Igår begravde vi er och det var jättefint väder. Det kändes skrattretande att solen log när vi sa hejdå..

Men kanske visade någon däruppe att ni har det bra, man får försöka se det så och vara lite vidskeplig. Det låter ju vettigt för en vecka i sträck efter att ni försvann regnade det, och då var det nog jorden som grät. Det vore rimligt i mina ögon.

Jag vet inte vad mer man kan säga, givetvis kommer jag ha många tankar efter detta. Givetvis kommer sorgen vara kvar, och dom glada minnena vara lika vackra som innan. Har dragits med en fruktansvärd huvudvärk sen igår, men ändå någon form av ro.

Stressande var det att inte veta vart man skulle lägga er, i trädgården hos mamma och pappa om dom skulle flytta går inte, i stallet eller nått ville man inte så djur springer ner eller trampar runt på er grav, i skogen mitt i ingenstanns kändes för opersonligt. Det är ju väldigt känsligt och olika det där vad man gör efteråt med askan..
För oss var det viktigt med en plats, men det fanns ju ingen vettig! men att låta er stå i bokhyllan hade jag aldrig klarat av! Eller strö ut askan, det hade jag aldrig kunnat heller, men det är endast något djupt rotat i mig, att frid för mig är begravning, fina blommor och vackra rofyllda platser. Det fanns bara en djurbegravningsplats i Göteborg, och en utanför långt bort.

Vi bokade tid och chansade. Hade det varit fel känsla hade jag åkt, jag svär. Jag hade aldrig lagt ner er om det kändes fel. Men det gjorde det inte. Det var en bäck i närheten, och små fina gravar med påskliljor, små namnskyltar och en plats av saknad och kärlek. Det var vackert, Det var rätt. Och fullt med vitsippor!

Vi hade med oss rosor som Johanna köpte. Pappa och Husse köpte en fin lykta som lyser på natten, och en krans. Vi ska dit i veckan och plantera lite blommor, dock sånna rådjur inte vill äta!

Så Godnatt, Sov Gott..

Vi saknar er så mycket