Pat Parelli heter en gubbe jag studerat mycket det senaste, han är rätt fantastisk.
Om man inte orkar hålla ordning på 1 häst, kan man göra som han och hålla ordning på 5 ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=qLrK5QTUywA

Jag har kommit på mig själv med att fokusera på vissa saker, tex Eldir, Datorn och Jobbet. Dock är jag där, men sällan riktigt närvarande. Jag är på Eldir men han gör jobbet, jag är vid datorn men vet inte vad jag gör, och jag är på jobbet och jobbar och slipper tänka på allt. Jag känner att jag har svårt att fokusera och sluta upp med mina backup planer. "Om det inte blir så kan vi alltid" osv. Som för att försäkra vaddå? Vad är det man ska förhindra? Det blir inte värre än det var, och allting ser riktigt lugnt, skönt och bra ut för framtiden.

Men visst är det kanske en oro att det ska bli byebye jobb, byebye hus eller nono vovve. Eller värre att man bygger upp någonting på nytt och så börjar det raseras. Kanske är det kvällspanik, eller mitt undermedvetna? Jag känner mig rätt glad dagtid men på natten blir jag absolut inte som jag brukar, dvs djupsint när alla tankar kommer och inte hänger ihop. Jag gillade nätterna när alla sov, och jag kunde få ut saker till världen. Av årets 12 månader är jag nog vanligtvis glad 11 ½. Men varje år kommer en liten släng av deppighet. Inte på hösten för hösten är mysig. Kall och tjötig, men välbekant och tydlig. Den försöker inte gömma sig i sommaren sådär förädiskt som våren kan göra, inte heller är den lika outhärdlig som vintern, den är bara sig själv. grå men färgglad. Regnig men ärlig.

Ibland blir jag fundersam över om ältandet är bra för att få ur mig allting, eller att det gör att jag bara sjunker djupare in i det. Det är välbehövligt poänglöst svammel.

Hur som helst har vissa saker avmattas rätt mycket och längtan har väckts som jag inte på länge känt. Tex saknar jag thaiboxningen men inte tillräckligt, och jag orkar inte bry mig. Däremot får jag magknip och saknadskänslor när jag inte är i stallet. Jag längtar ihjäl mig efter att åka dit imorgon. Jag har alltid haft trygghet i Eldir, men att åka på rutin har sina jobbiga dagar, men nu finns det inget jag ser mer fram emot. Jaja, toppar och dalar på olika platser vid olika tidpunkter. Det finns säkert en "vettig" förklaring. Ska iaf bli skönt att komma dit imorgon! Ska försöka drömma om vackra bruna ögon, sned bläs och Pat Parelli istället för tandlossning eller kannibaler som stjäl mina hundar. Nighty night then!