Ibland verkar det som livet är snurrigare än vanligt, exempelvis nu.

Vi hade hästkurs för Ejlofur, och det gick faktiskt super. Eldir var en riktigt stjärna idag.
Det kändes "som vanligt". Men så fort man tänker efter känns det fortfarande lika tomt. Det är något som fattas, hela tiden. Jag tänkte mig en annan hund där jämte Eldir, en bulle som jag ska bli förvirrad av, En rottis med fel färger, en långhårig isländsk fårhund? Hur man än tänker så passar det inte riktigt in.

Det är fel. Allting. Idag kändes det som det inte ens existerat. Som att hundarna på något vis inte funnits, jag menar man bor hemma hos föräldrarna, utan hem, utan djur. Tillbaks på ruta 1. Förvirrad. Vad var fel med mitt sätt att leva (förrutom den älskade hatade illerlukten?) Varför ska man talas till rätta, eller passa in i en viss typ av livsstil?

Jag passar inte in alls. Och det kunde ju vara skönt, men det är det inte. Ibland önskar jag att jag var.. ja vaddå? Inte osynlig, och inte helt genomskinlig men nästan. Lite mer så, lite mer det, lite bättre på det, lite mindre driven där, lite mer vanlig där. Vanlig. Ett ord jag brukade hata. Som jag nu saknar. Jag vill att allt ska vara som vanligt.

Men vanligt är så långt ifrån mig att det känns som det mest obekanta ordet i världen just nu.

Tänker även på vad jag skulle kunna göra istället. Istället för djur. Jag skulle kunna resa. Vart vet jag inte, jag har ju rest väldigt mycket kortare perioder. Jag skulle kunna åka till Australien, det var rätt fint. Eller Thailand och träna thaiboxning på heltid. Eller till Island och bli bäst på islandshästar. Näää.. jag kanske kunde gjort något vanligare, pluggat i Stockholm, Lund eller Umeå. Eller i Göteborg. Läst något vanligt. typ dietist, ekonomi eller något kontoristaktigt, kanske bokföring, marknadsföring etc..?

Det finns mycket vanlgit att göra. Samtidigt kan jag göra det och något ovanligt. Eller göra det ovanliga vanligt och göra det istället. Vägskäl, förvirring!

På gott och ont är jag en sån som står ut. Har alltid funnit mig i det och tyckt om det rätt bra. Men kanske borde jag falla för den vanliga normala ramen och bli...i mitt tycke.. annorlunda. dvs..ovanlig.

Det vanliga är det som är ovanligt för mig! Så, now what?