Varför är det en rättighet och ha hund och barn?

Kan man inte sköta det borde man inte få ha det. Läste i tidningen igår om någon som varit anmäld till socialen för sin 5 åriga kille, inte en utan ett tiotal gånger totalt. Killen bor fortfarande kvar där, man får väl sätta lite lite förhoppning till att socialen vet vad dom gör, men Sverige har ju inte direkt några befogenheter heller.

Så visst förstår jag tanken bakom ett eventeullt hundkörkort, även om jag tycker man ska få ha hund, så kanske det är bättre för hundarna i det långa loppet om man tvingas går en hundkurs före hundköp? Dock kommer den svarta marknaden inte alls släppa på sina regler och hundarna kommer väl fortsätta lida i det tysta. För vem ska hinna kolla upp alla folks hundar?

Men visst hade det varit skönt att kanske slippa alla 18 plusare ensamma killar som skaffar en pitbull, för visst är det till stor del så det faktiskt är också. Statussymbol. Men det betyder tyvärr inte nödvändigtvis att hunden behandlas som den bör. Och medan 18 plus killar gärna med gangsterinslag skaffar pitbullhundar så skaffar tjejer 16 plusare småhundar som handväskor och springer runt med morrande hysteriska monster på stan. En liten hund behöver lika mycket regler som en stor.

Tex är danska prinsens tax aggresiv. Den har bitit 5 stycken. Naturligtvis är det ingen bra grej, det är det aldrig. Men det verkar mer befogat om man är kunglig. Dessutom verkar det mer okej att inte bry sig och rädda hunden från sitt obalanserade liv. Skrämmande, för det är inte människor som lider även om dom blivit taxbitna, det är hunden för den mår såklart inte alls bra psykiskt. Men vem är jag att veta det? Jag har ju bara läst om hunden..

Ohwell, jag är väl snabb med mitt sätt att dömma ibland, och jag är relativt fördomsfri i mitt liv, det är inte mycket som chockar mig som det känns. Förrutom att folk blir mer och mer naiva.