Det kunde varit värre

                                                                 Datum: 2010-07-23 / Tid: 20:44:30
Och ur mörkret hördes en röst som sa:
-Le och var glad, för det kunde varit värre!

Och jag log och var glad, och det blev värre!



Knepig text det där. Men den är lite talande. Optimisten i mig är inte död.
Vill ni höra något som kan låta konstigt? Jag känner mig glad.
Hur är det möjligt? Jag vet inte, men jag tror på framtiden :-)

På sätt och vis är det lite skönt att börja känna igen sig själv, kanske har jag bara en ovanligt bra dag?
Men visst underlättare det att ha saker och se fram emot, hade ju självklart önskat att man kunde flytta in imorgon, men samtidigt känns det bra att ha hittat i dagsläget, det ultimata boendet. Slippa ut och in upp och ner genom svalen, kors och tvärs och snurra runt över gården för att kissa hundarna tex. Tänk, att bara öppna altandörren till en egen gräsmatta, gå 50 meter och var i en skog! Hur lyx är inte det då? :-)

Och ändå är det nära stan, buss på 10 minuter och ännu mindre med bil. Och till Frölunda går det på en kvart kommunalt (inte för att jag direkt åker kommunalt, men ändå). Skön känsla! Spontant har jag inget emot lägenhet, det är bara friheten som passar mig 1000 gånger bättre. :-)

Jag försöker faktiskt tänka på att oavsett vad jag tycker och tänker och planerar, så kan det i bästa värsta fall sluta med en egen lite hundflock. Jag har försökt vara förnuftig, "ingen" jag vet har ju många vovvar? Eller? Jo faktum är att när vi räknade efter så kom vi på 7 stycken med 3 hundar eller fler. FÖR många blir såklart ohållbart. Men en fin liten gräns på "pluralshundar" är väl inte helt fel? ;-) Jag menar, jag orkar inte ångra vad jag inte gjort. Vi var på god väg mot tredje vovven om Ninja hade fått puppies.. dessvärre blev det som det blev. Men en Ninjasläkting kommer alltid vara en dröm, nomatter what. Chili är och förblir ett mysterium. Vi kan aldrig ersätta dom ändå.

Men just nu känns det som dubbel glädje på intåg. Och jag längtar till december då "mitt liv" börjar på allvar. Har vi lite tur innan dess hinner vi med Spanien, och med ännu mer tur så börjar vi om "på riktigt" i oktober typ.. Vi får se hur livet blir, men jag har bra känslor. Och på tal om det, av allt man kan bli beroende av, och alla laster man kan ha i världen, så är väl hundar det mest harmlösa? ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback