former. Man kan faktiskt bli beroende av det. Jag kan väl erkänna att jag gillar det när man tränar eller etc. Det är en skön känsla, och jag saknar den och jag saknar min träning! Men det är just nu orealistiskt. Jag vill satsa på att få ordning på saker och ting, få klarhet i mig själv innan jag flyr in i mig själv och min egen sekt i huvudet. Jag känner bara att i träningssammanhang har jag inget att ge i dagsläget.
För visst är det konstigt att man mitt i något man är bra på kan börja tvivla. Jag har sett tvivel knäcka folk. Jag menar liksom längtan om att bli något, hävda sig, pressa sig, uppnå sitt mål och sätta ribban högre. Men ibland måste man "face the fact" Ribban kan inte höjas till himmlen. Vi kommer ramla, snubbla, falla och ibland riktigt tungt. Då är det skönt om självkänslan och den inre personen i oss finns där och tar emot i form av förnuft.
Vi har så bråttom med att jaga drömmar, sätta upp nya mål och hoppas på framtiden att vi glömmer nuet. Det kanske aldrig blir bättre än det är just nu, för så har jag känt. Vardagssakerna är det man saknar. Man ser fram emot saker, men inga storslagna grejer längre, inte för mig. En härlig ridtur en regnig hösteftermiddag är plötsligt värt så mycket mer än mina höga ribbor inom en annan sport jag älskar men som nog förblir en dröm att bli bäst i.
Det är tungt att inse, hårt att tänka på och lite "nedlåtande" att sucka, tacka för sin formsvacka och säga att man inte är eller kommer bli, eller längre har ens en tanke på att bli världsbäst. Däremot så måste man få ägna sig åt det på sitt sätt. Och det är viktigt tror jag, att folk låter olika viktiga delar i livet alltid få en balans. För på så sätt kan man bli hel. Dock måste man alltid försöka se det som väger tyngst och är värt mest i längden. Och i mitt fall är det vardagen. Och i flera fall, en vardag som varit och en saknad som består.
För lika vackert som det är att se en päls på ett djur, lika fult känns det att se en pälsklädd dam på stan. Lika fascinerande som det är att se kattdjur och apor i sin naturliga miljö, lika twisted är det att se en apa klädd i kläder med blöja och en Tiger i en bur. För vi människor vill ha allt, utan att offra något. Vi har blivit beroende av konstigare och konstigare saker för att sticka ut, och är det inte olika människor som lider i olika former av länder eller kulturgrupper, så är det djur. Vi är översittare, jag är ledsen men det är sant. Kan vi inte då iaf vara översittare med ett glatt och friskt sinne? En fritt sinne. Och en naturligt vardaglig glad själ?
Hm, Ursäkta jag tappa tråden, jag vet inte riktigt vad jag skriver och är nog inte så klarsynt som jag vill låta. Jag skyller på den bakvända dygnsrythmen och min poänglösa poäng. Här, se själva. En bild säger mer än tusen ord.
" För djur märker av varandras existens mer än vi människor gör. Han stannar fortfarande till vid bilen, eftersom jag alltid brukade släppa ut er så ni fick vara med. Han är väldigt lugn på travbanan och tittar ibland i mot hagen i mitten på banan som för att vänta in någon. Han reagerar ibland när vi är ute och rider som om det är något han hör som jag inte förstår. Och ibland rycker han till så hela ryggen skakar, utan att röra en fot som att han blev överraskad av att ha någon som gick under magen på honom och försökte stjäla hans morotsrester. För det känns som han känner men inte fattar att det verkligen är tomt. Men kanske är det så, att ni är borta helt och hållet, kanske är ni med oss mer än vi tror. För visst är det så att man känner, att man fortfarande inte kan rida och sluta tänka, för man försöker alltid ha en blick på omgivningen, för att hålla koll. Kanske, när vi är som lyckligast och normalast i vardagen, så finns ni där. "
Close, Yet Far
Jag menar, vi lever på adrenalin. I alla former. Man kan faktiskt bli beroende av det. Jag kan väl erkänna att jag gillar det när man tränar eller etc. Det är en skön känsla, och jag saknar den och jag saknar min träning! Men det är just nu orealistiskt. Jag vill satsa på att få ordning på saker och ting, få klarhet i mig själv innan jag flyr in i mig själv och min egen sekt i huvudet. Jag känner bara att i träningssammanhang har jag inget att ge i dagsläget.
För visst är det konstigt att man mitt i något man är bra på kan börja tvivla. Jag har sett tvivel knäcka folk. Jag menar liksom längtan om att bli något, hävda sig, pressa sig, uppnå sitt mål och sätta ribban högre. Men ibland måste man "face the fact" Ribban kan inte höjas till himmlen. Vi kommer ramla, snubbla, falla och ibland riktigt tungt. Då är det skönt om självkänslan och den inre personen i oss finns där och tar emot i form av förnuft.
Vi har så bråttom med att jaga drömmar, sätta upp nya mål och hoppas på framtiden att vi glömmer nuet. Det kanske aldrig blir bättre än det är just nu, för så har jag känt. Vardagssakerna är det man saknar. Man ser fram emot saker, men inga storslagna grejer längre, inte för mig. En härlig ridtur en regnig hösteftermiddag är plötsligt värt så mycket mer än mina höga ribbor inom en annan sport jag älskar men som nog förblir en dröm att bli bäst i.
Det är tungt att inse, hårt att tänka på och lite "nedlåtande" att sucka, tacka för sin formsvacka och säga att man inte är eller kommer bli, eller längre har ens en tanke på att bli världsbäst. Däremot så måste man få ägna sig åt det på sitt sätt. Och det är viktigt tror jag, att folk låter olika viktiga delar i livet alltid få en balans. För på så sätt kan man bli hel. Dock måste man alltid försöka se det som väger tyngst och är värt mest i längden. Och i mitt fall är det vardagen. Och i flera fall, en vardag som varit och en saknad som består.
För lika vackert som det är att se en päls på ett djur, lika fult känns det att se en pälsklädd dam på stan. Lika fascinerande som det är att se kattdjur och apor i sin naturliga miljö, lika twisted är det att se en apa klädd i kläder med blöja och en Tiger i en bur. För vi människor vill ha allt, utan att offra något. Vi har blivit beroende av konstigare och konstigare saker för att sticka ut, och är det inte olika människor som lider i olika former av länder eller kulturgrupper, så är det djur. Vi är översittare, jag är ledsen men det är sant. Kan vi inte då iaf vara översittare med ett glatt och friskt sinne? En fritt sinne. Och en naturligt vardaglig glad själ?
Hm, Ursäkta jag tappa tråden, jag vet inte riktigt vad jag skriver och är nog inte så klarsynt som jag vill låta. Jag skyller på den bakvända dygnsrythmen och min poänglösa poäng. Här, se själva. En bild säger mer än tusen ord.
" För djur märker av varandras existens mer än vi människor gör. Han stannar fortfarande till vid bilen, eftersom jag alltid brukade släppa ut er så ni fick vara med. Han är väldigt lugn på travbanan och tittar ibland i mot hagen i mitten på banan som för att vänta in någon. Han reagerar ibland när vi är ute och rider som om det är något han hör som jag inte förstår. Och ibland rycker han till så hela ryggen skakar, utan att röra en fot som att han blev överraskad av att ha någon som gick under magen på honom och försökte stjäla hans morotsrester. För det känns som han känner men inte fattar att det verkligen är tomt. Men kanske är det så, att ni är borta helt och hållet, kanske är ni med oss mer än vi tror. För visst är det så att man känner, att man fortfarande inte kan rida och sluta tänka, för man försöker alltid ha en blick på omgivningen, för att hålla koll. Kanske, när vi är som lyckligast och normalast i vardagen, så finns ni där. "
Close, Yet Far
Inget gensvar!
Datum: 2010-08-24 / Tid: 01:21:01För dom här två sötnosarna. Känns motigt, Unga, Glada, Friska och Sociala hundar. Renrasiga är dom vilket borde underlätta eventuella intressanter, men jag har inte fått ett ända mail eller någon form av positiv respons. Känns tungt, klockan tickar precis denna minuten och det kan vara slutet för dom.
Det är ett syskonpar som inte fick "plats i flytten" hjärtskärande. Istället för att familjen själv omplacerar dom och tar sitt ansvar, så dumpas dom på ett shelter, i mitt tycke kunde dom lika gärna avlivat dom själva, för det är så det slutar om inte ett starkt team får ut dom. Suck, det är synd dom ser så läckra ut. Men som sagt. USA är långt långt bort för att kunna hjälpa hittehundar för min plånbok. Hoppas jag kan hjälpa dom på sikt eller bidra med något.
Annars har jag mest spenderat min tid med att fika med Elin o Sassa. Elin ska till Stockholm, så även Victor o dom känner inte varandra. Har seriöst svårt för folk som försvinner ur mitt liv. :( Men klart alltid nära mitt hjärta men det är känslan att man är ensam jag har svårt med. Det finns gott om goingar kvar på Bästkusten, men att förlora hjärtan är aldrig optimalt.
Nåväl Eldir gick bra idag igen. Sötmulen får än glad även i ösregn, och nu är det verkligen officiellt höst, eller om ca 4 dagar. Våren var ett svart moln, Sommaren ett grått luddigt rörigt minne där dagarna smälte ihop, och konstigt nog ser hösten ut att bli min tid. Att mitt ljus kommer i takt med mörkret och kyla. Men det är helt okej, jag liksom gillar det bakvända ibland. Lyckan kommer inte på beställning. Lyckan kommer i olika former, vid olika tidpunkter och när man som minst anar det!
Dags att sova och försöka göra nytta imorgon på jobbet, stägningsvecka tjoho! Håll hur som helst gärna tummarna för sharpeisyskonparet. Så läckra, jag hade nog inte tvekat om jag haft chansen ;-)
Det är ett syskonpar som inte fick "plats i flytten" hjärtskärande. Istället för att familjen själv omplacerar dom och tar sitt ansvar, så dumpas dom på ett shelter, i mitt tycke kunde dom lika gärna avlivat dom själva, för det är så det slutar om inte ett starkt team får ut dom. Suck, det är synd dom ser så läckra ut. Men som sagt. USA är långt långt bort för att kunna hjälpa hittehundar för min plånbok. Hoppas jag kan hjälpa dom på sikt eller bidra med något.
Annars har jag mest spenderat min tid med att fika med Elin o Sassa. Elin ska till Stockholm, så även Victor o dom känner inte varandra. Har seriöst svårt för folk som försvinner ur mitt liv. :( Men klart alltid nära mitt hjärta men det är känslan att man är ensam jag har svårt med. Det finns gott om goingar kvar på Bästkusten, men att förlora hjärtan är aldrig optimalt.
Nåväl Eldir gick bra idag igen. Sötmulen får än glad även i ösregn, och nu är det verkligen officiellt höst, eller om ca 4 dagar. Våren var ett svart moln, Sommaren ett grått luddigt rörigt minne där dagarna smälte ihop, och konstigt nog ser hösten ut att bli min tid. Att mitt ljus kommer i takt med mörkret och kyla. Men det är helt okej, jag liksom gillar det bakvända ibland. Lyckan kommer inte på beställning. Lyckan kommer i olika former, vid olika tidpunkter och när man som minst anar det!
Dags att sova och försöka göra nytta imorgon på jobbet, stägningsvecka tjoho! Håll hur som helst gärna tummarna för sharpeisyskonparet. Så läckra, jag hade nog inte tvekat om jag haft chansen ;-)
Pågående shelterfaces
Datum: 2010-08-23 / Tid: 01:05:16
Miami har blivit överfulla med en massa beaglar, svårräddad ras, jag var naiv nog att tro att detta kunde vara lätt om man fick tag på några rescuegroups, men icke sa nicke, det var fullt överallt.. Idetorka eftersom jag inte kan åka dit och göra något själv iaf..
Ett underbar Shar-Pei syskonpar som redan är "Urgent". Svårjobbat, men gudomligt söta!
Pitbullmix. Den svåraste rasen att rädda av alla. Hoppas hans underbara ansiktsuttryck fångar någons hjärta.
Med rätt rescue borde denna ståtliga kille gå och rädda, ung och trevlig i sättet och som blev det klassiska "too big" smart och skaffa en Grand Danios då... daaaaah...
Fru Mastiff
&
Herr Mastiff var också "Too big" "Owner surrender"... Vill inte skryta eller ge falska förhoppningar men JAG Fick tag i en mastiffräddningsgrupp, hjärtat bultar alltid lite hårdare vid raser som ligger mig varmt och hjärtat, och det ser iaf bra ut för dessa bjässar. Jag vågar nästan tro att jag varit med och varit länken som hjälpt till och rädda dom ;-) Men uppdaterar er när dom är i säkerhet om inte sprutan hinner inne, dom har trots allt varit på Euthlist i 1 vecka, snacka om sista sekunden..
Shelterfaces, vol 2
Datum: 2010-08-23 / Tid: 00:53:33
Kodiak, vi fick tag på ett husky-rescue som tog henne, helt sjukt för dom har renrasiga huskys upp över öronen, men hade fått iväg en till ett jourhem och hade en akutöppning för henne, det var givet så hon sägs var räddad och levande. :)
Shar-Pei mixen Ben klarade sig inte. Hur kan en så fin hund få ett så ovärdigt slut? Han fick bara 3 dagars chans. Ledsen lille vän :-(
Små söta hundar brukar vara lätta att rädda, men Mr Snoopy här krävde en hel del tid. Det var en tjej som fick tag på en räddningsgrupp för "små vita hundar" ungefär 70 mil därifrån som vi till sist fick pysslat ihop en lång svårplanerad bilresa och som avgjorde det hela och räddade hans liv. Har haft svårt att hitta uppdateringar på denna killen.
Tommy, en "väldigt aggresiv" (Se missförstådd) bulldogsherre på 4 år fick sätta livet till. Sorry big guy! :-(
Trött på shelterfaces?
Datum: 2010-08-23 / Tid: 00:45:16Det är inte jag. Jag tröttnar aldrig. Det finns alltid nya ansikten att drömma sig bort i. Personligen så längtar jag nu, veckorna går långsamt ibland... ;-)
Det kommer nog dyka upp lite olika "oshelter"faces här snart. Men nog om det.
Eldir kämpar på, han är fin prinsen! Själv har jag blivit medtvingad på ofrivlliga ohundpromenader. Känns ju rätt så dumt egentligen, men vissa menar tydligen på att jag bör vara i fas för vad som komma ska. Så vi var ute och vandrade med mitt halsont så hade jag all rätt att vägra slingan, right?
Hur som helst, jag har just nu inte så mycket mer att skriva om, förrutom att tiden går saaakta. Och med det så behövs ett tidsfördriv. För jag längtade efter hösten, och nu är den på ingång. Men först blir det Spanien, och tiden dit går fort! Semester, det ska bli så skönt!
Men tills något annat händer går mitt liv på rutin, och jag får nöja mig med att presentera "the shelterfaces" så här är några nya ansikten. Godnatt.
Scooby, Boxern från Texas klarade sig med nöd och näppe! :)
Det kommer nog dyka upp lite olika "oshelter"faces här snart. Men nog om det.
Eldir kämpar på, han är fin prinsen! Själv har jag blivit medtvingad på ofrivlliga ohundpromenader. Känns ju rätt så dumt egentligen, men vissa menar tydligen på att jag bör vara i fas för vad som komma ska. Så vi var ute och vandrade med mitt halsont så hade jag all rätt att vägra slingan, right?
Hur som helst, jag har just nu inte så mycket mer att skriva om, förrutom att tiden går saaakta. Och med det så behövs ett tidsfördriv. För jag längtade efter hösten, och nu är den på ingång. Men först blir det Spanien, och tiden dit går fort! Semester, det ska bli så skönt!
Men tills något annat händer går mitt liv på rutin, och jag får nöja mig med att presentera "the shelterfaces" så här är några nya ansikten. Godnatt.
Scooby, Boxern från Texas klarade sig med nöd och näppe! :)
Framgång och Framsteg!
Datum: 2010-08-20 / Tid: 23:20:32Nu känns det allt bra, bra. Faktum är när allting faller på plats, det känns det SKITBRA rent ut sagt! :-)
Titta på länken vad Eldir är duktig, han kan buga nu! Vi stod och trixade och givetvis ska det befästas mer men det är inte länge vi har övat på det, smart älskad häst. Stolt matte! :)
http://www.youtube.com/watch?v=8ISumtnxhME
För övrigt dras jag med en jäkla förkylning, eller halsont snarare, det sitter i halsen och är rethosta. Har inte haft för avsiktigt att sjukanmäla mig för jag är ju pigg, det är missledande det där. Imon är det bara halvdag iaf, så det borde gå med te och halstabletter, även om inget hjälper. Uähhh stackars mig :-)
Vi var vid graven idag med och gjorde klart den, nu är jag nöjd. Nu är den fin, personlig, kärleksfull.
Titta på länken vad Eldir är duktig, han kan buga nu! Vi stod och trixade och givetvis ska det befästas mer men det är inte länge vi har övat på det, smart älskad häst. Stolt matte! :)
http://www.youtube.com/watch?v=8ISumtnxhME
För övrigt dras jag med en jäkla förkylning, eller halsont snarare, det sitter i halsen och är rethosta. Har inte haft för avsiktigt att sjukanmäla mig för jag är ju pigg, det är missledande det där. Imon är det bara halvdag iaf, så det borde gå med te och halstabletter, även om inget hjälper. Uähhh stackars mig :-)
Vi var vid graven idag med och gjorde klart den, nu är jag nöjd. Nu är den fin, personlig, kärleksfull.
Graven, inte riktigt klar än..
Datum: 2010-08-16 / Tid: 16:06:44Vi fixade på graven igår, hittade lite hjärtan och sånt. Blev sött men dom rosa stenarna räckte inte så det ser lite för glest ut, ska köpa mer och fylla på i veckan, men är ändå nöjd den sticker ut och känns varm och personlig, precis så som djuren var.
Hur som helst, någon jävel har stulit Ninjas blomma, den låg i flera månader under sommaren och om den mot alla odds blåst iväg borde någon lagt den där man kan hitta den vilket den inte gjorde. Inte heller runt omkring för vi gick runt och kikade på andra gravar och i närheten. Antingen har någon stulit den eller slängt den. Fyfan.
Dessutom tog dom vårat solljus som laddas automatiskt i våran första lykta, i hundlyktan sitter det fast så vi får vara glada så länge den står kvar (???) Får väl se med hjärtstenarna, dom är ju SÅ dyra så det är stöldvärt. Kan nog sälja det på blocket och bli miljonärer...! Hoppas det får vara såhär nu, jag tror det kommer bli fint när vi är helt klara iaf.
Hur som helst, någon jävel har stulit Ninjas blomma, den låg i flera månader under sommaren och om den mot alla odds blåst iväg borde någon lagt den där man kan hitta den vilket den inte gjorde. Inte heller runt omkring för vi gick runt och kikade på andra gravar och i närheten. Antingen har någon stulit den eller slängt den. Fyfan.
Dessutom tog dom vårat solljus som laddas automatiskt i våran första lykta, i hundlyktan sitter det fast så vi får vara glada så länge den står kvar (???) Får väl se med hjärtstenarna, dom är ju SÅ dyra så det är stöldvärt. Kan nog sälja det på blocket och bli miljonärer...! Hoppas det får vara såhär nu, jag tror det kommer bli fint när vi är helt klara iaf.
En mat-tants bekännelser
Datum: 2010-08-15 / Tid: 00:22:32Jag jobbar med mat, äter mat, utfodrar djur med mat och är helt enkelt lite tvunget matintresserad och klurar mycket på olika mattrendet, för det finns faktiskt just mattrender. Hur som helst önskar jag ibland att jag åt bättre och mindre halvfabrikatigt än jag ibland faktiskt gör, men man är väl en stressad halvlat svensk... ;-)
En sak jag är intresserad av är tex ekologiskt och vegetariskt.
Tex, jag tror absolut att om alla människor i världen åt vegetariskt 1 dag i veckan så hade köttproduktionen och miljöförstöringen som köttproduktionen ger med sig, minska radikalt. Dock är detta bara ett önsketänkande. Fast jag vill köra på meatfree monday, ett bra koncept och jag tror två saker, att vi behöver kött men att vi inte behöver så mycket kött.
även om vegeterianer klarar sig bra, så tror jag i slutändan att vi mår bäst av en viss mängd kött, dock inte till varje måltid. Vilken människa förr i tiden hade en ko vid varje middagstillfälle...? Mest var det säkert rötter och bär och mer "lättfångade" saker..?
Jag måste tex försöka sluta med allt vitt bröd, min last. Mackor. Till frukost, ibland lunch och på kvällskvisten. 3 gånger om dagen x vitt bröd. O-ultimat! Jag åt bra när jag tränade och vi tex hade våran juicemaskin, det var alla möjliga frukter och linfröolja värsta kickstarten på dagen! Ska köpa en sån igen när vi flyttar in, helt grymm skapelse! :-)
En annan sak som fortsätter störa mig är tex det här med köttindustrin, uppfödningen av alla polska, danska och tyska djur som Sverige har. Vi är storkonsumenter på billigt kött, tro mig jag ser det! Dock är det en delad fråga, lika väl som många suktar efter billigt importkött är det stor efterfrågan på KRAV och ekologiskt svenskt kött. Ekologikst är bra, men KRAV är den svenska standarden, därför är en KRAVmärkt produkt alltid ekologiskt, men inte alltid nödvändigtvis vice-versa.
Gammelkatten här har nu fått ekologisk kattmat, mycket mer kötthalt än i annan kattmat. Givetvis bättre för honom. Han är så gammal så någon sensationell övergång på rått kött är inte att diskutera som det verkar, lyckas inte ens lura i honom äggula.
Jag har svårt för danskt kött för dom föder sina griskultingar med gris! Alltså kan en gris äta sin egen mamma typ, och vad får den cirkeln för utgång för oss som konsumenter? Gris som ätit skit, och stått i skit, är väl inte så ultimat föda? Inte heller att stötta en sådan djurhållning, egentligen, eller? Inte jag när jag får välja iaf!
Därför är givetvis KRAVkött trevligt, men hur fungerar det då i praktiskten med tex hund och katt sen? på www.gronagardar.se kan man köpa nötputs från KRAV nötdjur billigt, DET lät ju lockande i mina öron och finns här i Göteborg! Super! Så visst, i praktiken köper inte ens jag KRAV fullt ut ut i minsta köttbulle, men jag försöker, och jag tror det gör skillnad, och att man mår bättre själv i själen för djuren, och näringsmässigt när det är friska djur som vuxit och ätit riktigt! Därför är det en stor fördel att kunna erbjuda mina "blivande" djur det igen, kul att kolla runt, jag är riktigt sugen på djur nu asså!
Visst, jag köper kanske inte helstyckad färsk KRAV kycklingben till en hund, SÅ rik är jag tyvärr inte. Men om man kan få med en del ekologisk och kravmärkt köttbit i deras kost känner jag mig nöjd och glad, jag vet, jag är liiite miljöskadad! :-)
Ska klura mer på BARF och min egen hälsa fram tills jag kommer på något bättre och skriva om.. Godnatt!
Hager ute, och levande!
Datum: 2010-08-14 / Tid: 10:48:59
Ingen går säker..
Datum: 2010-08-14 / Tid: 10:23:47Ingen går säker i USA.
I Texas är det extremet med avdumpningar av hundar, tex den underbara "owner surrender.. too old" Duger inte en snart 6 årig lite bishon för att han var 7 år och jättepigg? Jag blir så arg ibland!
Sen har vi tex alla renrasiga hundar, man inbillar sig att det borde vara lättare för dom men det är tufft ibland. Tex Shar Pei är inte så snabba på att hämta "sina" raser på sheltren, inte heller två mastiffbäbisar har det lätt, vi jobbar på för dom två iaf.
Jag har haft två favoriter med siktet inställt att rädda dom, så jag har mailat och tjatat, fick iaf ett svar som var bra idag :) En liten mopstjej som kommer klara sig, det såg trots mopsens värde i USA mörkt ut, men får man tag i rätt människor så går det fort. Det är det som gör att det blir värt det.
No Pug is going to be put to sleep here. We have a working relationship with this shelter and this Pug is already tagged for us to pick up tomorrow. Thanks for the heads up! Good work!
Tim
dfw pug rescue
Min dag är nästan räddad. Mastiffkillarna måste vi göra något åt, och gärna boxerblandningen, han var hur tuff som helst, ser ut som en smal boxer, helt gråmelerad och med boxeröron. Dock är Boxer en svårräddad ras och blandningarna är oändliga. Han var bara 2 år och hade sådana ögon som jag älskar, det är tur att jag "bara" ser honom på bild ändå, fyfasen vad orättvist. Men ja, mopsen lever och kanske mastiffkillarna har en liten chans. Hur mycket man än håller på och lyckas få ut en vovve, så är det 10 x summan som avlivas. Jäkla förbrukning i USA asså, hur är det ens möjligt???
I Texas är det extremet med avdumpningar av hundar, tex den underbara "owner surrender.. too old" Duger inte en snart 6 årig lite bishon för att han var 7 år och jättepigg? Jag blir så arg ibland!
Sen har vi tex alla renrasiga hundar, man inbillar sig att det borde vara lättare för dom men det är tufft ibland. Tex Shar Pei är inte så snabba på att hämta "sina" raser på sheltren, inte heller två mastiffbäbisar har det lätt, vi jobbar på för dom två iaf.
Jag har haft två favoriter med siktet inställt att rädda dom, så jag har mailat och tjatat, fick iaf ett svar som var bra idag :) En liten mopstjej som kommer klara sig, det såg trots mopsens värde i USA mörkt ut, men får man tag i rätt människor så går det fort. Det är det som gör att det blir värt det.
No Pug is going to be put to sleep here. We have a working relationship with this shelter and this Pug is already tagged for us to pick up tomorrow. Thanks for the heads up! Good work!
Tim
dfw pug rescue
Min dag är nästan räddad. Mastiffkillarna måste vi göra något åt, och gärna boxerblandningen, han var hur tuff som helst, ser ut som en smal boxer, helt gråmelerad och med boxeröron. Dock är Boxer en svårräddad ras och blandningarna är oändliga. Han var bara 2 år och hade sådana ögon som jag älskar, det är tur att jag "bara" ser honom på bild ändå, fyfasen vad orättvist. Men ja, mopsen lever och kanske mastiffkillarna har en liten chans. Hur mycket man än håller på och lyckas få ut en vovve, så är det 10 x summan som avlivas. Jäkla förbrukning i USA asså, hur är det ens möjligt???
Fokus på mitt fokus!
Datum: 2010-08-11 / Tid: 21:11:57Idag har jag försökt fokusera mera, det har gått sådär. Min lediga spridda tid är tid jag lägger på relativt meningslösa grejjer, tex en halv fotbollsmatch, lite farmville på Facebook, och läsa olika folks bloggar. Folk bloggar för sällan. Sen finns det dom som gör det för mycket, som Blondinbella. Jag tycker hon egentligen är en rätt fräck citybrud med mycke "pondus" tyvärr är hon helt tvärtemot mig och jag hade nog haft väldigt svårt att gilla henne som person (moderat) det funkar väl såklart men jag gillar det inte riktigt sådär när man är en inbiten moderat, och sen är hon pälsbärare, jag har oerhört svårt för det. oerhört när hon motargumenterar och liksom kommer med sina "blonda" åsikter.
Nåväl, alla är vi olika, vad det gäller just pälsfarming hoppas jag det förbjuds. Dock tog moderaterna och alliansen med sig vårat påväg bättrade djurskydd och svek inte bara sina medmänniskor, utan även djuren. Suck. Varför vill folk att Sveriges klasskillnader ska växa? Varför bryr vi oss inte om varandra och vårt oväderliga skyddsnät? Varför tas pengar från skolar, äldreboende, sjukvård och djur? Suck. Me no likey.
Hur som helst, jag ska väl inte vara en moraltant såhär på kvällskvisten. Här kan ni iaf se ett inslag av en av Sveriges största minkfarmare Herr Andersson, Skåne som Tv4 gjorde ett insalg av. Det är inte "vidriga" bilder så detta borde dom flesta kunna titta på och tänka igenom vart dom står i frågan..
http://www.nyhetskanalen.se/1.1741869/2010/08/11/fordomde_vanvard_misskotte_minkar
vill man läsa ännu mer kan man gå in på www.sveketmotminkarna.se en rätt "rolig" sida där man kan se vad dom olika partierna har för ställningstagande och för min del är människorna i Sverige viktiga,men djuren är för mig nästan ännu viktigare, inte för att man måste välja kanske men just för att djuren inte kan prata själva. Rödgröna hade nästan fått igenom kampen angående pälsdjurshållningen, men nu måste kampen föras igen. Det var egentligen redan bestämt och skulle genomföras sen stoppades det av den nya regeringen.. Well.. :-(
Hur som helst har rödgröna lovat nästan en fördubbling av pengarna just med tank på djurskyddsfrågor. Det känns iaf bra för min del! Vill ni (få) läsare av bloggen följa mitt förslag så kan ni även gå in och skriva på att ni vill förbjuda minkfarmar.
http://alliansfordjuren.se/ta-stallning/
Godnatt!
Nåväl, alla är vi olika, vad det gäller just pälsfarming hoppas jag det förbjuds. Dock tog moderaterna och alliansen med sig vårat påväg bättrade djurskydd och svek inte bara sina medmänniskor, utan även djuren. Suck. Varför vill folk att Sveriges klasskillnader ska växa? Varför bryr vi oss inte om varandra och vårt oväderliga skyddsnät? Varför tas pengar från skolar, äldreboende, sjukvård och djur? Suck. Me no likey.
Hur som helst, jag ska väl inte vara en moraltant såhär på kvällskvisten. Här kan ni iaf se ett inslag av en av Sveriges största minkfarmare Herr Andersson, Skåne som Tv4 gjorde ett insalg av. Det är inte "vidriga" bilder så detta borde dom flesta kunna titta på och tänka igenom vart dom står i frågan..
http://www.nyhetskanalen.se/1.1741869/2010/08/11/fordomde_vanvard_misskotte_minkar
vill man läsa ännu mer kan man gå in på www.sveketmotminkarna.se en rätt "rolig" sida där man kan se vad dom olika partierna har för ställningstagande och för min del är människorna i Sverige viktiga,men djuren är för mig nästan ännu viktigare, inte för att man måste välja kanske men just för att djuren inte kan prata själva. Rödgröna hade nästan fått igenom kampen angående pälsdjurshållningen, men nu måste kampen föras igen. Det var egentligen redan bestämt och skulle genomföras sen stoppades det av den nya regeringen.. Well.. :-(
Hur som helst har rödgröna lovat nästan en fördubbling av pengarna just med tank på djurskyddsfrågor. Det känns iaf bra för min del! Vill ni (få) läsare av bloggen följa mitt förslag så kan ni även gå in och skriva på att ni vill förbjuda minkfarmar.
http://alliansfordjuren.se/ta-stallning/
Godnatt!
Markarbete
Datum: 2010-08-11 / Tid: 12:31:56Igår jobbade vi med markarbete jag och Eldir. Jag börjar bli gammal eller gnällig men har fått ont i ryggen.
Hoppas på att det ger med sig men väntar med ridningen lite, så det blir nog lite mer markarbete idag, när jag lyckas ska jag dela med mig mer av exakt vad jag försöker lära honom. Han är så rolig och jobba med Prinsen, smartaste killen i hästvärlden och lättlärd med, med rätt godis haha! :-) En bild på honom igår jag fick äta upp min höstdeppighet, för även om kvällarna pratar höstigt säger dagarna fortfarande sommar, om än en kort sommar, så är det tydligen sommar, eller var, iaf igår. Idag regnar det nästan.. Men det stoppar inte mig. För idag är jag ledig också! Gött!
Hoppas på att det ger med sig men väntar med ridningen lite, så det blir nog lite mer markarbete idag, när jag lyckas ska jag dela med mig mer av exakt vad jag försöker lära honom. Han är så rolig och jobba med Prinsen, smartaste killen i hästvärlden och lättlärd med, med rätt godis haha! :-) En bild på honom igår jag fick äta upp min höstdeppighet, för även om kvällarna pratar höstigt säger dagarna fortfarande sommar, om än en kort sommar, så är det tydligen sommar, eller var, iaf igår. Idag regnar det nästan.. Men det stoppar inte mig. För idag är jag ledig också! Gött!
Lär er...!
Datum: 2010-08-10 / Tid: 22:58:23Att döda hunden läker inte bettet!
Vem tryckte på paus?
Datum: 2010-08-09 / Tid: 22:47:55Ibland känns det som att livet står helt still. Det känns näst intill meningslöst. Och med det menar jag inte deppigt meningslöst, utan bara meningslöst som i att man inte riktigt vet vart man är påväg eller vad man håller på med.
Idag har jag nog haft en sån dag. Och kanske igår med.. Hur som helst så har mitt liv pausats. Försökte rannsaka mig själv och visst, jag har inte kommit på något storartat.
Sen har jag börjat fundera mycket på mina livsval, vad jag ska göra, vad jag borde göra, vad som man förväntas göra, och vad man helt enkelt borde skita i. (Ursäkta språket). Om man älskar mycket, och känner att kärleken till saker blir för mycket, borde man då strunta i det? Jag vet inte.
Det är fem saker som ska vägas in och konkurreras. Det är Eldir, min häst som tar sin tid. Det är thaiboxningen, som jag förvisso älskar, och behöver för att få träning och må bra, det är hundar, kommer aldrig klara mig utan dom. Det är vänner och familj såklart, och mest och störst är det Filip. Man måste ha tid för varandra.
Så, med förhoppningsvis valp på G eller hund överhuvudtaget känns en hundkurs som en rolig och bra start att lära känna varandra och komma ut lite, ridningen tar sin del och Filip och jag måste ha tid utöver hans skola och våra jobb. Sen vill man träffa folk ibland med. Då återstår träningen. Thaiboxningen. Ridning ca 4 gånger i veckan, Någon hundkurs nån gång i veckan, slappkväll, Thaiboxning 3 pass i veckan, Långpromenader, OCH allt som ska göras i nya hemmet, gamla lägenheten att bli av med, jobb. Asså.. jag vet inte längre!
Jag fattar inte heller riktigt hur det gick att värva klättring med thaiboxning även om klättringen bara var då och då, varvat med ridning, med hundträning och jobb, privatliv och vänner. Jag vet bara inte om jag dirket kan kickstarta sådär igen. Jag har tappat nått. Svårt att säga vad, men det är väl något inombords. Borde jag träna? Ja. Vill jag träna? Ja. Kommer jag träna? Kanske inte i höst..
Det känns som det mest förståndiga och naturliga beslutet tills man vet exakt hur allting artar sig, förstås om det inte blir allt som man tänkt, och om man vaknar upp kan man tänka sig det, visst handlar det om hur mycket man kan jobba, men jag vill jobba och Filip vill jobba extra värvat med att vi klarar våra jobbtider med vovve. Då blir kanske thaiboxningen blödande. Vi får väl se, jag känner mig splittad. Men långpromenader och ridning ger en bra grundträning iaf, men visst känns det konstigt och säga hejdå till något man älskar, även om det inte är defintivt eller forever, så känner jag att jag tappat något någonstans, och jag är rädd att det är just detta...
:-(
Idag har jag nog haft en sån dag. Och kanske igår med.. Hur som helst så har mitt liv pausats. Försökte rannsaka mig själv och visst, jag har inte kommit på något storartat.
Sen har jag börjat fundera mycket på mina livsval, vad jag ska göra, vad jag borde göra, vad som man förväntas göra, och vad man helt enkelt borde skita i. (Ursäkta språket). Om man älskar mycket, och känner att kärleken till saker blir för mycket, borde man då strunta i det? Jag vet inte.
Det är fem saker som ska vägas in och konkurreras. Det är Eldir, min häst som tar sin tid. Det är thaiboxningen, som jag förvisso älskar, och behöver för att få träning och må bra, det är hundar, kommer aldrig klara mig utan dom. Det är vänner och familj såklart, och mest och störst är det Filip. Man måste ha tid för varandra.
Så, med förhoppningsvis valp på G eller hund överhuvudtaget känns en hundkurs som en rolig och bra start att lära känna varandra och komma ut lite, ridningen tar sin del och Filip och jag måste ha tid utöver hans skola och våra jobb. Sen vill man träffa folk ibland med. Då återstår träningen. Thaiboxningen. Ridning ca 4 gånger i veckan, Någon hundkurs nån gång i veckan, slappkväll, Thaiboxning 3 pass i veckan, Långpromenader, OCH allt som ska göras i nya hemmet, gamla lägenheten att bli av med, jobb. Asså.. jag vet inte längre!
Jag fattar inte heller riktigt hur det gick att värva klättring med thaiboxning även om klättringen bara var då och då, varvat med ridning, med hundträning och jobb, privatliv och vänner. Jag vet bara inte om jag dirket kan kickstarta sådär igen. Jag har tappat nått. Svårt att säga vad, men det är väl något inombords. Borde jag träna? Ja. Vill jag träna? Ja. Kommer jag träna? Kanske inte i höst..
Det känns som det mest förståndiga och naturliga beslutet tills man vet exakt hur allting artar sig, förstås om det inte blir allt som man tänkt, och om man vaknar upp kan man tänka sig det, visst handlar det om hur mycket man kan jobba, men jag vill jobba och Filip vill jobba extra värvat med att vi klarar våra jobbtider med vovve. Då blir kanske thaiboxningen blödande. Vi får väl se, jag känner mig splittad. Men långpromenader och ridning ger en bra grundträning iaf, men visst känns det konstigt och säga hejdå till något man älskar, även om det inte är defintivt eller forever, så känner jag att jag tappat något någonstans, och jag är rädd att det är just detta...
:-(
Shelterfaces
Datum: 2010-08-06 / Tid: 10:04:35Nu har jag lagt min själv i en dödsdömd hund till i USA. Denna gången har jag hittat en tjej utan direktlänkar som ville ha henne. Och nu när hon bokat henne så svarar hon inte på mail eller telefon.
Man blir ju gråtfärdig. Jag träffar ju inte folket jag skriver till, USA är "a bit far". Hur som helst så hoppas vi på ett missförstånd för hon visste absolut vad den hundkombination innebar och var väldigt hundmedveten tyckte vi båda två. Henne jag "jobbar" men nu på avstånd är en tjej som heter Petra, från Tyskland förflyttad till USA. (aldrig träffat). Hur som helst, Petra tyckte med det verkade som ett bra hem, och hon den här människan kan väl vara mer angelägen, dom har ju som jag tidigare nämnt inte hur många timmar på sig som helst, dom dör annars! Och det är det vi försöker undvika, detta jädra förbrukningstänket kring levande älskvärda individer.
Hon är en pitbull/boxer blandning. Och kolla färgen, hon är ju så läcker. Hon fick nyss puppies så ni får ha överseende med hängtuttarna :-) Hur som helst håll tummarna nu att vi får svar så vi kan hjälpa henne. Dessutom ska vi arrangera en resa mellan Georgia och Minnesota om hon svarar, ingenting är omöjligt, men det är stressande att klockan tickar!
En bild på skönheten.
Man blir ju gråtfärdig. Jag träffar ju inte folket jag skriver till, USA är "a bit far". Hur som helst så hoppas vi på ett missförstånd för hon visste absolut vad den hundkombination innebar och var väldigt hundmedveten tyckte vi båda två. Henne jag "jobbar" men nu på avstånd är en tjej som heter Petra, från Tyskland förflyttad till USA. (aldrig träffat). Hur som helst, Petra tyckte med det verkade som ett bra hem, och hon den här människan kan väl vara mer angelägen, dom har ju som jag tidigare nämnt inte hur många timmar på sig som helst, dom dör annars! Och det är det vi försöker undvika, detta jädra förbrukningstänket kring levande älskvärda individer.
Hon är en pitbull/boxer blandning. Och kolla färgen, hon är ju så läcker. Hon fick nyss puppies så ni får ha överseende med hängtuttarna :-) Hur som helst håll tummarna nu att vi får svar så vi kan hjälpa henne. Dessutom ska vi arrangera en resa mellan Georgia och Minnesota om hon svarar, ingenting är omöjligt, men det är stressande att klockan tickar!
En bild på skönheten.
Det bubblar
Datum: 2010-08-06 / Tid: 01:40:22Det bubblar. I mig alltså. Jag kände att jag hade en snygg formulering, en bra tanke och någon vettig slutpunkt. Dessvärre, sabbade jag det igen. Det är bara så mycket tankar som bubblar. Det är saknad idag, riktig saknad. Det har varit en "det-är-skönt-att-ligga-ensam-i-sängen-och-tänka" kväll.
Älsklingen jobbar natt. Jag är verkligen ensam. iaf i sängen. Det är så mycket positivt nu hela tiden att man när sorgen väl knackar på igen så får man skuldkänslor, typ. Låter det rörigt? Det är det. Jag har inga skuldkänslor för olyckan i sig. Vi gjorde inget fel, och vi vet det. Däremot kan man få skuldkänslor över att man försöker gå vidare, och hitta ny glädje.
Konstigt är det, men så känns det ibland. Stundvis känner man att man aldrig ska ha hund igen, för det blir aldrig samma sak. Men samtidigt väcks hoppet av att man kan älska på ett nytt sätt. Jag har sett på hemsidor, folk som sörjer för det gör dom, mycket och länge sina älskade vänner. Men det finns många hundar att sörja. Det gör mig liiite hoppfull, att oavsett hur många hundar jag har, och som kommer passera vårt liv, kan jag alltid sörja er lika mycket ändå.
För sorgen är inte begränsad, inte heller är kärlek det. Kanske är min nyfunna kärlek, tillsammans med min gamla sorg det som ger mig jämnvikt i livet? Jag hoppas på att få många mer hundar i mitt liv att älska. På olika vis.
Men hur många dom än blir, och Chillan i all ära, vårat mirakel, våran påhittiga saga! Trots Chillan så är det nu Ninja som känns mest, igen. Jag vet inte om det var för 1,5 års tid innan Chillan kom, eller om det bara var för att Ninja är en sån som alla hundar måste tålas att jämföras med. Men det är saknad. Det är kärlek. Det är obeskrivligt, bubblande, okontrollerat och hejdlöst hemskt.
Det är Ninjas påverkan i mitt liv i ett nötskal. Ninja, vårat allt!
Until one has loved a dog like Ninja a part of one's soul remains unawakened.
Älsklingen jobbar natt. Jag är verkligen ensam. iaf i sängen. Det är så mycket positivt nu hela tiden att man när sorgen väl knackar på igen så får man skuldkänslor, typ. Låter det rörigt? Det är det. Jag har inga skuldkänslor för olyckan i sig. Vi gjorde inget fel, och vi vet det. Däremot kan man få skuldkänslor över att man försöker gå vidare, och hitta ny glädje.
Konstigt är det, men så känns det ibland. Stundvis känner man att man aldrig ska ha hund igen, för det blir aldrig samma sak. Men samtidigt väcks hoppet av att man kan älska på ett nytt sätt. Jag har sett på hemsidor, folk som sörjer för det gör dom, mycket och länge sina älskade vänner. Men det finns många hundar att sörja. Det gör mig liiite hoppfull, att oavsett hur många hundar jag har, och som kommer passera vårt liv, kan jag alltid sörja er lika mycket ändå.
För sorgen är inte begränsad, inte heller är kärlek det. Kanske är min nyfunna kärlek, tillsammans med min gamla sorg det som ger mig jämnvikt i livet? Jag hoppas på att få många mer hundar i mitt liv att älska. På olika vis.
Men hur många dom än blir, och Chillan i all ära, vårat mirakel, våran påhittiga saga! Trots Chillan så är det nu Ninja som känns mest, igen. Jag vet inte om det var för 1,5 års tid innan Chillan kom, eller om det bara var för att Ninja är en sån som alla hundar måste tålas att jämföras med. Men det är saknad. Det är kärlek. Det är obeskrivligt, bubblande, okontrollerat och hejdlöst hemskt.
Det är Ninjas påverkan i mitt liv i ett nötskal. Ninja, vårat allt!
Until one has loved a dog like Ninja a part of one's soul remains unawakened.
Ordning och reda
Datum: 2010-08-04 / Tid: 01:11:37Ordning och reda är bra.
Jag är punktlig, städad och.. velig. Jag har försökt ha ordning på mig själv det senaste, och det går sådär ;-)
Men ordning och reda är för dumskallar! Genier klarar kaos!
Mitt eget liv är lite för lite spontant och påhittigt. Det går på rutin. Jobb, Ingen träning, Stallet, Inga promenader, Träffa kompisar, Sova. Sova. Sova. Missförstå mig rätt, jag älskar att sova. En av många rätt konstiga hobbysar jag har skaffat mig under året.
Hästterapi och hundpsykologi är ju helt vettigt, Likaså att slå på folk man gillar med rosa handskar, att klättra på höga höjder eller leka skogsmulle i skogen med kameran i högsta hugg! Och sen har vi då sova. Att somna tidigt, och vakna utan att klockan ringer är obetalbart, och det händer mig alldeles för sällan. För nu har jag rutiner. Jag vaknar tidigt, jag somnar tidigt. Tex så bloggar jag nu och klockan är "bara" 1. på natten.
Visst, mitt liv är mer i ordning är någonsin, men jag ogillar det. En spontantur med bilen mitt i natten, en kvällstur i stallet klockan 11 på kvällen, en sen middag och thaiboxningspass till tolvsnåret en måndag. Ja, jag saknar mina gamla galna vanor, dom var mer mig. Nu är jag mer städad, mer ordningsam. Och det har gett mig otroligt mycket oreda i huvudet och det avspeglar sig i snurriga meningar på tex bloggen.
Där ser ni, allting hänger ihop, allting har ett samband. Imorgon ska jag försöka varva ner, och åka bort till Hannas land. Hon är hemma med tvillingarna från Irland igen. Hennes isländska kille är med också. Det ska bli jättekul att komma bort en sväng. Fick mersmak från när vi var i Köping. Miljöombyte är obetalbart.
Lily saknar nog Ninja, även om hon är för liten att förstå. Hon ville alltid hålla i Ninjas koppel när hon satt i vagnen och skrattade åt Ninja med rätt ofta, men ja.. Vad ska man säga? Ingenting, det är slut på ord för denna ordningsamma natten. Godnatt
.
Jag tänker inte ens be om ursäkt för mina galet blåa mjukisbyxor, det var söndag och vi var bakis. Ja, kanske inte Eldir då. Såhär har vi iaf börjat träna. Ingen sadel, inget träns. Och alla gångarter flyter på ändå. Lite stolt är jag allt över min Prinshäst. Ska se om jag kan slänga upp någon film med för den som är nyfiken hur det går för den tränslösa hästen och den blåa faran på ryggen :-) Kanske försöker jag omedvetet skapa lite oreda i livet? :-) Balansen med svansen! I need svansar!
Ett eget syfte och andras meriter.
Datum: 2010-08-03 / Tid: 13:42:00Jag har fallit tillbaka på det där med att jag åter igen undrar över mitt eget syfte. Eftersom jag inte är troende tror jag inte att jag har kommit till världen för att göra några stordåd, jag är inte direkt en Ghandi.
Men samtidigt som min otro får mig att just inte tro så tror jag ändå på något på nått sätt. Jag tror på ett syfte och en mening med att finnas! Tyvärr har det gått 25 år för mig att inte göra något av något. Jag känner mig så ung, men jag känner mig samtidigt så gammal och oklar. Ålderskris? ;-)
Kanske är det bara det där med att man inte känner igen sig själv riktigt. Jag tycker att jag borde vara förändrad. Har man kanske höga krav på sig själv, eller är man kravlös? Jag önskar jag kunde sätta fingret på vad det är som är annorlunda, men det är svårt. Dels är det en glädje som har börjat komma, en längtan som har väckts, kort och gott ett framtidshopp!
Samtidigt är det en oro att saker inte blir som man tror, eller som man vill, att något ska ändras innan det ens har hänt eller att man ska stå inför nya prov i livet och inte klara dom. Tvivel. Jag har aldrig tvivlat. Det är det som stressar mig ibland, det är det som skapar oro och stress och som håller mig vaken på nätterna. Fasen vad jag sover dåligt ibland!
Sist men inte minst är det Tomhet. Saknad. Ensamhet. Känns som mitt liv står på paus. Kanske är det sömnen, eller mer än det men jag känner mig otroligt orkeslös, trött och ovanlig. Jag menar folk som känner mig vet väl att jag är udda ;-) men det är ändå en ovanlig trötthet. Hur som helst så vill jag mer än gärna hoppa över augusti. Jag vill ha september och resa iväg med mina goingar, och sen vill jag ha oktober! och sist men inte minst vill jag ha december och flytta in!
Fast jag hoppas ändå på att hitta ett "mellanboende" Det hade varit mer ultimat att bo vi två i lugn och ro på nått vis fram tills vi får vårat nya hem. Håller jag tummarna mer kanske jag bryter tummen men men det hör till. Spänning och förvätningar är underbara, men oron är jag lite smådålig på att hantera. Men sånt är livet , man kan inte styra allt hur mycket man än vill.
Sen är det en annan sak som har känt så bra som man hoppats. En till sak, som gör att man längtar frammåt. Hon är helt klart en underbar "liten" historia. Men det blir nog mer om det i framtiden vissa saker får man allt ha för sig själv, och det är också en ny sida hos mig, sån var jag inte heller förr, men det känns bra! När saker och ting är mer klart så får ni följa dom olika stegen efter hand. Och jag vet att det är dumt att bli kär vid första ögonkastet men det blev jag. Och att följa sitt hjärta har jag aldrig haft sådär vansinnigt svårt för.
Detta var ett högst luddigt inlägg. Jag måste iväg och jobba snart och få mer ordning och klarhet på mig själv.
Men samtidigt som min otro får mig att just inte tro så tror jag ändå på något på nått sätt. Jag tror på ett syfte och en mening med att finnas! Tyvärr har det gått 25 år för mig att inte göra något av något. Jag känner mig så ung, men jag känner mig samtidigt så gammal och oklar. Ålderskris? ;-)
Kanske är det bara det där med att man inte känner igen sig själv riktigt. Jag tycker att jag borde vara förändrad. Har man kanske höga krav på sig själv, eller är man kravlös? Jag önskar jag kunde sätta fingret på vad det är som är annorlunda, men det är svårt. Dels är det en glädje som har börjat komma, en längtan som har väckts, kort och gott ett framtidshopp!
Samtidigt är det en oro att saker inte blir som man tror, eller som man vill, att något ska ändras innan det ens har hänt eller att man ska stå inför nya prov i livet och inte klara dom. Tvivel. Jag har aldrig tvivlat. Det är det som stressar mig ibland, det är det som skapar oro och stress och som håller mig vaken på nätterna. Fasen vad jag sover dåligt ibland!
Sist men inte minst är det Tomhet. Saknad. Ensamhet. Känns som mitt liv står på paus. Kanske är det sömnen, eller mer än det men jag känner mig otroligt orkeslös, trött och ovanlig. Jag menar folk som känner mig vet väl att jag är udda ;-) men det är ändå en ovanlig trötthet. Hur som helst så vill jag mer än gärna hoppa över augusti. Jag vill ha september och resa iväg med mina goingar, och sen vill jag ha oktober! och sist men inte minst vill jag ha december och flytta in!
Fast jag hoppas ändå på att hitta ett "mellanboende" Det hade varit mer ultimat att bo vi två i lugn och ro på nått vis fram tills vi får vårat nya hem. Håller jag tummarna mer kanske jag bryter tummen men men det hör till. Spänning och förvätningar är underbara, men oron är jag lite smådålig på att hantera. Men sånt är livet , man kan inte styra allt hur mycket man än vill.
Sen är det en annan sak som har känt så bra som man hoppats. En till sak, som gör att man längtar frammåt. Hon är helt klart en underbar "liten" historia. Men det blir nog mer om det i framtiden vissa saker får man allt ha för sig själv, och det är också en ny sida hos mig, sån var jag inte heller förr, men det känns bra! När saker och ting är mer klart så får ni följa dom olika stegen efter hand. Och jag vet att det är dumt att bli kär vid första ögonkastet men det blev jag. Och att följa sitt hjärta har jag aldrig haft sådär vansinnigt svårt för.
Detta var ett högst luddigt inlägg. Jag måste iväg och jobba snart och få mer ordning och klarhet på mig själv.
Hahaha
Datum: 2010-08-01 / Tid: 19:19:25"We had to get rid of the kids, the dog was allergic."
