Sen 25 års festen har Chili saknaden ökat markant, i samband med den övriga sorgen. Kanske var det att få se Elin igen som drog igång det ännu mer..?

Chili var en hund som föddes någonstanns, troligtivs Stockholm. Hon såldes till någon, någonstanns och fick troligtvis namnet "Tjejen". Efter några månader tröttnar dom (?) och säljer "Tjejen".

Elin och Icha ser annonsen, och till Göteborg kommer Chili. Chili bor hos Elin och Icha många månader. Sen uppstår omständigheter och Elin o Chili flyttar till Elins moster utanför Göteborg, Stenungssund. Det är ohållbart och få alternativ återstår.

Med lite övertalning tar vi hem Chili till oss, en drygt 1 årig unghundstik. Chili var strax efter året när vi fick henne. Hem till oss kom hon, den katthatande "besten". Ninja (vår första hunds) lillasyster, och bästa kompis.

Man kan tro att sagen här fick ett riktigt slut, ett bra slut. Men nej, Chili ser våra katter, hon HATADE katter. Hon hade lärt sig att inte jaga dom, men på kvällen smög hon mot rutan. Jag skällde till, hon kom tillbaka till mig, så sa vi godnatt, Ninja och Filip gick in och la sig, Chili och jag var inte långt efter, fort gick det och SMACK.

Hon hoppade genom rutan. Ledband och senor gick åt helvete. Blå Stjärnan, Gips i inte 6 utan nästan 9 veckor. Rehab, Simning, och allt bärande jag ville helst inte att hon skulle stödja alls då båda frambenen var fucked up.

Till sist, så läkte hon. Hon läkte fysiskt. Hon läkte psykiskt. Hon jagade inte katterna i slutet, hon respekterade dom, och det som förvånade oss alla -Hon älskade dom.

Så vi fick 6 månader i harmoni, och gick på nästa steg, hysteri mot andra hundar. Denna gången med Blå Stjärnan som utgångspunkt igen, det var där vi tränade dagliga hundmöten. Och så klarar hon det bättre och bättre. Och hälsar fint på Tyson, grannschäfern. UTAN PANIK.

Två veckor senare, brinner dom inne.

Alltså, Chili, jag vet inte vem du var, du var Chili under större delen av ditt liv. Men för oss blev du "Chillan". Det gulliga smeknamnet som du blev så glad när man ropade, Ch- ljudet i både Chili och Chillan fungerade bra, men Chillan med den glada rösten var något extra.

Ninjas föräldrar, uppfödare och syskon kan vi se, och kanske få "tillbaka" i form av en släkting, det verkar långsökt men vi slutar aldrig drömma om en riktigt Ninja släkting, inte bara i form av ny bulle. Utan helst i form av Ninjas blod.

Chili, Chillan.. Vi vet inget om dig. Vi kommer säkerligen aldrig hitta ditt blod, eller din sort. Ingen kommer ge oss en sån historia, en sån kärlek, eller sån förståelse för sånna som dig, helomvändningshundar. Att flytta in till oss och få utbrott på katterna dagligen underlättade inte, givetvis testade du oss också, men vilken stjärna du blev.

En stor eloge för Ninja, som fanns där som ett enormt stöd under Chilis hela resa. Jag hoppas vi får tag i något Chiliblod med, det är så tomt, vi älskade dig verkligen, Chillan. Vi glömmer aldrig dig!

Tack Wele för bilden, såg den första gången för 3 dagar sen. Så söt var hon redan innan vi kände henne. Hon, Chili, Chillan, hunden som förändrade våra liv.