Ibland när jag ser vissa bilder tänker jag på mina vänner.
Man tänker att man tar sina kompisar för givna, och att dom vet att jag alltid finns där. För den sakens skull ska man inte ta mig för given, jag kan också tröttna, precis som alla andra.

En vänskap är en relation, fast inte alltid så intensiv, och inte riktigt lika krävande som en partners. Men den behöver ändå underhållas och ses efter lite nu och då, annars vissnar den, ungefär som en blomma ni vet.

Jag har många vänner, rika, fattiga, tjejer och killar, ljusa och mörka, frammåt och sprallig och eftertänksamma tysta. Men man har även sina närmasta vänner och innersta krets, och folk som känner mer speciella än andra.
Folk sviker och folk ställer upp. När man verkligen behöver dom finns dom där, men man får inte glömma av att finnas där hela tiden, om än så lite, att inte försvinna.

Hur som helst skulle detta inlägget inte handla om mig, för i vissa fall klickar det bara. Tex Chillan och Ninja var sånna. Chili flyttade in till oss från en dag till en annan, och dom bråkade aldrig. Dom var verkligen ett speciellt "kompis/syskon" par.

Hunden ska ju vara människans bästa vän, men hur kan man då överge sin bästa kompis på ett shelter? Ibland har dock "människans bästa vän" en egen bästa vän, vad menar jag nu? Jo två fall som kommit över mig det senaste, bonded pair. Hundar som verkar lite udda, som håller ihop. Dom större raserna visar sin rätta sida och mitt hjärta smälte, 2 gånger om idag.

För visst är det så, att vänskap ska vara förevigt? Iaf i hundvärlden för dessa vännerna.

Vänskap är mäktigt och vackert, om man hanterar den rätt.

Jag hoppas dessa udda par och vänner får hålla ihop, och hitta ett nytt hem tillsammans. Hjärtskärnade var ordet.