Det finns i princip inga hopplösa fall som måste avlivas.

Varje individ har rätt till träning utefter sina behov.

Avlivning är bara ett preventivmetod för personer som är lata.

Du har ju ansvar för hunden, och du ansvarar för att han ska må bra,

och inte avliva den bara för att han är lite "jobbig"

Det är alldeles tydligt att somliga djurägare inte orkar eller vill försöka placera om sitt djur.

Det blir en enkel lösning att avliva

Kanske är man ibland rädd att andra ska lyckas med det man själv misslyckas med, folk är så fullt upp

i sina egna egon att dom inte ger hunden chansen

att ca 6000 hundar avlivas varje år i Sverige för att ägaren av någon anledning inte kan/vill ha dem kvar.

ingen annan fixar den som förre ägaren gjorde. Det är "bättre"

att de får somna in än behöva byta ägare heter det ofta..

Så man kan undra vad som är "bäst" för hunden när man inte

längre kan/vill ha den kvar - avlivning eller omplacering? Jag säger omplacering.

Hunden har inte valt sin ägare och sitt öde, och förtjänar helt klart ett nytt liv!!

Usch vilken rutten värld vi lever i! Var är respekten för det levande?

Mår hunden bra? Om inte, kan du förändra det? Om inte du kan, kan du omplacera

hunden till ett så bra hem att de skulle kunna tänkas ändra hunden?

Och utan att ens pröva detta alternativ tar man hellre livet av den?

Klart en hund fäster sig vid någon den tycker mycket om.

Är det något fel i det? Betyder det att den kommer dö om den personen ersätts av

någon som har lika mycket att erbjuda, om inte mer? Självklart inte.

Han accepterade inte att någon annan skulle ta hand om hunden, så avlivning var det enda alternativet.

Men hallå!!! Det var ju DU som skrev att den kunde bo på landet för där hörs den inte när den ylar.

Nästa gång du mår dåligt bosätter vi dig på landet för där slipper folk höra när du gråter.

Men ärligt talat, skaffa akvarium..

Finns det en vilja finns det en väg, frågan är om folk kan vara storsinta nog att erkänna sina fel och brister.