She is a wild one..

                                                                 Datum: 2010-06-18 / Tid: 20:53:41

Jag sa ju att jag skulle försöka skärpa mig, och jag försökte verkligen.
Men det går inget vidare..


Sängliggandes, men osjuk. Bara trött. För oinspirerad för att göra något, men uppenbarligen för pigg för att sova. Jo, det är sant. Fredagkväll och jag försökte frivilligt mig på en powernap utan framgång.


Klaga går bättre än resterande sysslor. Jag fattar inte vad folk gör när livet känns såhär montomt. Saknar mina vänner, eller ja, jag saknar sammanhållning. Jag saknar även längtan efter att längta. Det känns som en fullträff i magen. Man mår liksom inget vidare men vet instinktivt att man inte kan visa att det gjorde ont.


Varför träningen inte blivit av mer har jag heller ingen bra förklaring till. Kroppen är stel och trött, och hälsan på god väg att bli dunderförkyld.

Jag saknar mina infall, att bara vilja åka iväg, att gå ut på stan och bara gå, att sitta på ett café och prata om framtiden eller bli odrägligt full till gamla sommarplågor bara för att.


Dessutom saknar jag adrennalinet, längtan, kreaktiviteten och känslan att vara totalt uppfylld av... något.

I lost it! I Lost it all! och jag är inte riktigt säker på vad mer det är jag förlorat. Jag är väldigt rädd att det är livslusten, men det visste jag ju förvisso sedan innan det med.

I förhoppning om att det skulle bli bättre kommer tristess, ovisshet, orklöshet och irritation.
What am I suppose to do with my life? What am I suppose to do with myself?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback