Cesar Millan & Daddy..

                                                                 Datum: 2010-05-05 / Tid: 00:14:43
Man kan väl inte ha undgått att höra om Cesar Millan, älskad av många, hatad av få (?).
Jag tänker inte riktigt gå in på spekulationer om hurvida han använde el i vissa sammanhang, och stackel. Tyvärr (!!!!) är det tillåtet i USA. Jag tänker se lite i underkant med det även om jag själv aldrig skulle tagit den vägen.

Jag tänker berätta om vad han gjorde. Eller gör. Han räddar liv. Han visar att dåliga hundar inte föds, utan uppfostras. Han är en stark förespråkare för Pitbullvovvar världen över. Och visst, jag är frälst och förälskad.
En pitbull har så oförtjänt dåligt rykte. Helt sinnessjukt. Att få se Daddy, vara antagligen världens mest välbalanserade hund var storartat. Mën det som jag verkligen hoppas han liv bidrog med är just att lära oss, att man behöver inte avliva hundar till höger och vänster, man kan rannsaka sig sjäv och se vad som gått fel. Man kan också tänka steget längre och införa "körkort" för att äga hund. Ska de behövas? Jag blev arg vid tanken, men kanske hade det varit bäst.

En hund är inte för alla. En stor ras är inte för alla. Skyll inte på rasen, skyll på ägarna! En schäfer kan bli lika farlig som en pitbull. En liten jäkla hund kan vara farligare psykiskt men på grund av sin storlek förbi ses det. Alla hundar oavsett storlek behöver trots allt en stark och lugn flockledare. För att må bra! Sen kommer hundens personlighet och egenskaper utvecklas under regler av människor.

Cesar har förvisso vissa metoder som nämnt innan som jag tar helt avstånd från, men han har en tanke, en idé, en naturlig förmåga att se, att hjälpa, att ge kunskap. Han är min stora idol. Han har en vision. Han har gjort det, det som jag själv önskade jag kunde ha gjort. Hjälpt folk och hundar världen över. Istället är vi fast med nötter som Fredrik Steen. Ledsen Freddan, du verkar vara en trevlig kille. Men ditt sätt ger jag inte mycket för.

Daddy var Cesars pittbull. En vacker, smart och lugn herre som blev 16 år gammal. Han somnade in i februari. Tydligen är det trend på att alla världens vackraste hundar ska dö år 2010. Cesar fick iaf något som jag verkligen velat ha, i 2 bemärkelser. Han fick en livstid med Daddy, jag fick bara 2,5 år. Han fick dessutom chansen att välja hans efterträdare. Eller rättare sagt, han lät Daddy välja den valp som skulle följa i hans fotspår, med samma lugna energi blev det Junior. En också det, helt otroligt stabil pittbull. Vi hade tänkt göra detsamma, men vi hade tikar, så givetvis hade det blivit en son eller dotter i första hand från Ninjas kull. Då hade vi suttit med säkerligen 3 vovvar, men det hade varit underbart! En liten Ninjadotter.. om vi bara haft det. Men livet ville annorlunda.

Junior och Cesar visar oss att livet efter Daddy går vidare, men med Daddys kunskaper överförda på nya genrationen. Förhoppningsvis blir det tid för oss också någon gång, men sorgen måste lägga sig. Den är fortfarande sjukt påtaglig. Jag känner mig väldigt olustig och ledsen.

Ett kanske flummigt inlägg ikväll.
Men kanske, kanske finns Daddy där ni är, och tar hand om er, och visar er hur ett stabilt hundliv ser ut i himlen. Kanske tog han emot er och kände att alla hundar som avlivas till höger och vänster var ostabila, och att han snabbt behövde ha upp lite mer stabilitet till himlen. Kanske var det därför han "hämtade" er så tidigt i livet? Tanken är iaf rätt tilltalande.



Daddy tillförde kunskap som inte är av denna värld, han gav Cesar ett namn och ansikte,
och var själv ett föredömme. Ett syfte större än att vara bara hund. Men det fattade han nog inte själv.
Nu går livet vidare i USA med Junior att fortsätta Daddys arbete. Men i Sverige är det tomt.
Ingen ersättare finns. Livet går inte vidare här, allting har stannat upp. Jorden gråter.

Ta hand om mina tjejer i himlen Daddy! Vi tänker på dom varje dag..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback