Jag blir tröttare och tröttare på hundsverige.
Jag blir mer och mer uppgiven, och mindre och mindre sugen på att prata hund, ha ett intresse med andra med hund, på grund av alla som vet bäst. Och allt skitsnack. RASISTER, det finns det gott om, ÅSIKTER finns det gott om. Men delade meningar handlar det mest om.

Ingen vågar i dagens läge stå upp för vad dom tyckter, dom tar varandra åsikter, och får en felaktig tro om sanningen. Det är små aspekter som påverkar hur en hund, borsett från familjen den är hos.

En hund som skäller på andra hundar och tar över vaktandet i familjen är enligt mig ingen glad hund, det blir en osäker hund även om ledaren kan vara stark så saknas hundigaska gränser, dvs regler på hundens sätt, att ägaren tar över när som mest det behövs för att hunden ska uppfatta det som att den inte behöver ta kommandot. En hund ska inte lämnas 8 timmar ensam hemma enligt min uppfattning, mest för att de faktiskt är så att dom flesta hundar inte klarar av det. Dom blir oroliga, kissar inne och förstör saker. Hundar ska inte heller lämnas i en bil när ägaren gör ärenden, det kan snabbt bli varmt och den kan dö! 

Men det är egentligen inte detta som är det värsta när något går fel, det värsta är inte avsaknad av regler och gränser även om det är en otroligt stor del. Det värst, det är vi nog alla överrens om, det är understimulans! Du går till jobbet, skolan osv, du träffar vänner och går i stan, åker till havet, går ut etc etc etc, en hund gör i bästa fall, ca en tredje del av det du gör varje dag. Därför har den mer energi, och får den inte utlopp för det börjar den sysselsätta sig själv, oftast blir det problem som blir värre och värre, med en slapp ofokuserad ägare kommer problem trappas upp, och sen är dom så stora att man inte längre kan hantera dom.

Bäst är såklart att ge hundar träning, fysikst. Cykla, inlines, ridtur i stallet, långpromenader, lek med kompisar, bära väskor, spåra, leta, söka, valla.. you name it. Det spelar inte så stor roll, egentligen. Viktigare är det såklart med specifika raser med instinkter, att dom får göra det dom är menade att göra. En vallhund måste få valla, annars vallar den sin familj, en vakthund måste vakta, men något specifikt föremål i träningssammanhang istället för familjen, en fågelhund måste få bära men helst saker ägaren bestämmer framför att den hittar egna saker.

Fattar ni? Man måste tillgodo se det i första hand. Men det är faktiskt i botten oavsett ras ganska enkelt. Det handlar om gemenskap. Att vovven ska vara med! Våra vovvar var alltid med oss, nästan alltid. Åkte vi till Slottsskogen var dom med, åkte vi till havet, var dom med, Åkte vi till stallet var dom med, åkte vi till mamma o pappa, var dom med. Kanske aldrig full utmattade fysiskt, några gånger i veckan räckte rätt bra, men psykiskt upplevde dom saker. Då tjänar man mycket. Sen hade vi regler med, men gemenskap, utmaningar och en RITKIGT Vardag,det är A och O i hundens värld, tro mig.