Tankar på fel tidpunkter

                                                                 Datum: 2010-07-01 / Tid: 01:17:47
Tankarna kommer alltid absolut mest på kvällen. Dom snurrar och snurrar och även fast jag försöker reda ut dom på dagtid så räcker det inte, för det är som om hjärnan får spinn och man tappar kontrollen helt och hållet.

Fortfarande så får jag näst intill skuldkänslor att berätta för folk jag inte sett på länge, när dom är glada och frågar hur Ninja/vovvarna mår. Vad säger man? Hur säger man det bra? Sanningen är att det inte går och säga bra. För det är så otroligt dåligt. Det är faktiskt fortfarande, och kommer alltid att vara, ofattbart. Varför mig? Jag kan ta mycket, att mycket händer mig och kommer att hända, jag menar jag lever, och allt som lever dör, men att det skulle ske på det sättet, det måste ju vara någon form av öde, ett elakt öde, det är verkligen någon som vill jävlas med mig! Som snart trollar fram hundarna och säger "HAHAHA, det trodde du va, där fick jag allt till det!"

Om man skriver dagligen upprepar man ofta samma meningar, tex "sanningen är" och "det finns inget att säga" samt "tomhet". Hur som helst filar jag ännu mer på tatueringen, jag gillade min första väldigt mycket och tanken fanns väl alltid att någon mer hade ju inte varit helt fel. Men placeringen och motivet denna gången känns klockrent. Inte för att det på något sätt kommer hjälpa andra, men det är för mig. Jag är väldigt egoistisk där,men det är något jag känner att jag kommer må fruktansvärt bra av, hur konstigt det än nu kan låta.

Nåväl, hittade dessa bilderna på nätet, tycker Chilis svarta färg kommer fram bra utan att den för den sakens skull kommer bli "för svart". Och Ninjas ansikte i ungefär den här stilen kan inte bli annat än klockrent.

Vi får väl helt enkelt se hur det blir, jag är själv så dålig på att måla så att måla upp det är inte direkt aktuellt. Inte ens att skissa upp och försöka, jag överlåter det till min goda vän och tatuerare Emma. (www.littlebirdtattoo.com) Hon gör så bra tatueringar!

Hur som helst, jag känner att jag är lite enformig i mitt skrivande. Jag kommer liksom inte frammåt. Kanske är det för att allt vi gör i vardagen bara går på rutin? Nu har vi iaf hittat 2 lägenheter att kika på, en med uteplats. Vi får väl se vad vi har råd med i dagsläget, inte så ballt o landa över 2 mille, jag fattar inte ens riktigt själv att Göteborg är så dyrt, eller dom delar vi vill bo i helst då. Men denna gången har vi iaf en framtidsplan och jag känner mig lugnare i mitt "omogna mognande" Jag känner mig flamsig och omogen på ett plan, men samtidigt stabil och trygg, vilket ändå är en mognad i sig. Och det tycker jag känns bra för att ha kvar sitt glada sätt men på en förnuftig nivå det låter som en väldigt bra (25 årig) kompromiss.

Syrran är framme i Istanbul iaf! Det är allt tomt redan!

Imorgon är det back to work!

Sweet dreams!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback