Har jag nämnt att det här SUGER?

Jag drömde en mardröm, natruligtvis under min ända sovmorgon. Great...
JAg drömde att familjen och vi var kidnappade av kannibaler och hundarna var med. Fråga mig inte, kanske är det någon film som gått där dom tvingas äta upp andra turister? öh, okej sorry men iaf. Eftersom jag sett filmen (?) innan visste jag det så jag varnade min familj så vi inte skulle bli tillfånga tagna, det blev vi ändå, och vi måste väl varit huvudpersonerna och jag visste att vi inte skulle kunna rymma på samma sätt som innan, för nu hade vi hundarna med oss och dom hade bundit fast dom på andra sidan så vi var tvugna att smyga dit innan vi kunde springa rakt ut.. Kort sagt, hundarna satt utom räddning... fyfan va jag hatar sånna här dagar.

Sen vaknade jag i den jävla (tomma) sängen. Eftersom jag har sovmorgon var jag för första gången någonsin, ensam. Ingen Johanna o äta frukost med, inte ens pappa var hemma! Ingen! Och jag kände mig just ENSAM. Jag menar jag var "ensam" ofta förr, och jag älskade det för jag var ju aldrig ensam, ni fanns ju alltid där! När jag väl kommit ur sängen brottas jag med känslor som att andas, ta det lugnt och vara vettig och äta frukost, eller bryta ihop totalt.

Det räckte med att man bröt ihop totalt, eller delvis, hos polisen när vi lämnade redogörelse, givetvis blev vi avfärdade, men det är liksom alltid fel ställen att bryta ihop på. Nu orkade jag inte mer med det, men jag kände för att få ur mig det, iaf en del av sorgen, så jag kom på mig själv med att säga "fan också!".. det fungerade ganska bra, så jag funderar på att införa sorg-torrets.

För övrigt saknar jag alla mina djur, men i fokus är nu katter, hemlösa katter som folk inte bryr sig om, som folk inte älskar, katter som våran Svinto. älskade katter! vi ska ju antagligen inte ha katt igen om vi bor i lägenhet pga jag så gärna ser att dom får gå just ut. Men samtidigt är en lägenhetskatt så mycket lyckligare än en hemlös.. hur som helst, jag vet inte om ett hem utan en katt är ett hem, men ja vi ska inte förhasta oss, men det lutar åt nej. Men så såg jag massa kattungar på katthemmet i Pixbo, dom var med i Metro igår i tidningen, och dom små ögonen, såklart man vill ha en jäkla kattunge! Kattungar är ju det bästa som finns, efter hundvalpar.. hur som helst, min poäng är att jag tänker mycket på katter. Och vet att katter som våra aldrig kommer finnas på världskartan.

Så samtidigt som man längtar efter något nytt, katt, hund, unge, valp.. så vill man inte ha något. Jag vill ha er tillbaka. Och när folk frågar om jag ska skaffa "ny" hund, katt, iller etc vill jag bara säga "nej, inte en ny, däremot kanske vi ska skaffa några till.. förstå tanken. Ni kommer aldrig bli ersatta. aldrig.