Massproducera?

                                                                 Datum: 2010-07-23 / Tid: 02:07:05
Ibland klurar jag på det här med djur. Ohno, do I?

Jag har många härliga minnen från djur. Tex plasthundar. Jo, det var hundar i plast. Och jag hade massor, mer än normalt. Jag hade en back full med plasthundar! Jag hittade hundar överallt, i leksaksaffärer, eh ja, jag vet inte vart man hittar plasthundar, men det gjorde jag. Och jag hade massor!!

Sen hade vi mina kaniner, mina underbart söta ullöron. Jag hade inte 1 eller 2, jag hade 8 sammanlagt, med min räddningskanin (som dog) :( Men 5 samtidigt i många år. What was the point? Jag vet inte, men jag avgudade dom.

Sen flyttade vi. 1 Katt blev 2, 1 hund blev 2, och en iller stannade på en. Jag ångrar absolut inte Alwyn, han var en underbar maskot och rolig till 1000. Men jag måste lite motvilligt erkänna att det var fel djur på fel plats, egentligen. Han var lite ivägen i lägenheten med dörrar, trodde jag skulle ha ihjäl honom i en stägningsolycka. Han var verkligen liten, snabb och även om vi illersäkrat typ ALLT i hemmet, tog han sig in eller hittade på nya saker och öppna, gömma sig i osv. Han var fascinerande och helt underbar. Mr Stinky! ;-)

För en illerhane luktar, även om stanken inte var hemsk hemsk, så var det en doft som jag slogs mot med Ättikasprit och luftrensare. Jag bokstavligt skrubbade sönder golvet på 1 ställe. Nåväl. Jag har blivit strängt förbjuden att skaffa en iller i vårt nya hus. And, I can see the point. Men katt får jag ha! Som sköter sig själv och går ut och in, vilket kattliv den/dom 2 kan få. Utekatter, jag tycker det är världsklass. Självklart hade jag önskat att det var Svinto och Aska som fick chansen, det var tanken hela tiden, att flytta till hus, och släppa ut katterna, ha trädgård till Ninja och Chili och leva ett riktigt härligt liv! Tyvärr får vi göra allt detta utan dom. Hur det nu ska gå ihop. Nystart. Reload. Hello?? Kontakt?

Hur många hundar kan man ärligt talat känna sig sann med att ta sig an? Jag skulle kunna ha 10 med gott samvete, tror jag? Men vad är min maxgräns, egentligen? Ja, 10 är 10. Men dom ska motioneras, kramas på, tränas, pussas på, underhållas, älskas och helst av allt... Få plats i sängen ;-)

Två hundar och 1 katt var tajt med oss två människor, men det gick. Säng eller inte, intresse, tid och kärlek finns det. För jag älskar hundar! Speciellt mina hundar! (även om dom faktiskt just nu är 0, hur konstigt det än låter..) Hur som helst, time will tell men hundAR vill jag ha, i plural! Måste livet vara så förutbestämt? Kan inte livet komma med överraskningar? Kan man inte se, hur många vovvar man vill ha efter hand? Är det oansvarigt? Jag menar jag är ingen hundmänniska, jag är en människohund! Jag vill me! Jag kan med! Jag orkar med! Jag vill aldrig mer vara hundlös! Jag menar varför kan inte jag få bo med mina hundar och vara glad? Varför ska man följa vissa normer, 1 hund max? Max 1 katt! Stopp! Varför kan man inte vara som man är och göra det man vill, inom rimliga vuxna begränsnigar? Well, I DO!

Hittils har jag inte tagit mig vatten över huvudet, och jag har fortfarande planer på att simma.

Jag kommer ihåg någon av gångerna vi sov över hos mina förldrar med Ninja och Chili. Johanna skällde för jag hade vaknat tidigt och satt med Chili i köket. Filip kom ut från toaletten och hon trodde det var han som snarkat hela natten. När jag sa att han aldrgi gör det var hon irriterad. Hon ropade på Pappa att han hade snarkat igen! Jaha, sa han för han gör det ibland, det kommer jag inte ihåg? Helt plötsligt stirrar hon till och tittar på oss, Är det verkligen mamma som snarkar? Nej, hon är vaken.. Jasså DET utbrast jag först när jag förstod vad hon menade. Det är bara Ninja som har somnat om.. ;-)

Det är svårt att vänja sig vid att inte ha det man vill ha eller det man är van vid att ha. Det är tomt och konstigt att sova utan vovve, det är ovanligt osandigt och tyst. Jag saknar det. Nästan mer än allting tillsammans, saknar jag vardagliga saker och ett hus fullt av djurisk kärlek. Jag hoppas att få uppleva det igen. I Plural!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback