Har ni också tänkt på att vissa saker kommer till än när man som mest behöver det?
Tex så får man en god sak efter en annan, för man är inne i det tänket. Och man säger ofta att en olycka kommer sällan ensam. Kanske kan det vara så, men det kan självklart också bero på att vi väljer att tro det.

Kommer jag uppleva mer positiva saker och uppskatta dom mer, alltså saker som om jag är deppig går förbi mig, men när jag befinner mig i rätt sinnestillstånd gör att jag missar vardagliga saker jag annars hade uppskattat, och saker som hör till livet. Kanske är jag inskränkt om jag säger att om man ständigt mår dåligt, så missar man livet?

Man lever nu för tiden med verklighetsflykt. Man ska resa och uppleva nya saker, men ibland kan man undra till vilken nytta. Man har drömmar, som allt för ofta tyvärr innefattar matriella ting. Man vill kanske vara känd, eller köpa drömhuset, få en viss hund, resa till en viss plats, gå ner visst antal kilo eller göra något riktigt dundristigt. Man vill bekräfta sig själv för omgivningen och för sig själv, för vi är rädda att bli tråkiga. Ni vet ju att jag har rätt.

Jag tror att matriella saker kan hjälpa oss att må bra, eller att skapa en "bättre" identitet. Men man måste även våga "skala av sig själv". Ett bra exempel brukar vara dom omtalade brattsen. En Brat är ju som känt en person som lever på oftast "pappas pengar" eller har det gott ställt, går i bra kläder och umgås i kretsar som pratar om sånt. Båtar, bilar och centrala lägenheter är en del av identiteten. Jag är inte den som inte tycker folk får ha vad dom klarar av och behagar, men det tråkiga är att många av sånna människor inte har någon speciell personlighet och känns väldigt grå om man skalar av allt som har med matriella saker och pengar att göra.

Sen inte sagt att den fattigaste i bara ett par kläder och med ett paket cigg är så mycket roligare. Man måste vara något mellanting, man måste kunna vara personlig utan allt runt omkring, för det är alldeles för få personer som gömmer sig bakom det. Detta gör man oftast genom att skaffa sig en identitet, en ståndpunkt och en personlighet.

Jag har svårt att umgås med folk utan personlighet. Jag har verkligen alla möjliga typer av vänner, bokstavligen. Jag smälter ofta rätt bra in och gillar folk rent generellt, jag gör faktiskt det. Men folk man klickar med är ofta folk med bra väderingar, någorlunda lika intressen eller ståndpunkter. Eller folk med en underbar utstrålning. Så skala av dig själv. Bortse från vad du har, hur du är utbildad och allt du gjort. Tänk på vem du är, just nu, och vart du är påväg.

Ge inte upp dina drömmar för det. Ett hus med trädgård kan hjälpa dig att må bättre i vardagen om du är en naturmänniska, och en central lägenhet kan få dig att må bättre om du trivs med att ströva omkring bland trendiga saker och gillar känslan att ha allt nära. Ge inte upp saker som involverar pengar eller saker, men skala av dig själv, och trivs med den du är, och tanken på att du vet vart du är påväg.