Gränslös hundälskare?
Datum: 2010-08-01 / Tid: 18:49:44Jag tror inte det är bra att vara en gränslös hundälskare, hunden får bära hundhuvudet.
Förstår absolut att man måste älska sin hund annars hade man inte haft det, men ibland blir det "a bit för mycket" på svengelska ;-)
Tex hade jag en dam i delikatessen på jobbet som köpte rostbiff till sin hund för att lägga i vattnet annars drack den inte (???) frågorna hopar sig i huvudet, varför skulle inte en hund dricka? jag menar, jag VET att hon vill väl, men antagligen har hon börjat "tvinga" den och sitta med den när den dricker och då har det blivit en "big deal" för hunden vilket i mina öron låter helt sjukt. Om hon sitter och tittar på den när den dricker känner den sig iaktagen och "hotad", speciellt om hon står och stirrar på den! Eller om hon sitter och "matar" den med vattnet så lägger hon beslag på skålen och då är inte hunden speciellt angelägen att dricka. Så ja vad ska man säga sådär i förbifarten till en gammal dam som vill så väl att hon handlar rostbiff för att få sin hund och dricka?
Man vill säga sanningen, för om hon gör så med vattnet gud vet vad vilka problem hunden har annars? Hunden lider i hennes ovishet. En hund dricker när den är törstig! Punkt. Det ligger i varje djurs natur om det inte är något väldigt fel att hunden dricker!
Det här med vad folk ger sina hundar har fascinerat mig med, vi har alltid gett torrfoder som en "del" av basen, mest för att när vi är hos mamma och pappa eller åker till Växjö vill vi att magen är van vid torrfoder som en del, just för att vi måste kunna ha något med oss på vissa resor, eller om vi är i stallet och åker runt en hel dag så har jag hö till Eldir med mig, och torrfoder till hundarna (eller hade, jag lär mig visst aldrig...) Nåväl.
Men den riktiga basen för oss var alltid rått kött. Två- tre måltider bestod av lever/hjärta i veckan, resten av ben, och kött. Råa märgben, kycklingklubbor, grytbitar, grisfötter you name it. Jag kanske var lite "galen" som matade våra hundar med tex grytbitar och fransyska, men vi åt det så det blev alltid mycket över och dom älskade verkligen det! Sen rå fisk eftersom vi hade en iller som levde mycket på fisk/kycklingdelar samt inälvsmat. Vi hade ju ödlorna, tex våran bandvaran som åt hela råttor, men när man fick distans ifrån det kändes det lite väl barbariskt. Man är konstig ändå.
Min iller fick möss ibland, äckligt men han mådde bra. Det tror jag hundar gör med, så naturligt som möjligt. Sen får man tycka vad man vill men 20% torrfoder funkade jättebra för oss grundmässigt också. Men ja, väljer jag att ge mina hundar ekologiskt kött är väl det upp till mig? ;-) Hellre bortskämda så än med rostbiff i vattnet, men det är MIN känsla. Alla tycker olika och gör olika, kanske är man gränslös löjlig hundägare på olika sätt allihop? Jag blandade, och använde alltid sunt förnuft! Men våran ena katt åt mycket hellre kycklinghjärta än burkmat, så 4 av 5 djur levde på rått, och mådde bra och var aldrig matpetiga. Däremot kunde vi inte få våran smått efterblivna katt att äta rått, hon råstrejkade och jag mådde dåligt när alla åt och var glada och hon skrek för hon var så hungrig, så ja, jag förstår.. jag vek mig. Rått till 2 hundar, 1 katt och speciell rått till en iller, samt burkmat till Aska...
Vad säger ni egentligen? Är jag lika löjlig som rostbiffstanten? Är vi alla hundälskare "gränslösa"? Mår hundarna dåligt av det? eller skiter dom i vilket? Jag vet inte jag, men mina hade regler, matlust och kärlek! Det tyckte jag var en bra kombination så man måste göra det som känns bäst i hjärtat!!
Förstår absolut att man måste älska sin hund annars hade man inte haft det, men ibland blir det "a bit för mycket" på svengelska ;-)
Tex hade jag en dam i delikatessen på jobbet som köpte rostbiff till sin hund för att lägga i vattnet annars drack den inte (???) frågorna hopar sig i huvudet, varför skulle inte en hund dricka? jag menar, jag VET att hon vill väl, men antagligen har hon börjat "tvinga" den och sitta med den när den dricker och då har det blivit en "big deal" för hunden vilket i mina öron låter helt sjukt. Om hon sitter och tittar på den när den dricker känner den sig iaktagen och "hotad", speciellt om hon står och stirrar på den! Eller om hon sitter och "matar" den med vattnet så lägger hon beslag på skålen och då är inte hunden speciellt angelägen att dricka. Så ja vad ska man säga sådär i förbifarten till en gammal dam som vill så väl att hon handlar rostbiff för att få sin hund och dricka?
Man vill säga sanningen, för om hon gör så med vattnet gud vet vad vilka problem hunden har annars? Hunden lider i hennes ovishet. En hund dricker när den är törstig! Punkt. Det ligger i varje djurs natur om det inte är något väldigt fel att hunden dricker!
Det här med vad folk ger sina hundar har fascinerat mig med, vi har alltid gett torrfoder som en "del" av basen, mest för att när vi är hos mamma och pappa eller åker till Växjö vill vi att magen är van vid torrfoder som en del, just för att vi måste kunna ha något med oss på vissa resor, eller om vi är i stallet och åker runt en hel dag så har jag hö till Eldir med mig, och torrfoder till hundarna (eller hade, jag lär mig visst aldrig...) Nåväl.
Men den riktiga basen för oss var alltid rått kött. Två- tre måltider bestod av lever/hjärta i veckan, resten av ben, och kött. Råa märgben, kycklingklubbor, grytbitar, grisfötter you name it. Jag kanske var lite "galen" som matade våra hundar med tex grytbitar och fransyska, men vi åt det så det blev alltid mycket över och dom älskade verkligen det! Sen rå fisk eftersom vi hade en iller som levde mycket på fisk/kycklingdelar samt inälvsmat. Vi hade ju ödlorna, tex våran bandvaran som åt hela råttor, men när man fick distans ifrån det kändes det lite väl barbariskt. Man är konstig ändå.
Min iller fick möss ibland, äckligt men han mådde bra. Det tror jag hundar gör med, så naturligt som möjligt. Sen får man tycka vad man vill men 20% torrfoder funkade jättebra för oss grundmässigt också. Men ja, väljer jag att ge mina hundar ekologiskt kött är väl det upp till mig? ;-) Hellre bortskämda så än med rostbiff i vattnet, men det är MIN känsla. Alla tycker olika och gör olika, kanske är man gränslös löjlig hundägare på olika sätt allihop? Jag blandade, och använde alltid sunt förnuft! Men våran ena katt åt mycket hellre kycklinghjärta än burkmat, så 4 av 5 djur levde på rått, och mådde bra och var aldrig matpetiga. Däremot kunde vi inte få våran smått efterblivna katt att äta rått, hon råstrejkade och jag mådde dåligt när alla åt och var glada och hon skrek för hon var så hungrig, så ja, jag förstår.. jag vek mig. Rått till 2 hundar, 1 katt och speciell rått till en iller, samt burkmat till Aska...
Vad säger ni egentligen? Är jag lika löjlig som rostbiffstanten? Är vi alla hundälskare "gränslösa"? Mår hundarna dåligt av det? eller skiter dom i vilket? Jag vet inte jag, men mina hade regler, matlust och kärlek! Det tyckte jag var en bra kombination så man måste göra det som känns bäst i hjärtat!!
