Vi har blivit bönhörda! Vi ska ha fått namnskyltarna på graven! About time! Nästan som att någon lyssnar på än, men..

Men ja, det hände en hemsk sak igår, som mamma sa detta året kan inte bli mer ett skitår än det redan varit, jag vet inte riktigt hur mycket mer jag, eller någon nära mig kan orka. Jag är så trött på all skit. SÅ TRÖTT!

Viktigaste är att det blir bättre nu, orkar inte riktigt öppna mig som en bok här nu heller. Man är ju lite som en bok ändå.

Straffet för att ha haft ett bra liv utan dödsfall och andra motgångar tar ut sin rätt asså. Allt på samma gång, och när man tror att det är "över" kommer mer, och mer konstiga jobbiga saker som sätter oss på prov. Finns ju två i släkten man tänker en hel del på nu kan jag lova. Varför delas inte plågorna ut mer på ett jämnare sätt?

Jag har aldrig sett väggen som en vän, jag har därför aldrig heller brytt mig om att hälsa på den. Därför tror jag inte heller att den skulle vara speciellt trevlig mot mig, trots allt den känner ju mig inte. Därför tror jag att jag håller mig därifrån!

Nåja, någon gång kommer det bättre nyheter jag lovar. Vi ska bara ta oss ur lite motgångar till.